Medan den kritiken är giltig, kan man också tänka på vad som står på spel. I den mån vi alla ser att bedrägerier mot vårt trygghetssystem är enkla att genomföra, hotar det tilliten till välfärdssystemet som sådant. Vem vill betala till en god sak, när pengarna går till onda saker, dvs till människor som inte har de behov som systemet är gjort för att hantera? Tilliten till välfärdssystemet, och därmed till staten eroderar.
Tilliten till staten har ett oerhört stort värde. Det finns de som hävdar att en del i Sveriges framgångshistoria beror på tilliten till staten. Om den hotas av att ett fåtal människors integritet hotas, kan man då inte hävda att kostnaden för hotet mot integriteten är försumbar relativt kostnaden för en eroderande tillit till staten?
I Italien svarade man Ja på den frågan. Där hade man stora problem med fotbollshuliganer. På videor och bilder ser det ut som att de är många. Men det man ser är massan. En sådan kan skapas av ett fåtal individer som kopplar loss massans makt och våld. Kan man ta de mest ledande, de mest våldsamma, då minskar sannolikheten för att mängden fotbollssupportrar blir till en våldsam massa.
En åtgärd italienarna gjorde sticker ut.
Den som har blivit upptäckt som ledande fotbollshuligan döms till besöksförbud på stadion. Det har vi även i Sverige. Men italienarna har lagt till en sak. Vid den tidpunkt då laget har hemmamatch, skall den dömde anmäla sig på en specifik polisstation eller hos kommunen. På så sätt försäkrar man sig om att personen inte är på eller omkring stadion. Bryter man mot det anmälningskravet, riskerar man fängelse upp till tre år.
Det är ett kraftfullt ingrepp i individens frihet. Men, italienarnas argument är att det drabbar ett ytterst fåtal, relativt de som annars skulle ha drabbats, fotbollslagen, publiken, de som lever på fotbollen runtomkring, barerna, korvgubbarna m m.
(https://www.svt.se/nyheter/utrikes/sa-lyckades-storbritannien-och-italien-rada-bot-pa-valdet)
Ingreppet i ett fåtals integritet är en ytterst liten kostnad relativt vinsten för de flesta.
Men, innan man jublar, bör man reflektera över när detta nyttighetstänkande kan stå över det principiella tänkandet. Man kan hävda att Paludan skall få bränna koranen, eftersom yttrandefriheten är principiell och inte kan vägas mot kostnaden för den, t ex hur många muslimer som upplever sig kränkta och hur mycket upplopp som bränningen skapar och kostnaderna för dem.
Det finns de som hävdar människors lika värde. Kan den principen ges upp, om det innebär en stor vinst för de flesta, men en kostnad för få?
Demokrati är vår grundläggande princip. Men om det är så att miljökatastrofen kan mildras betydligt genom expertvälde, är det inte då en liten kostnad, att överge demokratin när det gäller miljöfrågor, som ger en stor vinst, en planet för våra barnbarnsbarn att leva på?
Finns det principer, t ex den om personlig integritet, där själva principen upphör om man börjar använda nyttighetstänkande? Att nyttigheten av principen är så stor, att ett nyttighetstänkande inte låter sig göras.
Den 5 juni 2023
Sven-Olof Yrjö Collin