Men, vilken princip skall vi ha avseende synlig demonstration av världsåskådning och attityder genom symboler?
Om man öppet och tydligt demonstrerar sin världsåskådning genom att bära tydliga symboler för världsåskådningen, då har man gjort ett uttalande i rummet. Davidsstjärnan, hijaben, runan, moderatkepsen är samtliga synliga och påtagliga uttalanden om individens ideologiska preferens. Man kommunicerar en världsåskådning, en åsikt.
Om dessa symbolbärare har rätt att bära symboler som uttrycker en åsikt, dvs kommunicerar en åsikt, bör då inte alla i rummet också ha en rätt att få uttrycka sin åskådning och sin värdering av den uttryckta åskådningen?
Den som t ex bär en moderatkeps bör därför, i frihetens namn, ha en skyldighet att vara beredd att få ett yttrande riktat mot sin demonstration, t ex ’Genom er får klassamhället ökad vitalitet’. Moderaten kan bemöta kommentaren eller lämna den, med ett muttrande om att vänstern alltid pratar om klassamhälle.
Den som bär en hijab bör acceptera att någon går fram till henne och säger ’inga fascister på våra gator’, eftersom den som uttalar dessa ord räknar in islam i gruppen av fascistiska ideologier. Hon kan kommentera tillbaka, eller bortse från kommentaren som dum och okunnig. Men hon har ingen rätt att känna sig trakasserad eller förföljd, ty hon har bara fått en kommentar kring sitt uttryck. Lika för lika.
Däremot har den som med symboler uttrycker en åsikt inte skyldighet att acceptera ett uttryck som innebär hot om våld eller än värre, att tvingas utstå våld. Att bära en symbol är inte ett hot om våld eller våld i sig, varför det är orimligt, ja, det är fascistiskt att bemöta bärandet med hot om våld eller faktiskt våld.
I ett fritt samhälle må man på gatorna få bära symboler för sin åskådning, utan att löpa risk för hot om våld eller våld. Men man måste ge alla andra en rätt att uttrycka sin åsikt om symbolen och vad den står för.
Den 18 november 2023
Sven-Olof Yrjö Collin