Denna blogg har haft dagliga inlägg bestående av ord. Mellan den 3 mars 2023 och den 6 mars 2024, har bloggen uttryckt 266 545 ord. Jag har således skrivit, eller snarare, p g a att jag fått reducera texter ibland, har jag publicerat 724 ord i genomsnitt per dag. Många ord blev det.
Jag har också under denna tidsperiod skrivit fem vetenskapliga artiklar, några debattartiklar och en liten bok, där jag tipsar, främst doktorander och nyligen blivna akademiker, hur man kan sköta sitt liv i akademin. Jag vet inte hur många ord de rymmer, men många ord blev det.
Under min tid som akademiker (1984-2024) har jag publicerat 6 böcker, 44 artiklar, 23 bokkapitel och ett antal debattartiklar (som jag aldrig noterat varför jag inte har deras antal). Många ord har det blivit.
Under min tid som doktorand och som akademiker har jag talat många ord när jag har föreläst och handlett studenter och doktorander. Många ord har det blivit.
Alla dessa ord har uttryckt kunskaper, åsikter och argument, men också, i möten med studenter, kollegor, doktorander, uttryckt uppskattning, kritik och, hoppas jag, uppmuntran. Eftersom det skett i ett akademiskt sammanhang, vill jag gärna tro att orden stått i den vetenskapliga kunskapens tjänst. De har varit medel för att uppfylla den akademiska plikten, att skapa och sprida vetenskaplig kunskap.
Alla dessa ord har varit medel. Så som Ordet var ett medel för guden att sprida sin lära.
Men Johannes skriver också det sista i meningen, att ’Ordet var Gud’.
Alla dessa ord kan också ha varit målet. Att genom alla dessa ord realiserar man sig själv. De är målet för verksamheten, att få uttala dem, att få skriva dem. Ja, alla dessa ord kan ha varit njutningen i att leva, att få bli den man är. Orden var jag. Eller mer dynamiskt, orden gjorde mig.
Det är en mindre smickrande insikt. Alla dessa ord gjordes inte för den vetenskapliga sanningen, för den akademiska plikten, utan det akademiska och den vetenskapliga sanningen var blott medlet för målet, att få bli sig själv, att jag var ordet och ordet var jag.
Min mor hade hoppats att jag skulle bli präst, men ganska snart, med all den ateism jag förkunnade redan som 13-åring, grusades hennes förhoppningar. Jag har försökt övertyga henne om att den akademiska banan var bättre, ty jag har haft fler åhörare på mina predikningar, som kallas föreläsningar, och jag har stått i kunskapens tjänst och inte i förtryckets och vidskepelsens tjänst.
Men kanske en präst också erfar det jag nu spekulerar om, att min bana var mindre ledd av viljan till kunskap och sanning, som viljan till ordet. Det som är Jag, det Jag som ständigt blir genom ordet.
Det går därför inte att undkomma det mindre smickrande, att alla mina ord har varit mitt sätt att njuta av att ständigt bli till.
Den 5 april 2024
Sven-Olof Yrjö Collin