Etablerade politiker utmålar Sverigedemokrater (SD) som vidriga rasister som skall hållas från allt som etablissemanget gör. Du kanske såg Veronika Palm, när hon spydda sin galla över SD vid valvakan. Hennes ansikte lyste av förakt.
Ett stort fång kändisar gick ut innan valet och tog ställning mot SD. Detta upprepades i den vänsterorienterade tidningen ETC, där de har ett antal kändisar som tar avstånd.
https://www.etc.se/inrikes/kanda-svenskar-hall-sd-pa-avstand
Det är Veronika Palm, Morgan Johansson, Centerpartister, kändisar m fl väl definierade etablissemangstyper som tar avstånd från SD.
I samma andetag raljeras kring SD-väljarna som white trash, vita sopor, framför allt lågutbildade män som sällan får sex.
Som jag upprepande gånger skrivit här, finns det materiella anledningar, inte rasistiska eller nationalistiska, för vissa befolkningsgrupper att rösta på SD. Det är de som inte kan, via privata försäkringar, undgå att känna av att flyktingarna gör kön längre till sjukvården. Det är de som erfar en konkurrens om jobben från invandrarna. Det är de, vars löner kommer att pressas beroende på inflödet av invandrare på arbetsmarknaden. Det är de som ser att deras egna ungdomar har svårt att få lägenhet, medan de tycker sig se att flyktingarna får vad de pekar på.
De är materiellt oroade. Deras stöd till SD har en materiell grund. De stirrar inte på hudfärgen, utan ser sig själva och hur de trängs undan och trängs åt sidan.
Men de får fnys och förakt från etablissemanget, som kallar dem rasister. De drivs in i SD:s fålla, som ju, om inte varandes rasister, så är de numer väl artikulerade nationalister av den konservativa typen. Det betyder inte att SD:s anhängare och väljare är konservativa nationalister.
Etablissemanget, med ETC och kändisarna i fronten, gör det logiska felslutet att SD:s anhängare är konservativa nationalister eftersom det parti de stöder är det. Kanske deras utsaga blir rätt, att anhängarna så småningom blir det. Men de är i första hand SD-supporters av materiella skäl.
Så mycket etablissemanget skulle vunnit, och så mycket SD skulle ha förlorat i väljarstöd, om man hade skiljt på SD som parti och SD:s supportar. Att man skulle lyckas hålla balansen, där man hyllar SD:s supportrars materiella oro och visar dem respekt, samtidigt som man attackerar den konservativa nationalismen i SD:s ideologi. Vad de misslyckats med är att slå in en kil mellan SD:s ideologi och SD:s supportrar.
Den kilen måste skapas och drivas in, ty risken är att supportrarnas stöd övergår från att vara baserat på materiella orsaker, och blir till slut ett ideologiskt stöd. Utan den kilen kommer Sverige att ytterligare fragmentiseras och vi kommer att stå med starka ideologiska strider, där islamism och framfusig kristendom stångas mot konservativ nationalism. Medan vi andra, vi som är demokrater, står förtvivlat och ser hur samhällskontraktet eroderar.
Öllsjö den 21 september 2018
Ett stort fång kändisar gick ut innan valet och tog ställning mot SD. Detta upprepades i den vänsterorienterade tidningen ETC, där de har ett antal kändisar som tar avstånd.
https://www.etc.se/inrikes/kanda-svenskar-hall-sd-pa-avstand
Det är Veronika Palm, Morgan Johansson, Centerpartister, kändisar m fl väl definierade etablissemangstyper som tar avstånd från SD.
I samma andetag raljeras kring SD-väljarna som white trash, vita sopor, framför allt lågutbildade män som sällan får sex.
Som jag upprepande gånger skrivit här, finns det materiella anledningar, inte rasistiska eller nationalistiska, för vissa befolkningsgrupper att rösta på SD. Det är de som inte kan, via privata försäkringar, undgå att känna av att flyktingarna gör kön längre till sjukvården. Det är de som erfar en konkurrens om jobben från invandrarna. Det är de, vars löner kommer att pressas beroende på inflödet av invandrare på arbetsmarknaden. Det är de som ser att deras egna ungdomar har svårt att få lägenhet, medan de tycker sig se att flyktingarna får vad de pekar på.
De är materiellt oroade. Deras stöd till SD har en materiell grund. De stirrar inte på hudfärgen, utan ser sig själva och hur de trängs undan och trängs åt sidan.
Men de får fnys och förakt från etablissemanget, som kallar dem rasister. De drivs in i SD:s fålla, som ju, om inte varandes rasister, så är de numer väl artikulerade nationalister av den konservativa typen. Det betyder inte att SD:s anhängare och väljare är konservativa nationalister.
Etablissemanget, med ETC och kändisarna i fronten, gör det logiska felslutet att SD:s anhängare är konservativa nationalister eftersom det parti de stöder är det. Kanske deras utsaga blir rätt, att anhängarna så småningom blir det. Men de är i första hand SD-supporters av materiella skäl.
Så mycket etablissemanget skulle vunnit, och så mycket SD skulle ha förlorat i väljarstöd, om man hade skiljt på SD som parti och SD:s supportar. Att man skulle lyckas hålla balansen, där man hyllar SD:s supportrars materiella oro och visar dem respekt, samtidigt som man attackerar den konservativa nationalismen i SD:s ideologi. Vad de misslyckats med är att slå in en kil mellan SD:s ideologi och SD:s supportrar.
Den kilen måste skapas och drivas in, ty risken är att supportrarnas stöd övergår från att vara baserat på materiella orsaker, och blir till slut ett ideologiskt stöd. Utan den kilen kommer Sverige att ytterligare fragmentiseras och vi kommer att stå med starka ideologiska strider, där islamism och framfusig kristendom stångas mot konservativ nationalism. Medan vi andra, vi som är demokrater, står förtvivlat och ser hur samhällskontraktet eroderar.
Öllsjö den 21 september 2018
RSS-flöde
