Jag blev kallad som professor för att utveckla en forskningsplattform, där forskningen skulle ske i samverkan med näringslivet och samhället, genom att forskningen finansierades till hälften genom samhällets aktörer, främst organisationer och företag.
Högskolan hade en god förebild, Forskningsplattformen Hälsa i samverkan (https://www.hkr.se/forskning/forskningsmiljoer/forskningsplattformen-halsa-i-samverkan/). Där utfördes forskning i samverkan med praktiken, finansierad av praktikens organisationer, främst Region Skåne. Jag insåg att det skulle vara en oerhört svår uppgift av två skäl: Forskningen skulle främst utföras i företagsvärlden, där man väger varje krona på guldskål. Den skulle utföras av två institutioners lärare, som framför allt varit undervisningsorienterade.
Jag har erfarenhet av skapande av två forskningsmiljöer, en vid Luds Universitet, och en vid Högskolan Kristianstad. Betecknande för dem var att innehåll skapades, dvs publicerade forskningsresultat, men att forskningsmiljöerna egentligen aldrig formaliserades. Jag hade också erfarenhet av försök att skapa forskningsmiljöer där man skapade former för forskning. De ledde till organisation, möten och resursförbrukning, men inte till forskningens innehåll. Således var min lärdom att innehåll går före form.
Under den tid, ett år, jag fick verka som ansvarig för forskningsplattformen för Företagande, skapades tre projekt. Ett med kommuner som medpart, ett med ett försäkringsbolag som medpart och ett med en fackförening som medpart. Samtliga har blivit klara (dock återstår publicering).
Efter mitt avsked som ansvarig, började en formalisering, vari ingick en hemsida. På den kan man läsa om blott ett av projekten. https://www.hkr.se/forskning/forskningsmiljoer/forskningsplattformen-verksamhetsutveckling-i-samverkan/avslutade-projekt/
Vad som tillkommit efter mer än ett år under den nye ledningen, enligt hemsidan, är två projekt, som drivs av samme person, finansierad av en kommun samt av ett försäkringsbolag. https://www.hkr.se/forskning/forskningsmiljoer/forskningsplattformen-verksamhetsutveckling-i-samverkan/pa-gang/projekt/
Vad som skapades under min ledning var projekt som drevs av personer från den institution som jag hade min anställning på. De som tillkommit under den nye ledaren, är projekt som drivs av en person från den institution där den nye ledaren har sin anställning. Det tycks som om ledarens institutionshemvist spelar roll för vilka projekt som lyckas bli skapade. Det tycks även som om den nye plattformen erfar samma problem som jag erfor, svårigheten att få med privata organisationer. De som är skattefinansierade tycks alltid vara lättare att få att delta med resurser än organisationer som väger sina slantar på guldskål.
Om hemsidan berättar om Plattformens utveckling, så framstår det som att den är fortsatt stadd i svårigheter. De projekt som är på gång presenteras på en hemsida som senast uppdaterades 2018-03-15. https://www.hkr.se/forskning/forskningsmiljoer/forskningsplattformen-verksamhetsutveckling-i-samverkan/pa-gang/
Där står ingenting, förutom att hemsidan är uppdaterad för mer än ett år sedan. Mycket form, och lite innehåll, är vad jag ser.
Min tanke med att vänta med formen, var att formen, t ex hemsidan, skulle attrahera företag att vilja vara med. De skulle se projekt som inte bara var intressanta utan också lönsamma för företaget. En tom hemsida, som presenterar ett avslutat projekt, ger inte hög attraktionskraft. Det torde vara svårt att sälja tanken på samverkan med tomma hemsidor. Först goda genomförda projekt, sedan en form som visar upp projekten, var min tanke.
En annan formtanke jag hade var att när plattformen visat sin förmåga skulle personer rekryteras till Samverkansgruppen, den som hade som ansvar att styra och utveckla Plattformen. Där skulle vara personer som samtidigt skulle kunna skapa en legitimitet för Plattformen, och kunna föra in nytt blod i verksamheten och då skapa ett utvecklingstryck. Jag hade två personer på gång, ytterst framgångsrika entreprenörer, med goda kontaktnät och med en sagolik förmåga att tydligt och klart formulera mål och sätta krav. Jag insåg att de skulle vara en pina för mig, med sina krav. Men precis som jag anses vara en pina för studenter, doktorander, kollegor, när jag formulerar mina krav och försöker driva dem, skulle dess två driva mig och Plattformen till större prestationer.
Idag består Samverkansgruppen av enbart interna ledamöter, varav en del har vagt nätverk och svaga forskningsprestationer. Den gruppen är sannolikt inte den som drar in möjligheter till projekt och som driver den ansvarige till högre höjder.
Det är lätt att vara kritisk. Samverkan är en radikal form för forskningsproduktion, med starka utmaningar för forskare som är vana att vara färdig när rapporten är publicerad i en vetenskaplig tidskrift. Den nye ledaren har all min förståelse för svårigheterna. Jag hoppas att hans plan får större möjligheter att realiseras än ett år. Ty att bryta dominerande mönster, att genomföra vad som rimligen måste kallas institutionell förändring, både hos forskare och hos en medpart från samhället, är inte gjord i en handvändning. Inte ens på ett år.
Rom skapades inte på ett år, med det ödelades på sju dagar av Karl V.
Öllsjö den 17 juni 2019
Högskolan hade en god förebild, Forskningsplattformen Hälsa i samverkan (https://www.hkr.se/forskning/forskningsmiljoer/forskningsplattformen-halsa-i-samverkan/). Där utfördes forskning i samverkan med praktiken, finansierad av praktikens organisationer, främst Region Skåne. Jag insåg att det skulle vara en oerhört svår uppgift av två skäl: Forskningen skulle främst utföras i företagsvärlden, där man väger varje krona på guldskål. Den skulle utföras av två institutioners lärare, som framför allt varit undervisningsorienterade.
Jag har erfarenhet av skapande av två forskningsmiljöer, en vid Luds Universitet, och en vid Högskolan Kristianstad. Betecknande för dem var att innehåll skapades, dvs publicerade forskningsresultat, men att forskningsmiljöerna egentligen aldrig formaliserades. Jag hade också erfarenhet av försök att skapa forskningsmiljöer där man skapade former för forskning. De ledde till organisation, möten och resursförbrukning, men inte till forskningens innehåll. Således var min lärdom att innehåll går före form.
Under den tid, ett år, jag fick verka som ansvarig för forskningsplattformen för Företagande, skapades tre projekt. Ett med kommuner som medpart, ett med ett försäkringsbolag som medpart och ett med en fackförening som medpart. Samtliga har blivit klara (dock återstår publicering).
Efter mitt avsked som ansvarig, började en formalisering, vari ingick en hemsida. På den kan man läsa om blott ett av projekten. https://www.hkr.se/forskning/forskningsmiljoer/forskningsplattformen-verksamhetsutveckling-i-samverkan/avslutade-projekt/
Vad som tillkommit efter mer än ett år under den nye ledningen, enligt hemsidan, är två projekt, som drivs av samme person, finansierad av en kommun samt av ett försäkringsbolag. https://www.hkr.se/forskning/forskningsmiljoer/forskningsplattformen-verksamhetsutveckling-i-samverkan/pa-gang/projekt/
Vad som skapades under min ledning var projekt som drevs av personer från den institution som jag hade min anställning på. De som tillkommit under den nye ledaren, är projekt som drivs av en person från den institution där den nye ledaren har sin anställning. Det tycks som om ledarens institutionshemvist spelar roll för vilka projekt som lyckas bli skapade. Det tycks även som om den nye plattformen erfar samma problem som jag erfor, svårigheten att få med privata organisationer. De som är skattefinansierade tycks alltid vara lättare att få att delta med resurser än organisationer som väger sina slantar på guldskål.
Om hemsidan berättar om Plattformens utveckling, så framstår det som att den är fortsatt stadd i svårigheter. De projekt som är på gång presenteras på en hemsida som senast uppdaterades 2018-03-15. https://www.hkr.se/forskning/forskningsmiljoer/forskningsplattformen-verksamhetsutveckling-i-samverkan/pa-gang/
Där står ingenting, förutom att hemsidan är uppdaterad för mer än ett år sedan. Mycket form, och lite innehåll, är vad jag ser.
Min tanke med att vänta med formen, var att formen, t ex hemsidan, skulle attrahera företag att vilja vara med. De skulle se projekt som inte bara var intressanta utan också lönsamma för företaget. En tom hemsida, som presenterar ett avslutat projekt, ger inte hög attraktionskraft. Det torde vara svårt att sälja tanken på samverkan med tomma hemsidor. Först goda genomförda projekt, sedan en form som visar upp projekten, var min tanke.
En annan formtanke jag hade var att när plattformen visat sin förmåga skulle personer rekryteras till Samverkansgruppen, den som hade som ansvar att styra och utveckla Plattformen. Där skulle vara personer som samtidigt skulle kunna skapa en legitimitet för Plattformen, och kunna föra in nytt blod i verksamheten och då skapa ett utvecklingstryck. Jag hade två personer på gång, ytterst framgångsrika entreprenörer, med goda kontaktnät och med en sagolik förmåga att tydligt och klart formulera mål och sätta krav. Jag insåg att de skulle vara en pina för mig, med sina krav. Men precis som jag anses vara en pina för studenter, doktorander, kollegor, när jag formulerar mina krav och försöker driva dem, skulle dess två driva mig och Plattformen till större prestationer.
Idag består Samverkansgruppen av enbart interna ledamöter, varav en del har vagt nätverk och svaga forskningsprestationer. Den gruppen är sannolikt inte den som drar in möjligheter till projekt och som driver den ansvarige till högre höjder.
Det är lätt att vara kritisk. Samverkan är en radikal form för forskningsproduktion, med starka utmaningar för forskare som är vana att vara färdig när rapporten är publicerad i en vetenskaplig tidskrift. Den nye ledaren har all min förståelse för svårigheterna. Jag hoppas att hans plan får större möjligheter att realiseras än ett år. Ty att bryta dominerande mönster, att genomföra vad som rimligen måste kallas institutionell förändring, både hos forskare och hos en medpart från samhället, är inte gjord i en handvändning. Inte ens på ett år.
Rom skapades inte på ett år, med det ödelades på sju dagar av Karl V.
Öllsjö den 17 juni 2019
RSS-flöde
