2015 bubbelhoppade jag när jag åtog mig att hjälpa till med flyktingmottagningen genom att delta i sammankomster med flyktingar där vi lärde dem svenska. Jag fick en vän för livet och blev stolt plastfarfar. Jag lämnade min ateism- och islamkritiska bubbla och gick med öppna ögon in i en bubbla befolkad av muslimer. Jag mötte deras kvinnoapartheid, deras fanatism mot Israel och homosexuella. Därigenom kunde jag förstå, om ej acceptera, deras Israelhat, eftersom många hade palestinskt ursprung, men jag kan fortfarande, idag, trots mina muslimska vänner, inte förstå hur de kan hålla kvar tron på islam, den som kostat så många muslimer livet. Den erfarenheten stärkte mig i min ateistbubbla och i min religionskritik.
Jag bubbelhoppade när jag gick ur min svenska bubbla och köpte hus i Italien och delvis flyttade till Italien. Förvisso var det inte en helt okänd bubbla, utan en delvis känd och för mig mycket tilltalande bubbla. Men i den bubblan lär jag mig mycket nytt, ända in i själen.
En gång har jag gjort det rakt motsatta, etablerat och förstärkt en bubbla.
Den riktigt stora bubblan jag deltog i att skapa och förstärka, var forskningsgruppsbubblan i början på 2000-talet. I den akademiska världen finns högskolor. Dessa har förändrats till att bli administrationsstyrda och inte akademiskt styrda. Det har inneburit svårigheter att utföra det akademiska arbetet (ja, så är det, bisarrt nog). Jag och några med mig, skapade en bubbla som skulle göra det som vi i föreläsningssalen lär ut, att en organisations administration skall skydda den operativa verksamheten, inte hota den. Men i vårt fall byggde vi en bubbla som skulle skydda den operativa verksamheten, forskning och utbildning, från organisationens administration.
I det mörker som finns idag överväger jag att skapa en egen bubbla, en informationsbubbla som avskärmar mig från information som jag emotionellt har svårt att utsättas för. Palestinakonflikten, där de som jag tidigare stödde, palestinierna, mördade mitt folk, socialisterna på kibbutzerna. Rysslands krig mot och i Ukraina, som ödelägger mitt älskade Ukraina och dess folk. Där Ryssland, som jag trodde skulle bli en europisk demokratisk stat efter murens fall och upplösningen av USSR, har visat sig få en utveckling tillbaka till repressiva USSR. Det som kallas vänster i Sverige idag som består av identitetsfolk och rasister, sk antirasister, där idealistisk analys baserad på etnicitet har ersatt den gamla vänsterns materiella analys; där det är förbjudet att säga neger, men rekommendabelt att säga vit man; etc.
Jag frågar mig: Till vilken grad är man skyldig och har som sin plikt, att låta sig informeras om världen? Vad kan väl jag göra åt krigen i Gaza, Ukraina, Jemen, Syrien m fl? Vad kan väl jag göra åt utbredning av en totalitär våldsam religion i Sverige? Vem är väl jag?
Tänk så behagligt att få vandra i sin egen, sköna värld, med sin fru och sina barn, och numer, med ett barnbarn? Att i frid få vandra runt i alla mina fina böcker, som lär mig om jordbrukets uppkomst, vikingarnas liv och Hegels filosofi. Oberörd av dagens ondska kan jag i vacker stillhet njuta kunskapens och bildningens utveckling. En sann autonom förnuftig människa som inte låter sig påverkas emotionellt av all nutida ondska.
Emellertid!
Jag är en människa som gör anspråk på det som FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna anger, mänsklig värdighet. Men rättigheterna kommer inte utan skyldigheter. Om du vill vara människa och omfattas av den mänskliga värdigheten, då måste du vara en del av mänskligheten och därmed ingå i samhället där människorna finns. Om du skapar en egen bubbla, som avskärmar dig från information om samhället, och lever lugnt och vackert däri, då är du blott en organisk kropp som frånträtt den mänskliga värdigheten, att vara med människorna.
Lösningen är inte en egen bubbla. För min värdighets skull måste jag använda förnuftet, kunskapen och bildningen för att på ett så rationellt sätt som möjligt hantera och leva med och i, både godheten och ondskan, ty de bägge är en del i mänskligheten.
Den 10 maj 2024
Sven-Olof Yrjö Collin