I min familj städar vi vårt hem själva. Trots att vår skatt skulle minska om vi betalade en städerska.
Den stora åkern vi köpte, som var överväxt med olika former av sly, där slyn var oerhört taggig, hade vi en entreprenör att klippa ner slyn och köra den genom en maskin som gjorde slyn till små, små växtbitar. Det kostade € 1000. Vi hade kunnat göra det själva. En maskin som smulade sönder slyn kostar säkert under €1000. Under kanske en månads tid, skulle vi ha gjort det som han och hans medhjälpare gjorde, med sina väldiga maskiner, under en dag.
Vad avgör vad jag gör själv och vad jag låter andra göra, mot ersättning?
Det tycks som om vi går mot en ökad grad av serviceekonomi, kraftigt understödd av statens skattesubventioner och av mängden lågutbildad arbetskraft som kanske varken vill eller ens kan bli understödd av staten via direkta bidrag.
När RUT-avdraget kom, kallades det föraktfullt för pigavdrag, dvs ett skatteavdrag på en tjänst som man kan göra själv, men som, om man har pengar och lämplig moral, bekvämt kan överlåta åt någon annan. Det motiverades med att människor då kan göra något annat, implicit sagt, annat arbete. Då är det bra, ty arbetsdelning leder ju till ett mer effektivt samhälle, där var och en gör det som den är bra på.
Men mot arbetsdelningens princip står både en specifik moral och en kritik av marknadsekonomin.
Kritiken av marknadsekonomin hävdar att RUT-avdraget kan lättast användas av den som har tillräckligt med resurser så att den kan, trots skattelindringen, anlita en arbetare. RUT-avdraget är också helt korrelerat till människors inkomst, ju högre inkomst, ju mer RUT-avdrag. Utnyttjandet är således inte främst drivet av arbetsdelningens frukter, utan av vilka resurser man har när man kommer till marknaden. Det är i stor grad resursfördelningen, inte arbetsdelningen, som driver användandet av andras arbete genom RUT-avdraget.
Den specifika moralen säger att den skit man skapar, tar man själv hand om. Mitt hem är mitt bekymmer. Men som i mitt fall, gäller den moralen skiten i vardagsrummet, men inte den sly som fanns på åkern. Kanske moralen skiljer mellan upprepande, mindre arbeten som uppkommer av ens eget liv, som man själv kan ta hand om, och större, mer omfattande arbeten, som delvis är uppkommit utan egen förskyllan, och, där man har marknadens förutsättning, egna resurser man kan avstå.
Det lustiga i detta resonemang är att jag tycks ha en högerståndpunkt, att man skall klara sig själv och inte ligga staten till last, medan högerfolk gärna ser RUT, dvs att låta människors vardagsbestyr ligga staten till last genom RUT-avdrag.
Slutsatsen är den eviga: Det är lätt att ha principer, men svårare att leva efter dem, eftersom man måste veta när man kan bryta mot dem, dvs man måste ha en princip för att bryta principer, vilket faktiskt är logiskt omöjligt.
Den 26 februari 2023
Sven-Olof Yrjö Collin