https://www.svt.se/nyheter/lokalt/jonkoping/saadiya-har-varit-arbetslos-i-19-ar-kommunen-hjalper-inte
Det Socialdemokratiska kommunalrådet säger att utlandsfödda kvinnor har hög arbetslöshet, och att hon är säker på att de vill jobba. En orsak till arbetslösheten bland dessa kvinnor som hon anger är att kommunen saknar en arbetsförmedling.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/jonkoping/marie-johansson-s-antalet-utlandsfodda-kvinnor-som-ar-arbetslosa-ar-hogre-an-andra
En tjänsteman på ett socialt företag, med konsultpenna och konsult-white board, säger att samhället har mycket att vinna på att satsa på en kvinna. Han anger att det finns hinder för dessa kvinnor, som språkliga och kulturella. Han antyder att ett hinder kan vara kultur, där normen är att kvinnor inte arbetar, vilket vi får anta betyder arbete som ger lön. Han pratar sedan om vad som sker man ger en kvinna jobb: ”När du väl ger en kvinna ett jobb ger du ett helt samhälle bättre mervärdesskapande och hållbarhet”.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/jonkoping/mahad-olad-satsa-pa-kvinnan-sa-satsar-du-pa-samhallet
Reportagen är svaga genom att inte distinkt ta upp det vi alla frågar, vad beror arbetslösheten på. Den svagheten öppnar upp för att läsaren, istället för att dra informerade slutsatser, drar slutsatser utifrån fördomar och egna normer.
Nyrasister och rasister är antagligen eniga i analysen, att arbetslösheten beror på hennes mörka hudfärg och hijaben. Nyrasisten säger att fördomsfulla arbetsgivare värjer sig från att anställa personer som avviker kulturellt, vilket hudfärgen antyder och hijaben visar. Rasisten betonar, paradoxalt nog, inte hudfärgen så mycket, men pekar på att hijaben visar att kvinnan inte vill anpassa sig till svenska normer, varför en arbetsgivare då kan dra slutsatsen att hon även håller kvar andra normer, t ex avseende arbetsmoral.
Vänsterfolk, som inte är nyrasister, säger att under kapitalismens hårda effektivitetskrav, föredrar kapitalistiska arbetsgivare en person som enkelt och snabbt kan komma in i arbetet, där organisationen inte behöver förbruka resurser på att lära upp personen eller att överkomma de kommunikationsproblem som hennes dåliga svenska kan skapa.
Högerfolk, som inte är rasister, har egentligen samma analys som vänsterfolk, men säger att hon måste förbättra sin svenska och engagera sig i att bli anställningsbar.
Vad säger jag? Jag ser mig själv som demokratisk socialist, där en stark stat, men också starka normer, är en självklarhet. En nära vän till mig anser att jag är mer höger än högerfolk, då jag tjatar det mantra jag fått sedan barnsben i mitt socialdemokratiska hem, att man skall göra rätt för, inte ligga staten till last, arbeta i sitt anletes svett till samhällets gagn, betala sin skatt och inte belasta sjukvården eller försäkringssystemet, annat än när man 'verkligen' är sjuk.
I reportaget ser jag en överviktig kvinna, med dåligt språk, med hijab, som haft praktik, och som, verkar det, först nyligen har börjat söka arbete utanför sin kommun. Fördomsfullt, dvs utan att egentligen veta, ser jag en människa som inte verkar ha gjort sitt yttersta för att göra rätt för sig. Språket har jag viss förståelse kan vara svårt att lära sig, vis av mina egna försök att på ålderns höst försöka lära mig italienska. Men, hon har gått en statlig utbildning i svenska, och hon måste sedan länge ha insett att hon, till skillnad från mig, måste ha språket för att kunna göra rätt för sig.
Hon har muslimernas intoleranta översittarattityd, att kräva att få bära symbolen för sin livsåskådning, trots att den kan vara ett första hinder för anställning. Man kan förbanna andra människors attityd gentemot livsåskådningssymboler, men man måste ge vika om det finns sannolikhet att symbolen utgör ett hinder.
Hon har haft praktik, varvid hon har haft möjlighet att visa upp sin arbetsförmåga, att komma tidigt till arbetet, att arbeta hårt och intensivt, och därmed slå ackordet, att vara en positiv kraft i arbetslaget, med glada tillrop och berömma medarbetare, att vara engagerad genom att föreslå förändringar och förbättringar, att vara villig att ställa upp utanför ordinarie arbetstid, om det så krävs. Om hon gjort allt detta, då är min fördom att jag betvivlar att arbetsgivaren, efter att praktiken var avslutad, inte anställde henne, eller gav henne mycket goda vitsord, till gagn för henne när hon sökte annat arbete.
Hon antyder att hon först nu börjat söka arbete utanför kommunen. Det innebär att hon tidigare har gett sig en mycket begränsad arbetsmarknad, den egna kommunen. Återigen kommer en fördom från mig som lyder så här: Som om hon hade uppfattningen att hon har rätt att få arbete på lagom hemavstånd.
Allt detta är påhitt av mig, dvs fördomar, då reportaget inte gett tillräckligt med information, utan öppnar för att envar, utifrån sina fördomar och normer, försöker besvara frågan varför hon inte arbetar efter 22 år i landet.
Mina fördomar och mina normer säger att hennes långa arbetslöshet beror på att hon har en exploaterande attityd och att den har varit möjlig att ha p g a hon har mötts av statens låga förväntningars rasism. Min tro, eftersom det saknas information, är att det är en interaktion mellan henne och staten som inneburit 22 års arbetslöshet.
Den 17 februari 2023
Sven-Olof Yrjö Collin