Sveriges Ingenjörer redovisar en undersökning på DN Debatt (https://www.dn.se/debatt/ras-i-mattekunskaper-hot-mot-klimatomstallningen/). Där finner de följande: ”Redan i årskurs 6 är matematik det ämne som uppvisar den största skillnaden i betyg utifrån föräldrarnas utbildningsbakgrund.” Denna skillnad fortsätter upp i klasserna och in i gymnasiet.
Varför gör barn från icke-studieovana hem sämre ifrån sig i matematik?
Det är kanske rimligt att de gör sämre prestationer i ämnen som s a s odlas därhemma, vid middagsbordet. Diskussioner kring politik och historia ger barn till väl utbildade föräldrar ett försprång i ämnen som samhällskunskap, religion, historia.
Men hur kan barn från studievana hem göra bättre ifrån sig i matematik? Min tro om matematik är ju att det är Förnuftets vetenskap. Matematik är oberoende av åratal av indoktrinering vid middagsbordet. Matematik är förmågan till logik och förmågan till abstrakt tänkande. Hur stimuleras dessa förmågor vid middagsbordet?
Jag kommer från ett studieovant hem. Jag har haft goda betyg i matematik. Det hänför jag till medfödd förmåga.
I studievana hem finns kanske värderingar att man skall arbeta i skolan, varför barn till dessa föräldrar är mer motiverade till prestation. Även om förnuftet ställer upp begränsningar att klara matematiken, kan en mer motiverad person nå gränsen för sin förmåga, medan en med större förmåga inte når sin gräns p g a bristande motivation.
Är det då så att skolan inte lyckas förmå barn med matematisk förmåga att överkomma motivation och förmå dem att utnyttja sin förmåga?
I mitt fall valde jag det som kallades allmän matematik när jag skulle börja högstadiet. Kanske grundat i en värdering hemifrån att man inte skall göra sig märkvärdig, att man skall vara allmän. Jag minns att jag första terminen på kursen i allmän matematik, satt jag ganska uttråkad och spelade bingo, där man fick ett enkelt tal att räkna ut och pricka in på bingobrickan.
Dock! Läraren i allmän matematik måtte ha sett min likgiltighet och min lätthet att pricka in rätt tal, ty jag blev ombedd, eller beordrad, vilket det var minns jag inte, att byta kurs, till den särskilda kursen. En oerhört engagerad lärare kom hem till oss under jullovet och hjälpte mig att ta igen det jag förlorat första terminen, så att jag nästa termin kunde gå med dem som gick på särskild kurs.
I mitt fall gjorde skolan vad den skulle, ty den gav mig möjligheter att utnyttja min förmåga. Undersökningen från Sveriges ingenjörer har därför visat att skolan inte gör det som den gjorde med mig, och för mig. Förnuftet är inte klassbundet, men dess klassbundenhet avgörs av skolans förmåga.
Den 24 maj 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
Varför gör barn från icke-studieovana hem sämre ifrån sig i matematik?
Det är kanske rimligt att de gör sämre prestationer i ämnen som s a s odlas därhemma, vid middagsbordet. Diskussioner kring politik och historia ger barn till väl utbildade föräldrar ett försprång i ämnen som samhällskunskap, religion, historia.
Men hur kan barn från studievana hem göra bättre ifrån sig i matematik? Min tro om matematik är ju att det är Förnuftets vetenskap. Matematik är oberoende av åratal av indoktrinering vid middagsbordet. Matematik är förmågan till logik och förmågan till abstrakt tänkande. Hur stimuleras dessa förmågor vid middagsbordet?
Jag kommer från ett studieovant hem. Jag har haft goda betyg i matematik. Det hänför jag till medfödd förmåga.
I studievana hem finns kanske värderingar att man skall arbeta i skolan, varför barn till dessa föräldrar är mer motiverade till prestation. Även om förnuftet ställer upp begränsningar att klara matematiken, kan en mer motiverad person nå gränsen för sin förmåga, medan en med större förmåga inte når sin gräns p g a bristande motivation.
Är det då så att skolan inte lyckas förmå barn med matematisk förmåga att överkomma motivation och förmå dem att utnyttja sin förmåga?
I mitt fall valde jag det som kallades allmän matematik när jag skulle börja högstadiet. Kanske grundat i en värdering hemifrån att man inte skall göra sig märkvärdig, att man skall vara allmän. Jag minns att jag första terminen på kursen i allmän matematik, satt jag ganska uttråkad och spelade bingo, där man fick ett enkelt tal att räkna ut och pricka in på bingobrickan.
Dock! Läraren i allmän matematik måtte ha sett min likgiltighet och min lätthet att pricka in rätt tal, ty jag blev ombedd, eller beordrad, vilket det var minns jag inte, att byta kurs, till den särskilda kursen. En oerhört engagerad lärare kom hem till oss under jullovet och hjälpte mig att ta igen det jag förlorat första terminen, så att jag nästa termin kunde gå med dem som gick på särskild kurs.
I mitt fall gjorde skolan vad den skulle, ty den gav mig möjligheter att utnyttja min förmåga. Undersökningen från Sveriges ingenjörer har därför visat att skolan inte gör det som den gjorde med mig, och för mig. Förnuftet är inte klassbundet, men dess klassbundenhet avgörs av skolans förmåga.
Den 24 maj 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
