Om man har en smutsig byk och vill tvätta den, eller dölja den, kan man tillgripa marknadsföringsknep, eller, med äldre språkbruk, propagandistiska medel.
Religionen islam är en avskyvärd religion, både i sina texter och i sin tillämpning. Men företrädare för religionen är oerhört skickliga i sin förmåga att, kanske inte så mycket tvätta, som att dölja sin religions smutsiga byk.
Jag presenterar idag några observationer om hur islam gör för att legitimera sig. För att göra det tydligt jämför jag med en annan totalitär ideologi, nazismen.
Legitimera genom att avskilja
Islams tillbedjare brukar benämnas muslimer. Men numer används en speciell beteckning på de utövare som utövar islams våldsamma del, den som så rikligt finns beskriven och uttalad i koranen. Dessa kallas islamister. De kan avskiljas från islam genom att anges som illvilliga, som bokstavstroende, som fanatiker som egentligen är avarter av det sanna islam, som anges som en fredlig religion, trots att islams texter och dess praktik så tydligt pekar ut våld som medel för islam. Uttrycket islamist renar och legitimerar islam och muslimer.
Motsvarande avskiljande för nazismen har – ännu - inte gjorts, då alla kallas för nazister. Men man hade kunnat göra samma avskiljande i legitimerande syfte och kalla de nazister som beter sig som folk för nationalsocialister, medan de elaka, de som utförde våldet, kallas för nazister. Genom att avskilja de som bär ideologins fascism med ett begrepp, nazist, och låta de andra kallas för nationalsocialister, skulle man kunna dölja fascismen i nationalsocialismen. Uttrycket nazist kan rena och legitimera nationalsocialismen.
De fascistiskt agerande benämns nazister och islamister, medan de goda aktörerna inom lärorna, som inte väcker omgivningens anstöt, benämns nationalsocialister och muslimer. Genom det avskiljandet kan man dölja ideologiernas sanna väsen.
Legitimera genom att peka på de fredliga och avskilja de våldsamma
Hitler, Göring, Goebbels hänvisas till när det gäller nazismen. Aldrig hänvisar man till Fritz och alla hans frejdiga kamrater, som förvisso var medlemmar av det nationalsocialistiska partiet, men som sannerligen inte var nazister, i meningen att vilja angripa judar med gas och terror. De frejdiga var öldrickande, fredliga och allmänt hyggliga personer som inte följde bokstaven i ideologin, t ex genom att hata judarna. Men genom att aldrig peka på Fritz och alltid på Hitler och hans anhang, får nazismen alltid en karaktär av ondska.
När det gäller islam görs oftast tvärtom. Terrorister och testuggande muslimer förs undan till gruppen av islamister, ofta med argument att de inte förstår islam. Istället hänvisar man i tid och otid till de miljontals muslimer som är fredliga, och kanske knappt ens är muslimer, i meningen att noga studera och följa koranen.
Nationalsocialister och muslimer är hyggligt folk, som lever i fred med människor, medan nazisterna och islamisterna hatar och bedriver terror. Genom att selektivt peka ut företrädare för ideologierna, uppenbarar man i fallet med nationalsocialismen dess ondska, och döljer islams ondska.
Legitimera genom att knyta marknadsföringen till en grupp som anses utsatt
Nazisterna främsta symbol, svastikan, är förbjuden. Den skulle säkert gärna bäras idag av de unga, lätt förvirrade män, som mestadels tycks söka nazistgruppens gillande och omsorg. Den klassiska bilden från Växjö (se länk nedan), där en äldre kvinna svingar sin handväska mot en stolt ung man som bär en nationalsocialistisk flagga, visar just en sådan ung, söndrig pojke, som, för en gång skull, får erkännelse i gruppen, medan han får den allmänna opinionens förakt. Han är marginell, med en orolig familjehistoria, men får en plats i gruppen. Men trots att han är marginell, med en trasig familjehistoria, och borde få våra omsorg, hänsyn och empati, får han fördömelse av opinionen. Istället är det den äldre kvinnan, som faktiskt utövar politiskt våld med sin handväska, och därför borde kritiseras hårt, som får opinionens medömkan.
(https://images.aftonbladet-cdn.se/v2/images/47347a8f-a331-4fa0-ba2d-d01b50646ebf?fit=crop&format=auto&h=537&q=50&w=800&s=75d6417b74282ac1023474ec7843d254c24abe32 )
En symbol för islam är hijaben, som manifesterar islam och därmed marknadsför islam. Den bärs av muslimska kvinnor, som uppfattas som varande de mest förnedrade, marginaliserade kvinnorna i Sverige. Marginaliserade som den unga pojken. Men dessa kvinnor får medömkan av opinionen, trots att de bär en förtryckande symbol. Islam hjälps i sin marknadsföring, dvs propaganda, genom att svenska kvinnor, de som skulle vara så frigjorda, t ex socialdemokraten Veronica Palm (se länk nedan), frivilligt tar på sig hijaben för att uttrycka sin solidaritet med den marginaliserade gruppen av muslimska kvinnor. Effekten är att socialdemokraterna, de som tidigare kämpade mot totalitära läror, som nazism och kommunism, nu legitimerar en totalitär ideologi, islam.
(https://svd.vgc.no/v2/images/4a93163f-7f34-4af3-bb7c-8037351cedde?fit=crop&h=533&q=80&upscale=true&w=800&s=1a35b938a278dd2611889a188fd5fa24554b383f )
Legitimera genom tystnad
Koranbrännandet fördöms som kränkande genom att fokusera på att skriften bränns. Men den offentliga debatten bryr sig inte om innehållet och budskapet i den skrift som bränns. Om de bara hade läst upp text ur koranen, hade de sett att brännandet, elden, är ständigt närvarande i texten, och kränker, t ex ateister (4:56): ”Vi skall låta dem som påstår att Våra budskap är lögn brinna i denna eld - i den takt som deras hud förbränns, skall Vi ersätta den med ny hud, så att de får pröva straffet helt och fullt. Gud är allsmäktig, vis.” Tystnaden kring skriftens budskap legitimerar skriften och därmed islam.
Nationalsocialisterna land, Tyskland under 30-talet, beskrivs som ett totalitärt och judehatande land. Det är dock möjligt att beskriva landet på annat sätt, fyllt med utvecklingsoptimism och sociala program. Men en sådan balanserad bild ges inte. Idag beskrivs förvisso de muslimska länderna med viss balans, men dessa beskrivningar får inte ett starkt genomslag. Den ohyggliga terrorn som utövas mot kvinnor och flickor i muslimska länder, med Afghanistan som toppen på berget, innebär inte att feminister skanderar på gator och torg att islam skall bekämpas, och att Afghanistan och Saudiarabien skall bojkottas. Opinionen blundar aktivt och framför allt, drar inte paralleller mellan förhållandena i de muslimska länderna och islam. Kristallnatten kastar full skugga över nationalsocialisternas Tyskland, med sina sociala program, medan islams terror i de muslimska länderna möjligen beklagas, men tas inte som intäkt för att islam är en ovärdig ideologi som, likt nazismen, skall bekämpas.
Legitimitet genom legitima gruppers stöd
Nationalsocialisterna har idag inte sökt stöd och de har inte heller fått stöd av offentligt legitimerande krafter. De fick det förvisso i nazityskland via mer tysta kanaler, där näringslivet och högreståndspersoner stödde dem. När det gäller islam har de fått stöd från deras abrahamitiska bröder, judarna och de kristna. Det är onekligen paradoxalt, ja absurt, att judiska organisationer framför god helg-budskap till muslimer, med tanke på att islam rymmer tydlig antisemitism.
Propagandans framgång
Det går inte att undgå insikten att fascismen, dvs villigheten att tillgripa våld för att realisera sin politik eller för att förhindra andras politik, finns i nationalsocialismen och i islam. De är samma andas barn, fascistiskt och totalitärt. Det går inte heller att undgå insikten att, medan nationalsocialismen misslyckats att legitimera sig idag, har islams företrädare varit mycket lyckade i sin marknadsföring, i sin propaganda av islam, trots att fascismen och det totalitära ligger i öppen dager.
Att smussla undan islam genom den propagandistiska marknadsföringen som jag berättat om här, har ett pris. Det legitimerar en totalitär, fascistisk ideologi. Legitimeringen innebär att riskerna för ett utbrott av dess fascism, med förtryck och förföljelse, inte blott mot enskilda, som Lars Vilks, utan mot folkgrupper, som t ex ateister, är närvarande. Idag manifesterat i att hotbilden i Sverige höjts från en trea till en fyra, på en femgradig skala, där svenskar uppmanas att vara försiktiga och uppmärksamma. Den muslimska fascismen innebär, rent konkret, att vi inte samlas för att fira det svenskalandslagets brons i fotbollens världsmästerskap.
Det ökade hotet borde få de legitimerande krafterna att förtvina. Men absurt nog, är det de som avslöjar fascismen i islam, t ex Jomshof, som får löpa gatlopp, under beteckningen islamofober. Så effektiv är legitimeringen av islam.
Den 21 augusti 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Religionen islam är en avskyvärd religion, både i sina texter och i sin tillämpning. Men företrädare för religionen är oerhört skickliga i sin förmåga att, kanske inte så mycket tvätta, som att dölja sin religions smutsiga byk.
Jag presenterar idag några observationer om hur islam gör för att legitimera sig. För att göra det tydligt jämför jag med en annan totalitär ideologi, nazismen.
Legitimera genom att avskilja
Islams tillbedjare brukar benämnas muslimer. Men numer används en speciell beteckning på de utövare som utövar islams våldsamma del, den som så rikligt finns beskriven och uttalad i koranen. Dessa kallas islamister. De kan avskiljas från islam genom att anges som illvilliga, som bokstavstroende, som fanatiker som egentligen är avarter av det sanna islam, som anges som en fredlig religion, trots att islams texter och dess praktik så tydligt pekar ut våld som medel för islam. Uttrycket islamist renar och legitimerar islam och muslimer.
Motsvarande avskiljande för nazismen har – ännu - inte gjorts, då alla kallas för nazister. Men man hade kunnat göra samma avskiljande i legitimerande syfte och kalla de nazister som beter sig som folk för nationalsocialister, medan de elaka, de som utförde våldet, kallas för nazister. Genom att avskilja de som bär ideologins fascism med ett begrepp, nazist, och låta de andra kallas för nationalsocialister, skulle man kunna dölja fascismen i nationalsocialismen. Uttrycket nazist kan rena och legitimera nationalsocialismen.
De fascistiskt agerande benämns nazister och islamister, medan de goda aktörerna inom lärorna, som inte väcker omgivningens anstöt, benämns nationalsocialister och muslimer. Genom det avskiljandet kan man dölja ideologiernas sanna väsen.
Legitimera genom att peka på de fredliga och avskilja de våldsamma
Hitler, Göring, Goebbels hänvisas till när det gäller nazismen. Aldrig hänvisar man till Fritz och alla hans frejdiga kamrater, som förvisso var medlemmar av det nationalsocialistiska partiet, men som sannerligen inte var nazister, i meningen att vilja angripa judar med gas och terror. De frejdiga var öldrickande, fredliga och allmänt hyggliga personer som inte följde bokstaven i ideologin, t ex genom att hata judarna. Men genom att aldrig peka på Fritz och alltid på Hitler och hans anhang, får nazismen alltid en karaktär av ondska.
När det gäller islam görs oftast tvärtom. Terrorister och testuggande muslimer förs undan till gruppen av islamister, ofta med argument att de inte förstår islam. Istället hänvisar man i tid och otid till de miljontals muslimer som är fredliga, och kanske knappt ens är muslimer, i meningen att noga studera och följa koranen.
Nationalsocialister och muslimer är hyggligt folk, som lever i fred med människor, medan nazisterna och islamisterna hatar och bedriver terror. Genom att selektivt peka ut företrädare för ideologierna, uppenbarar man i fallet med nationalsocialismen dess ondska, och döljer islams ondska.
Legitimera genom att knyta marknadsföringen till en grupp som anses utsatt
Nazisterna främsta symbol, svastikan, är förbjuden. Den skulle säkert gärna bäras idag av de unga, lätt förvirrade män, som mestadels tycks söka nazistgruppens gillande och omsorg. Den klassiska bilden från Växjö (se länk nedan), där en äldre kvinna svingar sin handväska mot en stolt ung man som bär en nationalsocialistisk flagga, visar just en sådan ung, söndrig pojke, som, för en gång skull, får erkännelse i gruppen, medan han får den allmänna opinionens förakt. Han är marginell, med en orolig familjehistoria, men får en plats i gruppen. Men trots att han är marginell, med en trasig familjehistoria, och borde få våra omsorg, hänsyn och empati, får han fördömelse av opinionen. Istället är det den äldre kvinnan, som faktiskt utövar politiskt våld med sin handväska, och därför borde kritiseras hårt, som får opinionens medömkan.
(https://images.aftonbladet-cdn.se/v2/images/47347a8f-a331-4fa0-ba2d-d01b50646ebf?fit=crop&format=auto&h=537&q=50&w=800&s=75d6417b74282ac1023474ec7843d254c24abe32 )
En symbol för islam är hijaben, som manifesterar islam och därmed marknadsför islam. Den bärs av muslimska kvinnor, som uppfattas som varande de mest förnedrade, marginaliserade kvinnorna i Sverige. Marginaliserade som den unga pojken. Men dessa kvinnor får medömkan av opinionen, trots att de bär en förtryckande symbol. Islam hjälps i sin marknadsföring, dvs propaganda, genom att svenska kvinnor, de som skulle vara så frigjorda, t ex socialdemokraten Veronica Palm (se länk nedan), frivilligt tar på sig hijaben för att uttrycka sin solidaritet med den marginaliserade gruppen av muslimska kvinnor. Effekten är att socialdemokraterna, de som tidigare kämpade mot totalitära läror, som nazism och kommunism, nu legitimerar en totalitär ideologi, islam.
(https://svd.vgc.no/v2/images/4a93163f-7f34-4af3-bb7c-8037351cedde?fit=crop&h=533&q=80&upscale=true&w=800&s=1a35b938a278dd2611889a188fd5fa24554b383f )
Legitimera genom tystnad
Koranbrännandet fördöms som kränkande genom att fokusera på att skriften bränns. Men den offentliga debatten bryr sig inte om innehållet och budskapet i den skrift som bränns. Om de bara hade läst upp text ur koranen, hade de sett att brännandet, elden, är ständigt närvarande i texten, och kränker, t ex ateister (4:56): ”Vi skall låta dem som påstår att Våra budskap är lögn brinna i denna eld - i den takt som deras hud förbränns, skall Vi ersätta den med ny hud, så att de får pröva straffet helt och fullt. Gud är allsmäktig, vis.” Tystnaden kring skriftens budskap legitimerar skriften och därmed islam.
Nationalsocialisterna land, Tyskland under 30-talet, beskrivs som ett totalitärt och judehatande land. Det är dock möjligt att beskriva landet på annat sätt, fyllt med utvecklingsoptimism och sociala program. Men en sådan balanserad bild ges inte. Idag beskrivs förvisso de muslimska länderna med viss balans, men dessa beskrivningar får inte ett starkt genomslag. Den ohyggliga terrorn som utövas mot kvinnor och flickor i muslimska länder, med Afghanistan som toppen på berget, innebär inte att feminister skanderar på gator och torg att islam skall bekämpas, och att Afghanistan och Saudiarabien skall bojkottas. Opinionen blundar aktivt och framför allt, drar inte paralleller mellan förhållandena i de muslimska länderna och islam. Kristallnatten kastar full skugga över nationalsocialisternas Tyskland, med sina sociala program, medan islams terror i de muslimska länderna möjligen beklagas, men tas inte som intäkt för att islam är en ovärdig ideologi som, likt nazismen, skall bekämpas.
Legitimitet genom legitima gruppers stöd
Nationalsocialisterna har idag inte sökt stöd och de har inte heller fått stöd av offentligt legitimerande krafter. De fick det förvisso i nazityskland via mer tysta kanaler, där näringslivet och högreståndspersoner stödde dem. När det gäller islam har de fått stöd från deras abrahamitiska bröder, judarna och de kristna. Det är onekligen paradoxalt, ja absurt, att judiska organisationer framför god helg-budskap till muslimer, med tanke på att islam rymmer tydlig antisemitism.
Propagandans framgång
Det går inte att undgå insikten att fascismen, dvs villigheten att tillgripa våld för att realisera sin politik eller för att förhindra andras politik, finns i nationalsocialismen och i islam. De är samma andas barn, fascistiskt och totalitärt. Det går inte heller att undgå insikten att, medan nationalsocialismen misslyckats att legitimera sig idag, har islams företrädare varit mycket lyckade i sin marknadsföring, i sin propaganda av islam, trots att fascismen och det totalitära ligger i öppen dager.
Att smussla undan islam genom den propagandistiska marknadsföringen som jag berättat om här, har ett pris. Det legitimerar en totalitär, fascistisk ideologi. Legitimeringen innebär att riskerna för ett utbrott av dess fascism, med förtryck och förföljelse, inte blott mot enskilda, som Lars Vilks, utan mot folkgrupper, som t ex ateister, är närvarande. Idag manifesterat i att hotbilden i Sverige höjts från en trea till en fyra, på en femgradig skala, där svenskar uppmanas att vara försiktiga och uppmärksamma. Den muslimska fascismen innebär, rent konkret, att vi inte samlas för att fira det svenskalandslagets brons i fotbollens världsmästerskap.
Det ökade hotet borde få de legitimerande krafterna att förtvina. Men absurt nog, är det de som avslöjar fascismen i islam, t ex Jomshof, som får löpa gatlopp, under beteckningen islamofober. Så effektiv är legitimeringen av islam.
Den 21 augusti 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
