Men! Notera att den krisande bankens aktieägare fick betalt för sina aktier. Den schweiziska finansinspektionen beslutade att sätta värdet på Credit Suisse’s ’Additional Tier 1’-obligationer till 0, vilket innebar att ungefär 100 miljarder kronor av skulder försvann från bolaget. Till detta kommer att staten garanterat 100 miljarder kronor till den uppköpande banken och landets riksbank lovar 1000 miljarder kronor i likviditetslån.
Det ytterst märklig i detta är AT1-obligationern. De är obligationer som ges ut av finansinstitut, där investerare köper obligationerna, dvs lånar ut pengar till finansinstitutet, mot att få en ersättning i form av ränta. Precis som en vanlig obligation. Men, det finns en hake. Om finansinstitutets värde faller under ett riktmärke, då kan antingen obligationen automatiskt transformeras till aktie, eller helt sonika bli värdelös, som i det schweiziska fallet.
För finansinstitutet har detta fördelen att skulden, obligationsskulden högt upp på balansräkningen, med rättigheter att få av institutets tillgångar om det skulle gå illa, vandrar ner i balansräkningen, till det egna kapitalet, för att där blott ha rättigheten att få ersättning när alla de andra skulderna är betalda.
För de befintliga aktieägarna är det inte så välsmakande, ty deras ägande blir ju urvattnat om det blir fler aktier. Därför vill ju de hellre att obligationerna blir värdelösa, eftersom det minskar skuldbördan och det urvattnar inte deras ägande.
AT1-obligationer, som i Credit Suisse’s fall, innebär således att den största risken i verksamheten flyttas från ägarna, de som ofta och gärna, helst med darr i rösten, förkunnar att de minsann är risktagare, till obligationsinnehavare.
I Credit Suisse’s fall, som alltid, är förloraren en dålig förlorare. Obligationsägarna stämmer nu staten och vill ha sina pengar. Jag vet inte om obligationerna gavs ut med tydliga kontraktsvillkor, att de kan bli värdelösa. Men nu har de blivit värdelösa.
AT1-obligationer är en finansiell innovation som gör aktieägarna, de som tidigare har setts som de näst mest utsatta kreditgivarna, till än mindre risktagare. Normativt är det motbjudande, ty aktieägare har två rättigheter som motiverar att de är de näst mesta risktagare. De har rätten att njuta vinsterna av verksamheten och de har rätten att påverka verksamheten. Den som styr skeppet, skall följa skeppet till botten. Den som tjänar vinsten på verksamheten, skall stå förlusten av verksamheten. I alla fall den del som det begränsade ansvaret ger dem.
AT1-obligationer skyddar aktieägarna än mer än det begränsade ansvaret. Det förefaller som om schweizarna gräver kapitalismens egen grav.
Den 6 april 2023
Sven-Olof Yrjö Collin