Sverige satte, någon gång, ett mål att i oktober 2020 skulle 95% av Sveriges hushåll ha tillgång till bredband med minst 100 Mbits/s. När detta skrivs, några månader senare, konstaterar Post och Telestyrelsen, att man nått 86%. Orsaker till misslyckandet sägs vara minskade investeringar och att utbyggnaden nu sker främst i glesbygd, där det är svårare och mer kostsamt. Man säger att 57% har nu bredband på landsbygden.
Den som är ansvarig, digitalministern Anders Ygeman är nöjd och säger att de visste redan i fjol att de inte skulle klara det, men att vi ligger bra relativt EU.
Det är dock inte rimligt att den som är ansvarig för måluppfyllelsen är den som ytterst skall utvärdera måluppfyllelsen, dvs effektiviteten. Det är, som alltid, huvudmannen, den som gett Ygeman uppgiften att vara effektiv.
Löfven är den som avgör om Ygeman skall anses ha förtroende att leda en verksamhet där han missat målsättningen med 9 procentenheter. Löfven har däremot inte gjort en publik utvärdering av Ygemans effektivitet, utan låter Ygeman, den som skall utföra uppgiften, avgöra om han är effektiv.
Så ser ett elitsamhälle ut, där eliten skyddar de egna från utvärdering. Det leder till ineffektivitet, som i detta fall, en ineffektivitet på 9 procentenheter. En ursäktande hållning till de oförmögna inom eliten.
Men i ett demokratiskt samhälle kan inte eliten sitta ohotad. Där griper, i första hand, media in och påtalar med styrka ineffektiviteten.
Men vad jag har sett, har inte media utsatt Ygeman för ett ineffektivitetens drev. Som om bristande effektivitet inte skulle vara intressant för media.
Här kommer nu den misstankens filosofi som säger att media inte är ett fullgott demokratiskt medel, ty media består av människor som har sitt uppmärksamhetsfokus. Misstankens filosofi har konspirationstanken att media styrs av människor som lever i de resursstarka delarna av samhället. Där bredband finns. Journalisterna i mediaindustrin lever långt från den steniga verkligheten i Östra Göinge, där det är dyrt att lägga bredband, varför Östra Göinge har en betydligt lägre andel hushåll ansluta till bredband.
Folket i trakter likt Östra Göinge gnyr, men då de inte har tillgång till demokratiska resurser, som media, blir inte Ygeman ansatt av ett berättigat krav på effektivitet.
Eliten, vari ingår media, är om sig och kring sig, och har hög bandhastighet. Därför kan Ygeman klara sig, trots att han är ineffektiv.
Den 16 maj 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
Den som är ansvarig, digitalministern Anders Ygeman är nöjd och säger att de visste redan i fjol att de inte skulle klara det, men att vi ligger bra relativt EU.
Det är dock inte rimligt att den som är ansvarig för måluppfyllelsen är den som ytterst skall utvärdera måluppfyllelsen, dvs effektiviteten. Det är, som alltid, huvudmannen, den som gett Ygeman uppgiften att vara effektiv.
Löfven är den som avgör om Ygeman skall anses ha förtroende att leda en verksamhet där han missat målsättningen med 9 procentenheter. Löfven har däremot inte gjort en publik utvärdering av Ygemans effektivitet, utan låter Ygeman, den som skall utföra uppgiften, avgöra om han är effektiv.
Så ser ett elitsamhälle ut, där eliten skyddar de egna från utvärdering. Det leder till ineffektivitet, som i detta fall, en ineffektivitet på 9 procentenheter. En ursäktande hållning till de oförmögna inom eliten.
Men i ett demokratiskt samhälle kan inte eliten sitta ohotad. Där griper, i första hand, media in och påtalar med styrka ineffektiviteten.
Men vad jag har sett, har inte media utsatt Ygeman för ett ineffektivitetens drev. Som om bristande effektivitet inte skulle vara intressant för media.
Här kommer nu den misstankens filosofi som säger att media inte är ett fullgott demokratiskt medel, ty media består av människor som har sitt uppmärksamhetsfokus. Misstankens filosofi har konspirationstanken att media styrs av människor som lever i de resursstarka delarna av samhället. Där bredband finns. Journalisterna i mediaindustrin lever långt från den steniga verkligheten i Östra Göinge, där det är dyrt att lägga bredband, varför Östra Göinge har en betydligt lägre andel hushåll ansluta till bredband.
Folket i trakter likt Östra Göinge gnyr, men då de inte har tillgång till demokratiska resurser, som media, blir inte Ygeman ansatt av ett berättigat krav på effektivitet.
Eliten, vari ingår media, är om sig och kring sig, och har hög bandhastighet. Därför kan Ygeman klara sig, trots att han är ineffektiv.
Den 16 maj 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
