Åldringsvården har hamnat i fokus p g a en hög dödlighet orsakad av Corona i en del åldringsvårdsboenden. Det har framkommit att deras skydd av de äldre inte varit så bra, vilket lett till en hög smittspridning.
Orsakerna har angetts som oklara riktlinjer. Men framför allt har arbetarna och deras anställningsförhållanden utpekats. Många är outbildade och svaga i svenska, och har springvikariejobb.
Det är anmärkningsvärt, och oerhört pinsamt för ett väldfärdssverige, att dessa förhållanden uppmärksammas först när de gamla får en överdödlighet. Först när liemannen kommer för ofta, uppmärksammas förhållanden som rått under en längre tid. Samhället, vari räknas både staten och civilsamhället, har låtit detta pågå. Vad säger det då inte om hur vi behandlar våra gamla. Och hur vi behandlar våra anställda i åldringsvården? Och vad säger det inte om de anställdas syn på sitt arbete?
De anställda är tillräckligt ofta inte anställda med tills vidare-arbete, vilket gör att de saknar sjukskrivningsrättigheten och därför går till jobbet även om de är sjuka. Varför har då åldringsvården så många springvikarier? Är det för att ha flexibilitet, så att de vid behov, kan kalla in en person? Den flexibiliteten kan komma av att man p g a kostnadsskäl inte vill ha fast anställd personal som inte behövs hela tiden, dvs ett sätt att undvika tillfällig övertalighet. Således, kostnadspress, av budgetskäl i kommunal verksamhet, eller vinstskäl i privat verksamhet, leder till springvikarier.
Men det kan också komma av att man har problem att rekrytera personal. I väntan på att finna god personal, tar man in personal som man anser inte kan bli ordinarie, men som kan duga som springvikarie i väntan på duglig personal. Det kan således vara uttryck för en arbetskraftsbrist.
Arbetarna är dåligt utbildade, om ens de är utbildade. Många är invandrare med bristfällig svenska. Notera följande: Du har hört om akademisk utbildning av förskolelärare, och vikten av att all personal på förskolan är utbildad, eller hur? Hur ofta har du hört om den akademiska utbildningen av åldringsvårdare? Ja, vet du vilken titel de har, motsvarande förskolelärare? Hur ofta har du sett statistisk över utbildade åldringsvårdare på åldringsvården?
Jag måtte vara rysligt obildad i saken och lyckats undgå all diskussion om den akademiska utbildningen av personal i åldringsvården. Det förefaller som om den utbildning som ges, den ges på nivåer under den akademiska. Är då arbetet med de gamla så okvalificerat, att någon mer avancerad utbildning inte krävs? Om ens någon? För mig förefaller det krävas utbildning i både medicin och psykologi, men kanske även inom vissa samhällskunskapsdelar, för att verkligen kunna ge en bra service till åldringen och dennes behov.
Nej, jag tror att vi faktiskt accepterat att arbete med åldringar är ett okvalificerat arbete, likt att feja ett bord. Att arbeta med de som tjänat samhället, är okvalificerat, är likt att feja ett bord, medan att arbeta med de som skall tjäna samhället i framtiden, är kvalificerat.
Därför kan man också transformera arbetet med de gamla till ett integrationsprojekt, där invandrarna får sitt första arbete. De gamla ges den viktiga uppgiften att lära upp invandrarna i svenska och svensk kultur. De som tjänat samhället, skall nu bära flyktingkrisen på sina axlar. Där staten och samhället misslyckats, där skall gamlingarna nu göra tjänst.
De gamla kan inte värja sig utan får finna sig i att bli de främsta arbetarna i integrationen av flyktingarna och invandrarna. Från att vara målet för omsorgen, blir de instrument i omsorgen om invandrarna.
Hur kunde välfärdssverige så utarmas, att de som gjort sin tjänst, behandlas så illa? Har vi blivit så framtidsorienterade, att de gamla inte blivit våra mål, utan våra medel?
De skall ju ändå snart dö.
Öllsjö den 19 juli 2020
Orsakerna har angetts som oklara riktlinjer. Men framför allt har arbetarna och deras anställningsförhållanden utpekats. Många är outbildade och svaga i svenska, och har springvikariejobb.
Det är anmärkningsvärt, och oerhört pinsamt för ett väldfärdssverige, att dessa förhållanden uppmärksammas först när de gamla får en överdödlighet. Först när liemannen kommer för ofta, uppmärksammas förhållanden som rått under en längre tid. Samhället, vari räknas både staten och civilsamhället, har låtit detta pågå. Vad säger det då inte om hur vi behandlar våra gamla. Och hur vi behandlar våra anställda i åldringsvården? Och vad säger det inte om de anställdas syn på sitt arbete?
De anställda är tillräckligt ofta inte anställda med tills vidare-arbete, vilket gör att de saknar sjukskrivningsrättigheten och därför går till jobbet även om de är sjuka. Varför har då åldringsvården så många springvikarier? Är det för att ha flexibilitet, så att de vid behov, kan kalla in en person? Den flexibiliteten kan komma av att man p g a kostnadsskäl inte vill ha fast anställd personal som inte behövs hela tiden, dvs ett sätt att undvika tillfällig övertalighet. Således, kostnadspress, av budgetskäl i kommunal verksamhet, eller vinstskäl i privat verksamhet, leder till springvikarier.
Men det kan också komma av att man har problem att rekrytera personal. I väntan på att finna god personal, tar man in personal som man anser inte kan bli ordinarie, men som kan duga som springvikarie i väntan på duglig personal. Det kan således vara uttryck för en arbetskraftsbrist.
Arbetarna är dåligt utbildade, om ens de är utbildade. Många är invandrare med bristfällig svenska. Notera följande: Du har hört om akademisk utbildning av förskolelärare, och vikten av att all personal på förskolan är utbildad, eller hur? Hur ofta har du hört om den akademiska utbildningen av åldringsvårdare? Ja, vet du vilken titel de har, motsvarande förskolelärare? Hur ofta har du sett statistisk över utbildade åldringsvårdare på åldringsvården?
Jag måtte vara rysligt obildad i saken och lyckats undgå all diskussion om den akademiska utbildningen av personal i åldringsvården. Det förefaller som om den utbildning som ges, den ges på nivåer under den akademiska. Är då arbetet med de gamla så okvalificerat, att någon mer avancerad utbildning inte krävs? Om ens någon? För mig förefaller det krävas utbildning i både medicin och psykologi, men kanske även inom vissa samhällskunskapsdelar, för att verkligen kunna ge en bra service till åldringen och dennes behov.
Nej, jag tror att vi faktiskt accepterat att arbete med åldringar är ett okvalificerat arbete, likt att feja ett bord. Att arbeta med de som tjänat samhället, är okvalificerat, är likt att feja ett bord, medan att arbeta med de som skall tjäna samhället i framtiden, är kvalificerat.
Därför kan man också transformera arbetet med de gamla till ett integrationsprojekt, där invandrarna får sitt första arbete. De gamla ges den viktiga uppgiften att lära upp invandrarna i svenska och svensk kultur. De som tjänat samhället, skall nu bära flyktingkrisen på sina axlar. Där staten och samhället misslyckats, där skall gamlingarna nu göra tjänst.
De gamla kan inte värja sig utan får finna sig i att bli de främsta arbetarna i integrationen av flyktingarna och invandrarna. Från att vara målet för omsorgen, blir de instrument i omsorgen om invandrarna.
Hur kunde välfärdssverige så utarmas, att de som gjort sin tjänst, behandlas så illa? Har vi blivit så framtidsorienterade, att de gamla inte blivit våra mål, utan våra medel?
De skall ju ändå snart dö.
Öllsjö den 19 juli 2020
RSS-flöde
