Ånger, förlåtelse,…och sedan då?

En opinionare, Cissi Wallin, var en förgrundsgestalt i Metoo-rörelsen och kastade ut folk på torget, för henne och andra att bespotta. Nu tar hon avstånd från det. Hon menar att hon föll för pressen och drogs med.

Svenska Kyrkan var delaktig i att behandla samer illa, genom att separera familjemedlemmar och delta i rasforskningen. Nu ber kyrkan, med ärkebiskopen i spetsen, om förlåtelse.

En vän till mig, som var kommunist i sin tidiga vuxentid, säger lugnt och stilla, jag hade fel. Han har gjort avbön.

Det är gott att de visar sin ånger över sina felsteg. De har insett att det var fel. Det är bra.

I den mån de ber om förlåtelse, är det än bättre, ty de har då insett att de inte bara har gjort fel, att de skadat andra genom sina felsteg, utan också att de som skadats är värda en prestation från dem, att de ber om förlåtelse. De säger inte blott att de gjort fel, utan sträcker ut handen och önskar att vi skall ta den.

Men skall vi ta deras hand? Under vilka förutsättningar skall vi ta deras hand?

En rimlig förutsättning är att de inte bara visar att de gjorde fel, utan att de visar att de förstår varför de gjorde fel, och att de vidtar åtgärder gentemot sig själva för att förhindra att felet uppkommer igen.

Opinionaren drogs med. Vad gör hon för att säkerställa att hon inte dras med igen, nu av en annan vind? Har man en gång vridit kappan efter vinden, då kan man göra det igen. Vad gör hon för att minska sannolikheten att vrida kappan efter vinden?

Vad gör kyrkan för att säkerställa att de inte följer makten, så som de följde makten då, utan att de har en självständig, värdig mänsklig moral?

Vad gör min vän för att säkerställa att han inte, omigen gör fel?

Man kan misstänka att det är något i deras konstitution som gör dem benägna till misstag. I kyrkans fall, en abrahamitisk ideologi, i opinionarens fall, en önskan att synas, i vännen fall, en förhoppning om ett lyckorike.

Nej, deras avbön, deras bön om förlåtelse, deras medgivande att de hade fel, är inte trovärdiga så länge de inte redogör för hur de skall säkerställa att de inte gör om samma misstag.

Förlåtelse medges efter att du insett att du gjort fel och säkerställt att du inte gör om felet.

​Den X
Sven-Olof Yrjö Collin