USA stod emot Trump och hans härjande som president i USA under hans 4 år. Underkännandet av valet och rusningen mot Capitolium misslyckades. Kanske beroende på en stark konstitution, uppbackad av Högsta domstolen, samt av en mycket stark statlig byråkrati, som t o m kunde motstå Reagan.
Idag etableras en högerregering i Sverige, där Sverigedemokraterna får stark sakpolitisk makt, om än inte med ämbetenas makt.
Kommer Sverige att stå emot, eller står vi, som skrämselvänstern basunerar ut, på tröskeln till Tyskland 1933, då samhällets flesta delar vände med en svindlande hastighet?
Allt sedan socialdemokratin hade hegemoni, har politiken varit överordnad det legala systemet. Förvisso har vi grundlagar, som det politiska systemet måste ha ett val emellan för att kunna förändra. Men vi har inte en Högsta Domstol som uttolkar grundlagarna. I stället har vi Lagrådet, som granskar förslag till lagstiftning, men utan makt att hindra lagstiftning. Gymnasielagen, då politikerna hade gett sig attan på att genomdriva en amnesti för de som inte var flyktingar enligt den vanliga lagstiftningen, resulterade i en syrlig formulering från Lagrådet ”Gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”. Ett uttryck för att politik är överordnat lag i Sverige.
Men det finns fenomen som kan lugna oss. Riksdagen införde år 2020 Blåljuslagen, som ursprungligen var ämnad för att skydda polis, ambulans och brandkår i de utsatta områdena. Ingen kunde då ana att den skulle få sitt riktiga genomslag som försvarare av demokratin mot en muslimsk fascism. Men Påskkravallerna, då den danske koranbrännaren, Paludan, lockade fram den muslimska våldsamma fascismen, har resulterat i att polisen granskat alla sina filmer, och dragit fascisterna inför rätta. Och straffen för fascisterna är stränga. Den fascistiska våldsamheten mot polisen har gett 5 års fängelse.
Man kan ana att politikerna, alla de som så värnar islam och aldrig skulle kunna tänka sig att kritisera islam, och som står stadigt i en stor respekt till islam, inte hade dragit muslimerna inför rätta, och definitivt inte gett dem annat än en anmärkning för otrevligt beteende. Nu får dessa politiker åse hur det juridiska systemet står stadigt i ett tydligt försvar för demokratin.
Politikerna skapade en lag för att skydda statens repressiva och vårdande del, som nu används för att skydda demokratin, en effekt som sannolikt inte var förväntad och kanske inte ens avsedd.
Det fenomenet gör att vi kanske kan lita på att staten kan stå emot tokigheter från högerregeringen.
Å andra sidan har vi en motsatt utveckling, där myndigheter övergett sin roll som institutioners försvarare, och i stället blivit aktivister. Det främsta exemplet för aktivismen kom när polisen i Göteborg förvägrade Paludan demonstrationsrättigheten. Beslutet av förvägra Paludan rätten till demonstration togs av Emelie Kullmyr, då chef för den operativa enheten i polisregionen som kraftigt överträdde sin roll som Polis, när hon aktivistiskt uttalade ”Rasmus Paludan har en retorik som går ut på att skapa oordning och kaos. Vi behöver hjälpas åt att för att slå hål på den retoriken”.
Men den aktivismen förklarades som olaglig genom att Förvaltningsrätten fastslog att Kullmyr var jävig i beslutet och inte hade mandat att fatta beslutet.
Det juridiska systemet stod emot aktivismen. Kanske den kan stå emot en förväntad högeraktivism som kan legitimera en förväntad aktivism genom att hänvisa till myndigheters tidigare aktivism.
För Sveriges skull, för demokratins skull, får vi hoppas på det.
Den 29 oktober 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
Idag etableras en högerregering i Sverige, där Sverigedemokraterna får stark sakpolitisk makt, om än inte med ämbetenas makt.
Kommer Sverige att stå emot, eller står vi, som skrämselvänstern basunerar ut, på tröskeln till Tyskland 1933, då samhällets flesta delar vände med en svindlande hastighet?
Allt sedan socialdemokratin hade hegemoni, har politiken varit överordnad det legala systemet. Förvisso har vi grundlagar, som det politiska systemet måste ha ett val emellan för att kunna förändra. Men vi har inte en Högsta Domstol som uttolkar grundlagarna. I stället har vi Lagrådet, som granskar förslag till lagstiftning, men utan makt att hindra lagstiftning. Gymnasielagen, då politikerna hade gett sig attan på att genomdriva en amnesti för de som inte var flyktingar enligt den vanliga lagstiftningen, resulterade i en syrlig formulering från Lagrådet ”Gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”. Ett uttryck för att politik är överordnat lag i Sverige.
Men det finns fenomen som kan lugna oss. Riksdagen införde år 2020 Blåljuslagen, som ursprungligen var ämnad för att skydda polis, ambulans och brandkår i de utsatta områdena. Ingen kunde då ana att den skulle få sitt riktiga genomslag som försvarare av demokratin mot en muslimsk fascism. Men Påskkravallerna, då den danske koranbrännaren, Paludan, lockade fram den muslimska våldsamma fascismen, har resulterat i att polisen granskat alla sina filmer, och dragit fascisterna inför rätta. Och straffen för fascisterna är stränga. Den fascistiska våldsamheten mot polisen har gett 5 års fängelse.
Man kan ana att politikerna, alla de som så värnar islam och aldrig skulle kunna tänka sig att kritisera islam, och som står stadigt i en stor respekt till islam, inte hade dragit muslimerna inför rätta, och definitivt inte gett dem annat än en anmärkning för otrevligt beteende. Nu får dessa politiker åse hur det juridiska systemet står stadigt i ett tydligt försvar för demokratin.
Politikerna skapade en lag för att skydda statens repressiva och vårdande del, som nu används för att skydda demokratin, en effekt som sannolikt inte var förväntad och kanske inte ens avsedd.
Det fenomenet gör att vi kanske kan lita på att staten kan stå emot tokigheter från högerregeringen.
Å andra sidan har vi en motsatt utveckling, där myndigheter övergett sin roll som institutioners försvarare, och i stället blivit aktivister. Det främsta exemplet för aktivismen kom när polisen i Göteborg förvägrade Paludan demonstrationsrättigheten. Beslutet av förvägra Paludan rätten till demonstration togs av Emelie Kullmyr, då chef för den operativa enheten i polisregionen som kraftigt överträdde sin roll som Polis, när hon aktivistiskt uttalade ”Rasmus Paludan har en retorik som går ut på att skapa oordning och kaos. Vi behöver hjälpas åt att för att slå hål på den retoriken”.
Men den aktivismen förklarades som olaglig genom att Förvaltningsrätten fastslog att Kullmyr var jävig i beslutet och inte hade mandat att fatta beslutet.
Det juridiska systemet stod emot aktivismen. Kanske den kan stå emot en förväntad högeraktivism som kan legitimera en förväntad aktivism genom att hänvisa till myndigheters tidigare aktivism.
För Sveriges skull, för demokratins skull, får vi hoppas på det.
Den 29 oktober 2022
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
