I Andra världskriget dog ungefär 380 000 brittiska soldater och 67 200 civila, medan i Tyskland, där siffrorna är likt Hamas siffror, osäkra och varierande, men kanske 5 000 000 tyska militärer dog och kanske bortåt 2 250 000 civila tyskar dog. Av de dödade på brittiska sidan var 15% civila, medan på den tyska sidan var det 31%.
Med logiken från Gazakriget, borde världsopinionen ropat på Storbritannien och de allierade, att införa eldupphör, med tanke på att så många tyska civila dödades.
Det bär onekligen emot att ställa frågan om antal civila dödade är en moralisk fråga, och om det är en moralisk fråga, skall det då ställas mot en annan fråga, t ex existensen av en ond makt. Var det oerhörda priset av mördade civila tyskar ett acceptabelt pris, ett oundvikligt pris för att bli av med nazismen och Hitler? Eller överfört till Gazakriget, är 10 000 dödade civila palestinier ett acceptabelt pris för att bli av med Hamas?
Hur många civila dödade, hur många barn dödade är ett acceptabelt pris för att undanröja en ond makt?
Man brukar tillskriva följande sentens den sovjetiska diktator Stalin, även om den förekommit tidigare: “Man kan inte göra en omelett utan att knäcka ägg.” Det goda kräver ibland det onda. Men brukar man det onda, kanske det onda stannar kvar, varför man förvisso kan ha vunnit något gott, men till priset av att det onda stannar kvar. I Gazas fall kanske man lyckas besegra Hamas, men inte nog med att Hamas grundläggande värderingar, islam och antisemitism, stannar kvar och t o m förstärks p g a ondskan genom det ymniga dödandet.
Vi minns invasionen av Irak, där USA, UK och Danmark sannerligen inte skapade en välsmakande omelett utan det onda knäckandet av ägg har fortsatt i Irak. Ondskan stannade kvar, medan den goda ambitionen, den välsmakande omeletten, aldrig realiserades.
I fallet med Andra Världskriget har vi sett att ondskans makt i form av nazityskland kunde förintas. Kanske vi därmed accepterar alla de ägg som knäcktes, alla de civila som mördades för målet att knäcka nazismen. Det onda fördrevs med det onda. Kvar stannade förvisso ondska i form av den sovjetiska diktaturen i Östeuropa, men vi blev av med nazismen.
Det ter sig emellertid omöjligt, vilket kanske är en alltför pessimistisk prognos, att Israel inte kommer att lyckas besegra islam och antisemitismen bland palestinier. Ja, de kanske t o m förstärker dessa onda makter. Därmed har de 10 000 dödade inte varit ett pris för en välsmakande omelett, utan har snarare blivit en investering i ökad islamisering och ökad antisemitism, där Israels säkerhet har minskat. Det tycks som om Israel alltid vinner krigen, men aldrig vinner säkerheten genom en fredlig samexistens.
Medan vi kan föra intressanta moraliska resonemang kring den brännande frågan, står fortfarande ett faktum kvar. Israel har inte råd med en moralisk diskussion, ty Israel kämpar för sin existens. Kanske man kan ta till Brechts tyska sentens, ”Erst kommt das Fressen, dann kommt die Moral”, och omforma den till en sentens för Israel, ’Erst kommt die Existenz, dann kommt die Moral’. Först kommer existensen, sedan moralen.
Den 19 november 2023
Sven-Olof Yrjö Collin