För en befolkningsgrupp i samhället gäller följande:
Detta var förordningar som gällde judar i Dresden den 2:e juni 1942. Det är Victor Klemperer som förtecknat dem i sin bok ”Intill slutet vill jag vittna”. Det är dagboksblad, som börjar 14 januari 1933 och slutar 10:e juni 1945. Victor var jude, men överlevde då han var gift med en kvinna som betecknades som arisk. Det är en bok på 912 sidor, där man får följa Victor, dag för dag, med stort, men mest smått, hans hälsoproblem, hans upplevelse av andra personer, hur potatisens kvalité var. Och, det som är skälet för att läsa boken, hur terrorn smyger sig på, hur hans liv blir mer och mer begränsat. Men också hur han vänjer sig vid det. Det sägs ju att människans vana är så stor att även den hängde vänjer sig vid snaran. Victor själv är en ganska osympatisk person, som själv graderar individer, inte utan förakt. Han föraktade kroppsarbete, kanske för att han varit en uppburen professor. Men detta bekommer inte vid läsningen, utan det som drabbar en är hur syret stryps, och hur man vänjer sig vid det. Även om han aldrig accepterar det. Terrorn har sin vardag.
Läs boken.
Den 14 augusti 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
- Utegångsförbud efter kl 20, med kontroller
- Utdriven från det egna huset och anvisats ett boende med andra utdrivna
- Radioförbud, dvs får inte lyssna på radio
- Telefonförbud, dvs får inte lov att ha egen telefon
- Förbud att bevista teater, bio, konserter och museer
- Förbud att köpa eller prenumerera på tidskrifter
- Förbud att färdas med fordon (avser förmodligen att själv framföra fordon)
- Förbud använda buss
- Förbud att åka spårvagn, förutom på främre plattformen.
- Allt resande förbjudet förutom till och från arbete
- Förbud att köpa ’bristvaror’
- Förbud att köpa cigarrer eller andra rökverk
- Förbud att köpa blommor
- Förbud att gå till barberare
- Hantverkare får anlitas efter ansökan, om den beviljas
- Tvångsinlämning av skrivmaskiner
- Tvångsinlämning av pälsar och yllefiltar
- Tvångsinlämning av cyklar
- Tvångsinlämning av liggstolar
- Tvångsinlämning av hundar, katter, fåglar
- Förbud att lämna staden
- Förbud att beträda järnvägsstationen
- Förbud att beträda parkerna
- Förbud att beträda vissa gator
- Förbud att beträda saluhallar
- Förbud att ha förråd av mat hemma
- Förbud att använda lånebibliotek
- Förbud att besöka restauranger
- Extraskatter som inte tillkommer andra
- Inköpstid begränsad till tre till fyra på vardagar och tolv till ett på lördagar.
Detta var förordningar som gällde judar i Dresden den 2:e juni 1942. Det är Victor Klemperer som förtecknat dem i sin bok ”Intill slutet vill jag vittna”. Det är dagboksblad, som börjar 14 januari 1933 och slutar 10:e juni 1945. Victor var jude, men överlevde då han var gift med en kvinna som betecknades som arisk. Det är en bok på 912 sidor, där man får följa Victor, dag för dag, med stort, men mest smått, hans hälsoproblem, hans upplevelse av andra personer, hur potatisens kvalité var. Och, det som är skälet för att läsa boken, hur terrorn smyger sig på, hur hans liv blir mer och mer begränsat. Men också hur han vänjer sig vid det. Det sägs ju att människans vana är så stor att även den hängde vänjer sig vid snaran. Victor själv är en ganska osympatisk person, som själv graderar individer, inte utan förakt. Han föraktade kroppsarbete, kanske för att han varit en uppburen professor. Men detta bekommer inte vid läsningen, utan det som drabbar en är hur syret stryps, och hur man vänjer sig vid det. Även om han aldrig accepterar det. Terrorn har sin vardag.
Läs boken.
Den 14 augusti 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
