I debatten om den sk angiverilagen, dvs att statens alla anställda skall rapportera om de misstänker att en papperslös kommit till dem, sade en motståndare till angiverilagen följande: ” – Dagboken fick ett abrupt slut när hon angavs av någon som följde lagen. Generationer svenskar har läst och frågat sig varför de här människorna inte visade lite civilkurage och hjälpte barnet istället, hur de kunde hänvisa till en lagstiftningen och låta henne dö.”
( https://www.gp.se/nyheter/sverige/m%C3%A4rta-stenevi-mp-angiveri-h%C3%B6r-hemma-i-diktaturer-1.109751308 )
Anne Franks familj hade flytt från Tyskland, undan judeförföljelse. De fastnade i Nederländerna, med sina papper och legalt. Där gömde de sig när Nederländerna ockuperades och nazityskland tog bort medborgarskap för alla judar. Slutligen angav någon dem, inte som papperslösa utan som judar, för den tyska ockupationsarmén, som tog dem till ett förintelseläger.
Liknelsen med en möjlig angiverilag i Sverige idag haltar betänkligt och överträffar vida den osmaklighet som journalisten gjorde. Dock, eftersom denna politiker står på de godas sida, blir inte politikern kölhalad, annat än av de som tycker att människor har lika värde och därför skall behandlas lika.
Skälet till att Anne Frank gömde sig var inte att de var papperslösa, dvs saknade uppehållstillstånd. Skälet var att de var judar.
De papperslösa i Sverige är sådana som inte granskats av migrationsverket, eller sådana som granskats och inte erhållit uppehållstillstånd, sannolikt p g a att de saknar flyktingskäl. Det har bedömts att de kan återvända till sina länder. Anne Frank kunde inte återvända till Tyskland, ty även där var hon judinna.
Lagen som borgarna funderar på, är en lag som skapas av svenska riksdagspersoner, de som valts i öppna och hemliga val. Lagen som rådde i Nederländerna var en ockupationsmakts lag, helt utan demokratisk legitimitet.
Angivaren i Franks fall har det spekulerats om. Man tror att det var en person som såg en möjlighet att vinna fördelar genom angiveriet. I det svenska fallet har ännu inga belöningar för angiveri angetts, utan snarare, att det är en plikt som skall utföras.
Man kan tycka vad man vill om angiveritanken. Jag har tidigare på denna plats sagt att angiveri är en repressiv akt, och därför skall hanteras av de repressiva delarna av staten. Mängden papperslösa i Sverige antyder att den repressiva delen av staten inte kan fylla kostymen för sin uppgift.
Men att likna angiverilagen vid Anne Franks förhållanden är att upprepa hotelldirektörens ord: This is exactly how Nazi Germany started (https://www.youtube.com/watch?v=Cr7hg7zDOQk) Det är ett panikuttalande av en människa med svag moralisk bas, som smaklöst utnyttjar Anne Franks upphöjda status. Det borde ha föranlett ett ramaskri, att politikern fick gå på landgången, att politikern kölhalades. Och slutligen att politikern fick en administrativ tjänst på en TV-kanal, motsvarande journalisten som fick en administrativ tjänst på ett parti.
Men, normer och principer i politiken är inte generella, utan beror på. Lika värde gäller i talarstolen, men inte när man lämnat talarstolen. Den smaklösa exploateringen och orimliga liknelsen fick inga andra konsekvenser än att jag ödslat din tid med denna text.
Dock, jag är inte ensam:
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/jljzX9/ungdomsforbundet-rasar-mot-stenevi-relativisering-av-forintelsen
Den 14 september 2023
Sven-Olof Yrjö Collin