Men så kommer vi till arv. Liberalen, som precis försvurit sig till principen att envar skapar sin egen lycka, kan nu å det grövsta bryta mot den principen genom att bli en usel nepotist, genom att ge sin privata egendom i arv till sina barn.
Arv är inte individualism utan nepotism, där någon, barnet, som inte skapat egendomen, får andras egendom, sina föräldrars, utan eget arbete. Det är därför de mest gedigna liberaler hävdar att arvsrätt är mot liberalismens grundläggande idé, varför de kan tänka sig 100% arvsskatt. Därmed försäkrar man sig om att människor med privategendom inte använder egendomen för att kränka liberalismens grundläggande tanke, att envar skapar sin egen lycka.
Det finns onekligen en paradox i detta, då privategendomens tanke, att få använda sin egendom efter eget gottfinnande, kan användas för att gå emot en annan grundtanke, att envar skapar sin egen lycka. Privategendomen, en grundval i liberalismen kan, via den mer genetiskt kodade nepotismen, gå emot en annan grundval i liberalismen, individualismen.
Men, vårt svenska samhälle, reglerat genom lag, är märkligare än så. Där har man ansett det rimligt att staten skall vara delaktig i att genomdriva ett nepotistiskt samhälle genom en lag, Ärvdabalken (1958:637). Principen i svensk arvsrätt är att barnen, och deras barn, ärver föräldrars egendom. Föräldrar kan minska på nepotismen genom att skriva ett testamente. All förmögenhet utgör arvslott för barnen, men genom testamente kan hälften av arvslotten ges till annan, medan andra hälften utgör barnens laglott som inte kan testamenteras bort (reglerat i lagens 7:e kapitel). Blott i ett fall försvinner barnets laglott, om den döde mördats av den som skulle få en laglott (https://www.gp.se/debatt/arvsratten-ar-omodern-avskaffa-laglotten.3efeb15b-0963-461e-9bc1-adaa0d25dcbd ). Därmed har man tagit bort incitament att mörda sina föräldrar.
Föräldrar kan således blott till hälften förfara med sin privategendom efter sin död. Andra hälften har Riksdagen bestämt skall inte fördelas enligt privategendomens helgd, enligt ägarens vilja (reglerat i regeringsformen 2 kap. 18 §), utan enligt nepotismens helgd, enligt ägarens gener. Därvid bryter man mot principen i privategendomen och stöder nepotism.
Man kan säga att det är naturligt att föräldrar vill att barnen skall ärva, varför det är rimligt att barnen ärver. En lag som säger att barnen ärver, om inte den döde visat annan vilja, är därför naturlig. Det är inte liberalt, utan nepotistiskt och därför sannolikt evolutionärt naturligt.
Men, om nu föräldern har tagit sig omaket att bestämma var egendomen skall gå, varför, om den var i sina sinnes fulla kraft när den bestämde det, skall inte den viljan respekteras? Varför tar man bort ägarens rätt att bestämma över sin egendom, det som står i Regeringsformen?
Laglotten kom till för 160 år sedan. Den lär ha några funktioner. Julia Hjorth Säker skriver:”… att trygga bröstarvingars försörjning och för att skapa en inbördes rättvisa mellan dem.” Det första är kanske främst gjort för att säkra minderåriga barns levnad. Men om det hade varit det starka skälet, då borde laglotten finnas fram till t ex 18-årsålder. Det andra är märkligt då lika fördelning, att ingen missgynnas, kanske inte alls är rättvis om man ser till arvtagarnas insatser under den tid den döde levde.
(https://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:1755739/FULLTEXT01.pdf )
Någon har hävdat att det var jordbrukets intresse vid skifte av jord som underhöll laglotten. Jag har inte funnit någon argumentation kring detta, och har själv svårt att förstå det. Om man värnat om jordbruket som produktionsenhet, då borde man ha följt fideikommissets princip, att äldsta barnet ärver allt, eller än hellre, att testamentatorn kan få avgöra vem som är bäst lämpad att driva gården. Fideikommissets princip, att en ärver allt, är till för att försäkra sig om gårdens drift, på barnens bekostnad.
I Sanning, laglott är en märklighet, ett ingrepp på privategendomen, och, som med allt arv, ett angrepp på liberalismens princip om individen.
Den 24 december 2023
Sven-Olof Yrjö Collin