På en parkeringsplats vid al-Ahli-sjukhuset i Gaza befinner sig människor. En explosion sker på parkeringsplatsen. Människor dör.
Detta är neutrala fakta.
Till dessa fakta lägger Hamas och dess kontrollerade hälsovårdsministerium två påståenden, att explosionen uppstod p g a en israelisk raket och att 500 människor mördades.
Denna historia av illdåd, som är producerad av Hamas genom att de lade till påstående om en israelisk raket och 500 döda, gick ut över världen och skapade ett starkt fördömande av den israeliska militären.
Ganska snart kom dock ifrågasättanden. Olika media granskade foton och videor. Den israeliska militären presenterade en analys, som sedan godtogs av USA:s president och senare av allt fler granskare. Den analysen pekade på att det sannolikt var en raket som skjutits upp från Gaza, av Islamiska jihad, som gick sönder i luften, varvid dess bränsle for ner genom luften och skapade en explosion när det nådde parkeringsplatsen vid sjukhuset. En bild av området visade att nedslaget hade blott en liten krater och att husen var tämligen oskadda av explosionen, vilket de inte skulle ha varit om det var en israelisk raket.
De flesta fann analysen rimlig. Det var ytterst sannolikt att det var Islamiska Jihad som skapat explosionen genom att en av deras raketer gått sönder. Hamas första tillägg var således inte korrekt.
Det andra som Hamas lade till var antalet döda. Först var det 500 döda. En siffra som meddelades mycket snabbt, vilket är osannolikt att man kan producera, givet förhållandena på platsen. Därefter kommunicerades 300. Sedan meddelade andra, t ex en amerikansk underrättelserapport, att mellan 100-300 dog. Slutligen meddelade Hamas’ hälsovårdsministerium att 471 människor dog. Seriös media skriver nu:” Uppgifterna om antalet döda är fortfarande osäkra, men det som går att konstatera är att det rör sig om ett stort antal dödsoffer.” Bilder från platsen, strax efter explosionen lär visa på ett tiotal kroppar. Vad ’stort antal dödsoffer’ betyder, är oklart. Således, en faktabaserad rapportering kan bara säga att vi med säkerhet vet att människor dödades, men att vi inte vet hur många. Vi kan däremot inte krydda den beskrivningen med uttryck som ’få’, ’moderat mängd’, eller ’stort antal’.
Rapporteringen om antalet döda vid sjukhuset kan jämföras med rapporter om döda ryssar i Ukraina-kriget. Där tar de media jag läser sällan upp ryssarnas rapporterade dödstal, men när de gör det är de noga att betona att siffrorna inte har hög trovärdighet. Dessa reservationer kom inte när det gällde rapporteringen från sjukhuset förrän långt senare.
Men, medan händelsen är ohygglig, och Hamas lyckade iscensättande av dess orsaker och konsekvenser, kommer nu det som är det riktigt intressanta i denna händelse.
Explosionen på sjukhusets parkering övergick från att vara en verklig händelse med döda människor, till att bli en propagandahändelse med möjligheter att uttrycka värderingar, speciellt negativa värderingar gentemot Israel, som fördömdes efter noter.
När beskrivningen av händelsen blivit mer säker, med utpekade av Islamiska Jihad och deras misslyckade raket som mest trolig orsak, sker något mycket intressant. Debatten svalnar. Kvar dröjer sig en mindre diskussion om medias misslyckande att hålla sig kall och slukas av Hamas tillägg till händelsen. I övrigt är det tyst. Fördömanden har klingat av. Annat tar nu upp debattörernas och opinionens uppmärksamhet.
Händelsen har ju fortfarande inträffat! Många människor tycks ha dödats av en krigisk raket, eller snarare, av en misslyckad raket. Den tycks vara avfyrad av Islamiska Jihad. Det finns en aktör som är skyldig och ansvarig.
Nu tycks dock fördömanden inte ske. Trots att händelsen är densamma. Men den troliga förövaren är en annan. Israel fick löpa gatlopp under starka fördömanden och stora demonstrationer hölls. När vi nu vet mer, och fördömanden kan baseras mer på sannolika slutsatser, då är frekvensen av fördömanden låg och inga demonstrationer hålls.
När vi vet mer, är reaktionerna svagare, ja frånvarande.
Beror dessa frånvarande reaktioner på att 1.) en händelse kan bara stanna i uppmärksamhetsluften ett tag, därefter, trots nya fakta, eroderar uppmärksamheten; 2.) om Israel var skyldig, var det en avsedd gärning, medan om det var Islamiska Jihad, med en misslyckad raket, var det en avsiktlig olyckshändelse, och sådana kan bara beklagas, men inte fördömas; 3.) Gaza-människorna, inkluderat Hamas och Islamiska Jihad, är den svagare parten, ja, kan t o m nu ses som offret i denna konflikt, och kan därför inte fördömas med samma kraft som den stora, starka makten Israel.
Nyhetsrapportering har en oerhört kort halveringstid, varför vi nu knappast ens minns angreppet som Hamas gjorde på den fredliga kibbutzen. I krig kan det skita sig, vilket är svårt att fördöma. Även om det var den svage som initierade fajten, är det underdogen som får stödet.
De mördande människorna på parkeringsplatsen kommer fortsatt att vara döda. Men världen har gått vidare. Nya dåd skall rapporteras. Och vi skall försöka bilda oss en uppfattning av vad som verkligen pågår utifrån de rapporterna. Som vi vet, kan vara oriktiga. Men vi vet inte vad som är oriktigt.
Den 24 oktober 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Detta är neutrala fakta.
Till dessa fakta lägger Hamas och dess kontrollerade hälsovårdsministerium två påståenden, att explosionen uppstod p g a en israelisk raket och att 500 människor mördades.
Denna historia av illdåd, som är producerad av Hamas genom att de lade till påstående om en israelisk raket och 500 döda, gick ut över världen och skapade ett starkt fördömande av den israeliska militären.
Ganska snart kom dock ifrågasättanden. Olika media granskade foton och videor. Den israeliska militären presenterade en analys, som sedan godtogs av USA:s president och senare av allt fler granskare. Den analysen pekade på att det sannolikt var en raket som skjutits upp från Gaza, av Islamiska jihad, som gick sönder i luften, varvid dess bränsle for ner genom luften och skapade en explosion när det nådde parkeringsplatsen vid sjukhuset. En bild av området visade att nedslaget hade blott en liten krater och att husen var tämligen oskadda av explosionen, vilket de inte skulle ha varit om det var en israelisk raket.
De flesta fann analysen rimlig. Det var ytterst sannolikt att det var Islamiska Jihad som skapat explosionen genom att en av deras raketer gått sönder. Hamas första tillägg var således inte korrekt.
Det andra som Hamas lade till var antalet döda. Först var det 500 döda. En siffra som meddelades mycket snabbt, vilket är osannolikt att man kan producera, givet förhållandena på platsen. Därefter kommunicerades 300. Sedan meddelade andra, t ex en amerikansk underrättelserapport, att mellan 100-300 dog. Slutligen meddelade Hamas’ hälsovårdsministerium att 471 människor dog. Seriös media skriver nu:” Uppgifterna om antalet döda är fortfarande osäkra, men det som går att konstatera är att det rör sig om ett stort antal dödsoffer.” Bilder från platsen, strax efter explosionen lär visa på ett tiotal kroppar. Vad ’stort antal dödsoffer’ betyder, är oklart. Således, en faktabaserad rapportering kan bara säga att vi med säkerhet vet att människor dödades, men att vi inte vet hur många. Vi kan däremot inte krydda den beskrivningen med uttryck som ’få’, ’moderat mängd’, eller ’stort antal’.
Rapporteringen om antalet döda vid sjukhuset kan jämföras med rapporter om döda ryssar i Ukraina-kriget. Där tar de media jag läser sällan upp ryssarnas rapporterade dödstal, men när de gör det är de noga att betona att siffrorna inte har hög trovärdighet. Dessa reservationer kom inte när det gällde rapporteringen från sjukhuset förrän långt senare.
Men, medan händelsen är ohygglig, och Hamas lyckade iscensättande av dess orsaker och konsekvenser, kommer nu det som är det riktigt intressanta i denna händelse.
Explosionen på sjukhusets parkering övergick från att vara en verklig händelse med döda människor, till att bli en propagandahändelse med möjligheter att uttrycka värderingar, speciellt negativa värderingar gentemot Israel, som fördömdes efter noter.
När beskrivningen av händelsen blivit mer säker, med utpekade av Islamiska Jihad och deras misslyckade raket som mest trolig orsak, sker något mycket intressant. Debatten svalnar. Kvar dröjer sig en mindre diskussion om medias misslyckande att hålla sig kall och slukas av Hamas tillägg till händelsen. I övrigt är det tyst. Fördömanden har klingat av. Annat tar nu upp debattörernas och opinionens uppmärksamhet.
Händelsen har ju fortfarande inträffat! Många människor tycks ha dödats av en krigisk raket, eller snarare, av en misslyckad raket. Den tycks vara avfyrad av Islamiska Jihad. Det finns en aktör som är skyldig och ansvarig.
Nu tycks dock fördömanden inte ske. Trots att händelsen är densamma. Men den troliga förövaren är en annan. Israel fick löpa gatlopp under starka fördömanden och stora demonstrationer hölls. När vi nu vet mer, och fördömanden kan baseras mer på sannolika slutsatser, då är frekvensen av fördömanden låg och inga demonstrationer hålls.
När vi vet mer, är reaktionerna svagare, ja frånvarande.
Beror dessa frånvarande reaktioner på att 1.) en händelse kan bara stanna i uppmärksamhetsluften ett tag, därefter, trots nya fakta, eroderar uppmärksamheten; 2.) om Israel var skyldig, var det en avsedd gärning, medan om det var Islamiska Jihad, med en misslyckad raket, var det en avsiktlig olyckshändelse, och sådana kan bara beklagas, men inte fördömas; 3.) Gaza-människorna, inkluderat Hamas och Islamiska Jihad, är den svagare parten, ja, kan t o m nu ses som offret i denna konflikt, och kan därför inte fördömas med samma kraft som den stora, starka makten Israel.
Nyhetsrapportering har en oerhört kort halveringstid, varför vi nu knappast ens minns angreppet som Hamas gjorde på den fredliga kibbutzen. I krig kan det skita sig, vilket är svårt att fördöma. Även om det var den svage som initierade fajten, är det underdogen som får stödet.
De mördande människorna på parkeringsplatsen kommer fortsatt att vara döda. Men världen har gått vidare. Nya dåd skall rapporteras. Och vi skall försöka bilda oss en uppfattning av vad som verkligen pågår utifrån de rapporterna. Som vi vet, kan vara oriktiga. Men vi vet inte vad som är oriktigt.
Den 24 oktober 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
