Sjukvårdskostnader knutna till alkohol utgör ungefär 4,2 miljarder kronor, med en stark könsvarians, där männen står för 70% av kostnaderna. Till detta kommer andra kostnader, och, inte minst, kvinnomisshandel och hemska familjeliv för barnen.
Alkohol är ett gift som i måttliga doser säkert är till fördel för samhället, men ganska snabbt övergår fördelen till att vara en nackdel. Det gäller därför att kalibrera befolkningens konsumtion, så att den är på den positiva sidan. I Sverige sker det genom att försöka kontrollera tillgängligheten genom att blott statliga butiker har rätt att saluföra alkohol. Det är en åtgärd som fungerar bäst där befolkningen har långt till mer alkoholfria stater, men sämre i t ex Skåne, med sin närhet till Danmark och Tyskland. Det fungerar också aningen sämre på de som reser mycket utomlands.
Det främsta medlet för att minska alkoholförbrukningen är priset. Ett högt pris avhåller människor från att dricka hejdlöst.
Eller?
Alkoholisten och den mycket rike påverkas inte nämnvärt av priset. Alkoholisten har så stark preferens för alkohol att den utan några som helst problem drar ner på all annan konsumtion. Den rike påverkas inte av priset, då inköpet av ett vin för 2 000 kronor inte påverkar den rikes övriga konsumtion. Priset påverkar främst normalinkomsttagaren och normaldrickaren.
Men priset påverkar även den som är likt alkoholisten, som har så starka preferenser för alkohol att den avstår annan konsumtion. 70% av alkoholkostnader i sjukvården skapas av män. Män är de stora konsumenterna av alkohol. De är också de tongivande i familjerna. Om mannen har preferens för alkohol, kommer hans maktposition i familjen att leda till att familjens konsumtionsutrymme minskar då mannen lägger pengarna på alkohol.
Priset som reglerare av konsumtion påverkar såldes, tror jag, många familjers möjlighet till ett anständigt liv, inte blott genom risker för mannens aggression under hans rus, utan kanske än mer, genom att det påverkar familjens möjligheter till konsumtion.
Jag har inte sett en undersökning om alkoholprisernas effekter på familjers konsumtion. I artikeln jag utgår från idag (https://www.svd.se/nya-siffror-sa-mycket-dricker-svenskarna ) står inte ett ord om dessa priseffekter.
Pris som reglerare av beteende är ju starkt klassberoende. Ju lägre på klasstegen, ju lägre inkomst, ju känsligare för prisreglering. All påverkan genom pris är således en klassåtgärd. Avgifter för att köra i staden rör inte den förmögne i ryggen. Dennes beteende påverkas inte det minsta. Medan städerskan, som städar lokalerna i centrum, aktar sig för att åka bil till jobbet. Hon tar i stället en coronasmittande kollektiv buss.
Priset som reglerare av alkoholkonsumtion är en klassåtgärd, med främsta påverkan i konsumtionen på den som kanske inte alls är i riskzonen, normalkonsumenten, och med påverkan på underklassens familjers välstånd, där mannen håller på att glida in i alkoholism.
En numer avliden släkting sade till mig, att han gärna tog tillbaka motboken, dvs att han avstod från friheten att köpa så mycket alkohol han ville ha, om det innebar att familjer fick det bättre, kvinnor blev mindre slagna, och män slapp glida in i alkoholism. För han var det en akt av solidaritet, där han avstod en mer omfattande njutning av snapsen, till gagn för andra.
Därför bör man överväga andra åtgärder för att reglera folkets alkoholkonsumtion, än blott klassregleringen via priset.
Den 26 september 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
Alkohol är ett gift som i måttliga doser säkert är till fördel för samhället, men ganska snabbt övergår fördelen till att vara en nackdel. Det gäller därför att kalibrera befolkningens konsumtion, så att den är på den positiva sidan. I Sverige sker det genom att försöka kontrollera tillgängligheten genom att blott statliga butiker har rätt att saluföra alkohol. Det är en åtgärd som fungerar bäst där befolkningen har långt till mer alkoholfria stater, men sämre i t ex Skåne, med sin närhet till Danmark och Tyskland. Det fungerar också aningen sämre på de som reser mycket utomlands.
Det främsta medlet för att minska alkoholförbrukningen är priset. Ett högt pris avhåller människor från att dricka hejdlöst.
Eller?
Alkoholisten och den mycket rike påverkas inte nämnvärt av priset. Alkoholisten har så stark preferens för alkohol att den utan några som helst problem drar ner på all annan konsumtion. Den rike påverkas inte av priset, då inköpet av ett vin för 2 000 kronor inte påverkar den rikes övriga konsumtion. Priset påverkar främst normalinkomsttagaren och normaldrickaren.
Men priset påverkar även den som är likt alkoholisten, som har så starka preferenser för alkohol att den avstår annan konsumtion. 70% av alkoholkostnader i sjukvården skapas av män. Män är de stora konsumenterna av alkohol. De är också de tongivande i familjerna. Om mannen har preferens för alkohol, kommer hans maktposition i familjen att leda till att familjens konsumtionsutrymme minskar då mannen lägger pengarna på alkohol.
Priset som reglerare av konsumtion påverkar såldes, tror jag, många familjers möjlighet till ett anständigt liv, inte blott genom risker för mannens aggression under hans rus, utan kanske än mer, genom att det påverkar familjens möjligheter till konsumtion.
Jag har inte sett en undersökning om alkoholprisernas effekter på familjers konsumtion. I artikeln jag utgår från idag (https://www.svd.se/nya-siffror-sa-mycket-dricker-svenskarna ) står inte ett ord om dessa priseffekter.
Pris som reglerare av beteende är ju starkt klassberoende. Ju lägre på klasstegen, ju lägre inkomst, ju känsligare för prisreglering. All påverkan genom pris är således en klassåtgärd. Avgifter för att köra i staden rör inte den förmögne i ryggen. Dennes beteende påverkas inte det minsta. Medan städerskan, som städar lokalerna i centrum, aktar sig för att åka bil till jobbet. Hon tar i stället en coronasmittande kollektiv buss.
Priset som reglerare av alkoholkonsumtion är en klassåtgärd, med främsta påverkan i konsumtionen på den som kanske inte alls är i riskzonen, normalkonsumenten, och med påverkan på underklassens familjers välstånd, där mannen håller på att glida in i alkoholism.
En numer avliden släkting sade till mig, att han gärna tog tillbaka motboken, dvs att han avstod från friheten att köpa så mycket alkohol han ville ha, om det innebar att familjer fick det bättre, kvinnor blev mindre slagna, och män slapp glida in i alkoholism. För han var det en akt av solidaritet, där han avstod en mer omfattande njutning av snapsen, till gagn för andra.
Därför bör man överväga andra åtgärder för att reglera folkets alkoholkonsumtion, än blott klassregleringen via priset.
Den 26 september 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
