Man konstaterar att flickors idrottande är lägre än pojkarnas, och skillnaderna är betydande när det gäller flickor från invandrartäta områden, det som på nysvenska kallas ’områden med stora socioekonomiska utmaningar’, för att då gömma undan den repression av speciellt kvinnorna som kulturen och religionen i dessa områden står för.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/ny-rapport-till-regeringen-idag-varannan-tjej-saknar-i-ungdomsidrotten
Somliga försöker göra oss blinda från det kulturella och religiösa förtrycket, och hävdar att alla familjer värnar hårt om sina döttrar, varför döttrarna blir mindre benägna att lämna hemmet, t ex för att idrotta.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/forskarna-foraldrar-gor-skillnad-pa-tjejer-och-killar-oavsett-bakgrund
Andra kan hävda att skillnaderna kan bero på just kulturella särdrag, där svenska föräldrar är mer benägna att skjutsa sina barn till idrott och att ställa upp på de krav på föräldraengagemang som idrottsföreningar kan ställa upp.
En förening, Bollihop, försöker dra till sig flickor genom att överkomma det kulturella hindret. De skapar relationer till de boende i området, de är närvarande i området så att föräldrar och barn känner tillit till dem, de har långt tidsperspektiv, de har tränare som är som barnen, dvs invandrare, och slutligen, det är subventionerat, t o m gratis, träningen ligger nära så att föräldrar inte behöver skjutsa, det finns inte krav på att man skall komma varenda gång eller att behöva anmäla sig, och föräldrarna behöver inte engagera sig, t ex genom att sälja lotter eller sitta i styrelsen.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/sa-far-vi-fler-tjejer-att-idrotta
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/sahar-ordnar-dropin-idrott-for-tjejer-med-migrationsbakgrund
Allt detta kan man peka på och med viss rätt kalla för de låga förväntningarnas rasism. Invandrarna tillhör en kultur som håller flickorna hårt och där föräldrarna inte har det svenska engagemanget i sina barn, och där föräldrarna är oförmögna eller intoleranta att ta till sig den svenska kulturen att engagera sig i föreningar.
Men man kan också se deras metod som Moses metod. Mose mötte motstånd bland sitt folk mot att gå till det förlovade landet. Istället för att övertyga motståndarna, istället för att komma med lock och pock, tog han dem på en vandring i 40 år, som kanske tar 6 dagar. Under den vandringen bröts motståndet ner, inte genom att motståndarna ändrade sig, utan genom att motståndarna helt enkelt dog. När de dött, kunde man ta den snabba promenaden till det förlovade landet.
Kanske det är ogörligt att förändra invandrarna? De är kulturellt impregnerade, och därmed oförmögna att anamma svenskt beteende, eller så är de impregnerade av en intolerant kultur som innebär att de är intoleranta mot den kulturen som gett dem fristad. Oaktat orsak, kanske man skall ge upp hoppet om invandrarna, ja, kanske t o m andra generationens invandrare, för att inrikta sig på de som är födda i landet?
Moses metod, att låta de motsträviga dö ut, innebär dock att man måste förhindra att deras motsträvighet sprids. Därför är det viktigt att inte stödja de motsträviga. Man behöver inte gå emot kulturen, men man skall absolut inte befrämja den. Därför kan man inte ge statsbidrag till muslimska kyrkor eller organisationer, eller acceptera muslimska skolor. Man skall göra det yttersta för att barnen i invandrarområden sprids ut på skolor. Man etablerar idrottsföreningar följer Bollihops metod.
Med Moses metod bryts motståndet ner och invandrarna kan gå in i det förlovade landet. Men där slutar Moses metod, ty avsikten med Moses metod är assimilering. Det är inte att göra vad Moses folk gjorde, förinta folket i det förlovade landet. Det senare är ju det som dagens extremhöger hävdar sker, det de kallar folkbytet. Nej, Sverige bygger sin styrka på den svenska kulturen. Vi har inget att lära oss av den kulturen som finns i de länder som gav oss våra flyktingar.
Den 14 maj 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/ny-rapport-till-regeringen-idag-varannan-tjej-saknar-i-ungdomsidrotten
Somliga försöker göra oss blinda från det kulturella och religiösa förtrycket, och hävdar att alla familjer värnar hårt om sina döttrar, varför döttrarna blir mindre benägna att lämna hemmet, t ex för att idrotta.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/forskarna-foraldrar-gor-skillnad-pa-tjejer-och-killar-oavsett-bakgrund
Andra kan hävda att skillnaderna kan bero på just kulturella särdrag, där svenska föräldrar är mer benägna att skjutsa sina barn till idrott och att ställa upp på de krav på föräldraengagemang som idrottsföreningar kan ställa upp.
En förening, Bollihop, försöker dra till sig flickor genom att överkomma det kulturella hindret. De skapar relationer till de boende i området, de är närvarande i området så att föräldrar och barn känner tillit till dem, de har långt tidsperspektiv, de har tränare som är som barnen, dvs invandrare, och slutligen, det är subventionerat, t o m gratis, träningen ligger nära så att föräldrar inte behöver skjutsa, det finns inte krav på att man skall komma varenda gång eller att behöva anmäla sig, och föräldrarna behöver inte engagera sig, t ex genom att sälja lotter eller sitta i styrelsen.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/sa-far-vi-fler-tjejer-att-idrotta
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/sahar-ordnar-dropin-idrott-for-tjejer-med-migrationsbakgrund
Allt detta kan man peka på och med viss rätt kalla för de låga förväntningarnas rasism. Invandrarna tillhör en kultur som håller flickorna hårt och där föräldrarna inte har det svenska engagemanget i sina barn, och där föräldrarna är oförmögna eller intoleranta att ta till sig den svenska kulturen att engagera sig i föreningar.
Men man kan också se deras metod som Moses metod. Mose mötte motstånd bland sitt folk mot att gå till det förlovade landet. Istället för att övertyga motståndarna, istället för att komma med lock och pock, tog han dem på en vandring i 40 år, som kanske tar 6 dagar. Under den vandringen bröts motståndet ner, inte genom att motståndarna ändrade sig, utan genom att motståndarna helt enkelt dog. När de dött, kunde man ta den snabba promenaden till det förlovade landet.
Kanske det är ogörligt att förändra invandrarna? De är kulturellt impregnerade, och därmed oförmögna att anamma svenskt beteende, eller så är de impregnerade av en intolerant kultur som innebär att de är intoleranta mot den kulturen som gett dem fristad. Oaktat orsak, kanske man skall ge upp hoppet om invandrarna, ja, kanske t o m andra generationens invandrare, för att inrikta sig på de som är födda i landet?
Moses metod, att låta de motsträviga dö ut, innebär dock att man måste förhindra att deras motsträvighet sprids. Därför är det viktigt att inte stödja de motsträviga. Man behöver inte gå emot kulturen, men man skall absolut inte befrämja den. Därför kan man inte ge statsbidrag till muslimska kyrkor eller organisationer, eller acceptera muslimska skolor. Man skall göra det yttersta för att barnen i invandrarområden sprids ut på skolor. Man etablerar idrottsföreningar följer Bollihops metod.
Med Moses metod bryts motståndet ner och invandrarna kan gå in i det förlovade landet. Men där slutar Moses metod, ty avsikten med Moses metod är assimilering. Det är inte att göra vad Moses folk gjorde, förinta folket i det förlovade landet. Det senare är ju det som dagens extremhöger hävdar sker, det de kallar folkbytet. Nej, Sverige bygger sin styrka på den svenska kulturen. Vi har inget att lära oss av den kulturen som finns i de länder som gav oss våra flyktingar.
Den 14 maj 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
