Den kollegiala akademiska styrningen, där dekanen är vald av kollegiet och har att säkerställa så att kollegiets vilja realiseras. Så styrdes universitet tidigare och är den akademiska organisationens styrning.
Den hierarkiska företagsstyrningen, där dekanen väljs av rektorn, för att implementera rektorns vilja. Det är en styrning som blivit populär idag.
På Linnéuniversitetet, som jag tidigare med viss rätt beskrivit som ett aktivistuniversitet, där politiska värden övertrumfar akademiska värden, tillämpas företagsstyrningen.
I detta företag föreslår nu VD, gemenligt kallad rektor, Peter Aronsson, enligt en källa jag har, som är trovärdig, en specifik person som dekan.
Kollegiet har tidigare gett sina förslag, men de har inte gillats av VD Aronsson. Skälet tycks främst vara utifrån politisk aktivism, där VD söker det politiskt korrekta, som i detta fall är sexism. Han vill ha en kvinna.
Kollegiet har inte bland de sina funnit en kvinna som varit villig att bli dekan. Däremot har de funnit intresserade män. Eftersom VD inte bryr sig om vad kollegiet vill, inte bryr som om kandidatens vetenskapliga kompetens eller utbildningskompetens, eller kompetens vunnen från ledning i akademier, utan främst söker en person som har ett kvinnligt kön, ser det ut att bli en extern rekrytering.
Den föreslagna personen till dekan kännetecknas således i första hand av att vara kvinna. Så ser sexismen ut på Linnéuniversitetet.
Personen har förvisso kvalifikationer, men de är tämligen betydelselösa för en akademi.
Hon kännetecknas av att ha mycket magra akademiska kvalifikationer. Min bedömning av henne ger vid handen att hon sannolikt inte skulle klara en konkurrens för en lektorsposition vid Linnèuniversitetet. Hon saknar undervisningserfarenhet och ledningserfarenhet från akademier. Men främst av brister är hennes mycket svaga vetenskaplig kompetens. T ex har hon blott 319 citeringar. Hon är, enligt min bedömning, inte docentkompetent. Och därmed, långt från professorskompetent. Vilket är den rimliga vetenskapliga kvalifikationen för en dekan på ett universitet.
Hon har således ingen akademisk auktoritet hon kan använda för att leda. Hon måste därför tillgripa företagets hierarkiska metoder, att via kommando och beslut utan förankring, och med hjälpt av sanktioner och incitament, försöka leda. Som tydligt tillsatt av VD, dvs rektor, kommer hon att ha sin lojalitet uppåt och inte mot akademins personal, vilket ytterligare kommer att göra henne hierarkiskt orienterad. Personalen kommer i hennes röst, att höra rektorns röst. Slutligen, eftersom hon är inkvoterad genom sitt kön, kommer hon att ha kvoteringsmandatet som en black om foten. Det enda som kan göra att hon skulle klara sin uppgift är om hon har en speciell personlighet som kan överglänsa alla de ledningshandikapp som jag nyss anfört. Om hon har den personligheten, vet jag inte. Men den måste vara magnifik, för att kunna uppväga allt det som talar mot att hon kommer att få ett mandat i organisationen.
Det finns de som förlöjligar Linnéuniversitetet, som ett Åsa-Nisse-universitet. Kanske rekryteringen av den nya dekanen motsvarar ankomsten av Mostern, alias Julia Caesar, hos universitetets stora förebild: https://www.youtube.com/watch?v=EujWes4fjiM&t=9s
Man kan skämta om detta och bullrande skratta åt stollerierna. Men är det bara jag som med både sorg och skratt ser hur akademin rustas ner och företaget, det aktivistiska, politiskt korrekta universitetet, stärker sig, numer med uttalad sexism och med realiserat förakt för kollegiet?
Den som så trampar på kollegiet, som VD:n för Linnéuniversitetet gör, som så uttalat ägnar sig åt unken sexism, som vänder ryggen åt akademins grundläggande värden av akademisk kompetens, den bör följa Mosters väg: Ta tåget och åk iväg.
Den 8 december 2020
Sven-Olof Collin