Detsamma är det med anmälningsbenägenhet, benägenheten att anmäla brott, vilket blivit ett medel i skumma politiska kretsar.
Nyheten har kablats ut. Anmälningarna om hot och våld i skolan ökar kraftigt.
http://www.smp.se/tt-inrikes/anmalningar-om-hot-och-vald-i-skolan-okar-3/
Tidningarnas Telegrambyrå intervjuar en person på Arbetsmiljöverket, som säger att det är svårt att veta om det är så att våldet ökat eller om anmälningsbenägenheten har ökat. TT-journalisten gör inte sitt jobb genom att ställa en ganska naturlig, men i sammanhanget kritisk fråga.
I den ideologiserade värld som vi idag lever i, hävdar Arbetsmiljöverkets politiske företrädare att det kan vara så att frekvensen av händelser inte förändrats, men däremot har anmälningarna förändrats, dvs anmälningsbenägenheten har ökat.
Det vi vet med absolut säkerhet, tycks det, är att vi inte vet något om anmälningsbenägenhet, dvs vi vet inget om sambandet mellan anmälningarna och de händelser som ligger till grund för anmälningarna.
Men om vi inte vet det, så är det som med handen i den rumstempererade hinken, den känsla vi får, kan vi inte döma, ty vi vet inte referenshinken.
Det kan lika väl vara så, att antalet händelser har gått upp än mer dramatiskt, men då man vant sig vid en viss grundnivå av våld, anmäls inte dessa, varför man får bara en blygsam ökning av anmälningar, relativt de verkliga händelserna.
Eftersom det lika väl kan vara rakt motsatt, att anmälningsbenägenheten kan ha gått ner, varför säger inte Arbetsmiljöverkets person det? Och när Arbetsmiljöpersonen så uppenbart prioriterar en tolkning, av två lika troliga, varför ställer inte journalisten den naturliga motfrågan: Men kan det inte vara så att händelserna är dramatiskt mycket flera, ty anmälningsbenägenheten kan ha gått ner?
Två personer, som i lika grad blundar för det uppenbara alternativet, antyder att staten och media sitter i samma ideologiska båt.
Öllsjö den 19 januari 2018