Ryssland bombar civila mål i Ukraina. Ryssarna hävdar att de bombar militära mål, varför civila som blir träffade, blir det av misstag, eller p g a de är i närheten av de militära målen.
Västkommentatorer hävdar att ett skäl som ryssarna kan ha, är att de vill ingjuta rädsla hos civilbefolkningen och en känsla att det vore bättre att ge upp, än att dö. Genom bombning av civil, kan civilsamhällets försvarsvilja minska.
Det är dock en tolkning som är tveksam.
Amerikanarna terrorbombade Japan med, inte en, utan två atombomber på civila mål, Hiroshima och Nagasaki. Det har diskuterats om Japan var på väg att ge upp, eller om kriget förkortades genom terrorbombningen. Oaktat det, är det ett faktum att Japan gav upp. Terrorbombning med den övertygande kraften som två atombomber ger, tycks ha effekt. Men, det var inte civilbefolkningen som ställde krav på den militära och politiska ledningen att ge upp. Det var de senare som gav upp, varför inte ens den värsta terrorbombningen mänskligheten har sett, kan användas för att bevisa tesen att terrorbombning mot civila knäcker befolkningens försvarsvilja.
Det tycks snarare vara det motsatta förhållandet. I Ukraina syns inte tecken på att civilbefolkningen vill ge upp. Snarare tycks det som att de biter ihop än mer, att de utvecklar än mer lojalitet mot sitt land och dess politiska och militära ledning.
Nazityskland terrorbombade England, speciellt London och Coventry 1940, där katedralen sattes i brand. Men tyskarna knäckte inte befolkningens försvarsvilja. Snarare förstärktes den.
De allierade terrorbombade tyska städer 1944-45, i avsikt att knäcka tyskarnas stridsvilja. Dresden och Hamburg är de mest omtalade, där cirka 25 000 dog i Dresden och cirka 45 000 dog sammanlagt i Hamburg. Trots detta knäcktes inte tyskarnas försvarsvilja, utan det krävdes att de allierade, med Sovjetunionen i spetsen, gick in i centrala Berlin, innan de militära och politiska ledarna gav upp.
USA terrorbombade Hanoi 1972. Det bröt inte Nordvietnams stridsvilja, men gav USA en skamfläck, som bl a Palme gav dem: https://www.youtube.com/watch?v=vGm4es5rJnQ
Terrorbombningar mot civila tycks inte knäcka civilbefolkningens stridsvilja. Det tycks i stället ledda till en stärkning av den.
Samtidigt måste man konstatera att terrorbombningar är så accepterade krigsbrott, att de inte leder till annat än fördömande. Det leder inte till att de ansvariga för krigsbrotten ställs inför rättvisan. Varken de ansvariga för terrorbombningarna i USA eller de allierade, ställdes inför rätta för krigsbrott efter krigens slut. Rysslands ansvariga löper därför sannolikt ingen risk att dömas för brott mot krigets lagar. Däremot får de, ibland, som t ex USA fick, stå ut med fördömanden. Men t ex de allierade fördömdes inte, i alla fall inte på ett omfattande sätt, för sina brott mot krigets lagar.
Ryssland använder en teori som bevisats vara felaktig, dock med insikt att de blott kan fördömas, men aldrig dömas.
Den 23 juli 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Västkommentatorer hävdar att ett skäl som ryssarna kan ha, är att de vill ingjuta rädsla hos civilbefolkningen och en känsla att det vore bättre att ge upp, än att dö. Genom bombning av civil, kan civilsamhällets försvarsvilja minska.
Det är dock en tolkning som är tveksam.
Amerikanarna terrorbombade Japan med, inte en, utan två atombomber på civila mål, Hiroshima och Nagasaki. Det har diskuterats om Japan var på väg att ge upp, eller om kriget förkortades genom terrorbombningen. Oaktat det, är det ett faktum att Japan gav upp. Terrorbombning med den övertygande kraften som två atombomber ger, tycks ha effekt. Men, det var inte civilbefolkningen som ställde krav på den militära och politiska ledningen att ge upp. Det var de senare som gav upp, varför inte ens den värsta terrorbombningen mänskligheten har sett, kan användas för att bevisa tesen att terrorbombning mot civila knäcker befolkningens försvarsvilja.
Det tycks snarare vara det motsatta förhållandet. I Ukraina syns inte tecken på att civilbefolkningen vill ge upp. Snarare tycks det som att de biter ihop än mer, att de utvecklar än mer lojalitet mot sitt land och dess politiska och militära ledning.
Nazityskland terrorbombade England, speciellt London och Coventry 1940, där katedralen sattes i brand. Men tyskarna knäckte inte befolkningens försvarsvilja. Snarare förstärktes den.
De allierade terrorbombade tyska städer 1944-45, i avsikt att knäcka tyskarnas stridsvilja. Dresden och Hamburg är de mest omtalade, där cirka 25 000 dog i Dresden och cirka 45 000 dog sammanlagt i Hamburg. Trots detta knäcktes inte tyskarnas försvarsvilja, utan det krävdes att de allierade, med Sovjetunionen i spetsen, gick in i centrala Berlin, innan de militära och politiska ledarna gav upp.
USA terrorbombade Hanoi 1972. Det bröt inte Nordvietnams stridsvilja, men gav USA en skamfläck, som bl a Palme gav dem: https://www.youtube.com/watch?v=vGm4es5rJnQ
Terrorbombningar mot civila tycks inte knäcka civilbefolkningens stridsvilja. Det tycks i stället ledda till en stärkning av den.
Samtidigt måste man konstatera att terrorbombningar är så accepterade krigsbrott, att de inte leder till annat än fördömande. Det leder inte till att de ansvariga för krigsbrotten ställs inför rättvisan. Varken de ansvariga för terrorbombningarna i USA eller de allierade, ställdes inför rätta för krigsbrott efter krigens slut. Rysslands ansvariga löper därför sannolikt ingen risk att dömas för brott mot krigets lagar. Däremot får de, ibland, som t ex USA fick, stå ut med fördömanden. Men t ex de allierade fördömdes inte, i alla fall inte på ett omfattande sätt, för sina brott mot krigets lagar.
Ryssland använder en teori som bevisats vara felaktig, dock med insikt att de blott kan fördömas, men aldrig dömas.
Den 23 juli 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
