Så hade slagordet kunnat vara. Om antisemiterna hade kunnat förena sig, hade antisemitismen fått större kraft.
De högerextrema, låt oss kalla dem nazister, är antisemiter. För dem är judar något totalt motsatt dem. Det är en inferior ras som inte har någon som helst beröring med nazisterna.
Muslimerna, dvs de som tillhör religionen islam, är antisemiter. För dem är det dock problematiskt, ty judarna är för muslimerna bokens folk, de var de första att träffa på guden, den som muslimerna kallar allah och judarna kallar jahve. Men sedan blev judarna avfällingar, medan muslimerna tog upp den rätta gudadyrkan.
Det som ytterligare eldar på muslimernas antisemitism är Israel, dvs om Israel skall vara en judisk nation eller en nation utan etnicitet, eller, ja, t o m inte alls vara en nation utan gå under, så som Irans muslimska ledarskap önskar.
Men historien lär oss att det är möjligt för muslimer och judar att leva i fred. Sionismen som dök upp på 1900-talet i Europa, lär inte ha haft initialt stöd hos judarna i Palestina. Men med ökad invandring till Palestina, ökade konflikten mellan muslimerna och judarna. islams antisemitiska textstråk, där deras besvikelse över bokens folk fanns, togs upp och legitimerade antisemitism. Pogromer i Konstantin och Bagdad kastade bränsle i brasan. Amin al-Husseini, stormuftin av Jerusalem, som initialt hade fått sin plats av Storbritannien, vände ju sig mot dem och vände sig till nazityskland, med en frän antisemitism, för att försvara palestinierna från den gryende sionismen. Efter kriget togs forna nazister väl emot i muslimska länder, för att organisera deras krigsmakt mot Israel. Slutligen fick vi den konflikt som idag brännmärker området.
Nazister och muslimer är lika i att de är förvaltare av en stark våldskultur. Men en sådan kultur utmärker alla totalitära ideologier, inte blott islam och nazism, utan även nazism och kristendomen, på den tiden de odlade den sidan av sin religion.
Det är sannolikt det fenomenet vi har sett hos de kristna som gör det omöjligt att lyckas med att förena antisemiterna. Idag kan det nog gå relativt bra att förena islam och nazismen, då den totalitära delen av islam frodas. Men olikt nazismen, som aldrig tycks kunna reformeras så som kristendomen lyckades, att gå från att betona sina totalitära anspråk till att bli en fredligare, mer demokratiskt sinnad rörelse, kanske islam också kommer att genomgå en förändring, där de anpassar sig till mer moderna styrelseskick, och därmed låter deras inneboende antisemitism sjunka undan.
Dock framstår det som osannolikt att antisemiterna går samman, ty muslimerna har ingen större nytta av de fåtaliga nazisterna. De kanske också inser att nazisternas oerhörda skuld inte är en tillgång för dem att bära. Deras egen skuld lyckas de gömma, så som de kristna gömmer sin skuld.
Därför kommer inte antisemiterna att förenas.
Den 28 jun 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
De högerextrema, låt oss kalla dem nazister, är antisemiter. För dem är judar något totalt motsatt dem. Det är en inferior ras som inte har någon som helst beröring med nazisterna.
Muslimerna, dvs de som tillhör religionen islam, är antisemiter. För dem är det dock problematiskt, ty judarna är för muslimerna bokens folk, de var de första att träffa på guden, den som muslimerna kallar allah och judarna kallar jahve. Men sedan blev judarna avfällingar, medan muslimerna tog upp den rätta gudadyrkan.
Det som ytterligare eldar på muslimernas antisemitism är Israel, dvs om Israel skall vara en judisk nation eller en nation utan etnicitet, eller, ja, t o m inte alls vara en nation utan gå under, så som Irans muslimska ledarskap önskar.
Men historien lär oss att det är möjligt för muslimer och judar att leva i fred. Sionismen som dök upp på 1900-talet i Europa, lär inte ha haft initialt stöd hos judarna i Palestina. Men med ökad invandring till Palestina, ökade konflikten mellan muslimerna och judarna. islams antisemitiska textstråk, där deras besvikelse över bokens folk fanns, togs upp och legitimerade antisemitism. Pogromer i Konstantin och Bagdad kastade bränsle i brasan. Amin al-Husseini, stormuftin av Jerusalem, som initialt hade fått sin plats av Storbritannien, vände ju sig mot dem och vände sig till nazityskland, med en frän antisemitism, för att försvara palestinierna från den gryende sionismen. Efter kriget togs forna nazister väl emot i muslimska länder, för att organisera deras krigsmakt mot Israel. Slutligen fick vi den konflikt som idag brännmärker området.
Nazister och muslimer är lika i att de är förvaltare av en stark våldskultur. Men en sådan kultur utmärker alla totalitära ideologier, inte blott islam och nazism, utan även nazism och kristendomen, på den tiden de odlade den sidan av sin religion.
Det är sannolikt det fenomenet vi har sett hos de kristna som gör det omöjligt att lyckas med att förena antisemiterna. Idag kan det nog gå relativt bra att förena islam och nazismen, då den totalitära delen av islam frodas. Men olikt nazismen, som aldrig tycks kunna reformeras så som kristendomen lyckades, att gå från att betona sina totalitära anspråk till att bli en fredligare, mer demokratiskt sinnad rörelse, kanske islam också kommer att genomgå en förändring, där de anpassar sig till mer moderna styrelseskick, och därmed låter deras inneboende antisemitism sjunka undan.
Dock framstår det som osannolikt att antisemiterna går samman, ty muslimerna har ingen större nytta av de fåtaliga nazisterna. De kanske också inser att nazisternas oerhörda skuld inte är en tillgång för dem att bära. Deras egen skuld lyckas de gömma, så som de kristna gömmer sin skuld.
Därför kommer inte antisemiterna att förenas.
Den 28 jun 2021
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
