En mörk man, en människa med den hudfärg som gör att han har rätt att säga nigger, gjorde en liknelse. Han sade att Tyskland, Sydkorea, Japan och Singapore fick understöd efter Andra världskriget. Idag har samtliga dessa stater utvecklats och ger idag själva understöd till andra. Afrika har fått understöd. Idag tar de fortfarande emot understöd.
Varför kunde de fyra staterna gå från att få understöd till att ge understöd, medan en hel del av Afrikas länder fortfarande är understödsmottagare?
Det finns de som hävdar att Afrikas dåliga standard, deras oförmåga att bli självständiga genom god ekonomisk och politisk utveckling, beror på kolonialism och imperialism. Men, det som skedde i Tyskland och Japan var en stark form av imperialism, där segermakterna skrev ländernas konstitution, bestraffade en del av deras värsta krigsbrottslingar, och i Tyskland fall, ockuperade landet, för att senare sakta lämna länderna, och i Tysklands fall, behålla en del militär på det tyska territoriet. Det finns således likheter i hur de förlorande länderna behandlades och hur Afrikas länder har behandlats. Ändock är effekterna helt annorlunda.
En annan förklaring kring Afrikas problem har varit mängden av etniska konflikter, där stamorganisation sägs vara grunden. Tyskland har sina Länder, och har en historia av småstater som slutligen gått samman, men med en hög grad av decentralisering. Detta ’splittrade’ land är ett av världens mest förmögna och välmående länder. Det går således att ha decentraliserat styre, men med välstånd.
Det har sagts att gränserna i Afrika drogs av kolonialmakterna på ett godtyckligt sätt, utan att iaktta hur stammar och folk levde. De gränsförändringar som sedan har krävts, har kostat krig och död, vilket förbrukat den energi som kunde använts till ekonomisk utveckling. I Europa har vi balkanländernas gränskorrigeringar som följt krigets logik. Jag sitter i Öllsjö, nära den småländska gränsen, som tidigare var en nationsgräns. När den var nationsgräns, kostade gränsen många skåningars hus och liv. I Vä står ett monument, Sankta Gertruds kyrkoruin, nedbränd efter en härjning av svenskarna 1612. År 1962 hotade USA Kuba och Sovjetunionen, när Sovjet försökte expandera sitt intresseområde genom att besätta Kuba med kärnvapen. Den krisen löstes utan ett skott, genom att Sovjet vände sina fartyg i utbyte mot att USA drog tillbaka kärnvapen från Turkiet. Idag finns ett krig i Ukraina, där Ryssland eftersträvar gränsförändringar genom krigföring, mot folkrättens principer. En primitiv, barbarisk akt, likt koalitionen bestående av främst USA och UK, som folkrättsligt startade ett krig mot Irak och invaderade landet. Israel vidgar sina gränser, med våld som följd från bägge sidor. Men, återigen, i modern tid har vi Västtysklands och Östtysklands gränser som korrigerades till ett gemensamt land, utan ett avfyrat skott. Det tycks därför som om det kan finnas historiska och institutionella förhållanden som möjliggör fredliga gränsförändringar.
Det har sagts att stöd förhindrar lösningar genom att skapa beroende och lättja. Men varför lutade inte tyskarna och japanerna sig tillbaka och lät sig vara beroende och åt de stekta sparvarna som kom genom Marshallplanens pengar?
Eller hade Peter Wallenberg rätt när han svarade på Stina Dabrowski’s frågor i TV4, i september 1991?
”Klarar sig inte de svarta i Sydafrika utan de vita?
– Det är klart att de inte gör. De har helt enkelt inte den kompetens som krävs.
Vad beror det på?
– Då kommer man in på väldigt svåra frågor för oss svenskar. De har andra förutsättningar.
Beroende på gener?
– Utveckling. De är på samma nivå som vi var för 150 år sedan.”
(https://mikaelnyberg.nu/1998/06/16/peter-wallenberg-fran-afrika-till-overvikt/)
Han företräder utvecklingstanken, likt den marxistiska historiefilosofin, att samhälle genomgår en hart när lagbunden utveckling, där Sverige kommit längre än Afrikas länder. Men den utvecklingstanken har paradoxalt nog, omkullkastats av en marxistiskt, eller snarare, ett kommunistiskt land, Kina, som är i färd med att få en välståndsutveckling, om än inte välfärdsutveckling, som ju också inkluderar politiska friheter. Det tycks inte finnas en lagbundenhet i samhällsutveckling, utan t o m marxistiskt influerade länder kan frångå marxismens förutsägelse om den lagbundna samhällsutvecklingen.
Är det då en ideell faktor, som kultur, som kan ge förutsättningar, men också ge hinder för välståndsutveckling?
Ett annat, kanske för brännande exempel, är skillnaden i välstånd, inkluderande politisk utveckling, mellan de oljerika arabländerna i västasien, och ett av de få länderna i det området som är utan olja, Israel. De är semitiska i grunden, med två semitiska religioner som dominerande, islam och judendom. Marxisten hade pekat på de materiella förhållandena, oljan, där oljan blir en förbannelse, medan andra hade pekat på de ideella förhållandena, kulturen, där den judiska kulturen, trots att den är grunden för den islamiska kulturen, skapar välstånd och rimlig demokrati, medan islam tycks vara en förbannelse som skapar relativ fattigdom och förtryck.
Det tycks som om kulturen, den som i marxismen kallas överbyggnaden, som förändras av produktivkrafterna, kan stå emot produktivkrafterna och hålla tillbaka dem. Afrikas utveckling, eller snarare, brist på utveckling, tycks förkasta marxismen. För att förklara samhällsutveckling behövs både materialism och idealism.
Den 29 juli 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Varför kunde de fyra staterna gå från att få understöd till att ge understöd, medan en hel del av Afrikas länder fortfarande är understödsmottagare?
Det finns de som hävdar att Afrikas dåliga standard, deras oförmåga att bli självständiga genom god ekonomisk och politisk utveckling, beror på kolonialism och imperialism. Men, det som skedde i Tyskland och Japan var en stark form av imperialism, där segermakterna skrev ländernas konstitution, bestraffade en del av deras värsta krigsbrottslingar, och i Tyskland fall, ockuperade landet, för att senare sakta lämna länderna, och i Tysklands fall, behålla en del militär på det tyska territoriet. Det finns således likheter i hur de förlorande länderna behandlades och hur Afrikas länder har behandlats. Ändock är effekterna helt annorlunda.
En annan förklaring kring Afrikas problem har varit mängden av etniska konflikter, där stamorganisation sägs vara grunden. Tyskland har sina Länder, och har en historia av småstater som slutligen gått samman, men med en hög grad av decentralisering. Detta ’splittrade’ land är ett av världens mest förmögna och välmående länder. Det går således att ha decentraliserat styre, men med välstånd.
Det har sagts att gränserna i Afrika drogs av kolonialmakterna på ett godtyckligt sätt, utan att iaktta hur stammar och folk levde. De gränsförändringar som sedan har krävts, har kostat krig och död, vilket förbrukat den energi som kunde använts till ekonomisk utveckling. I Europa har vi balkanländernas gränskorrigeringar som följt krigets logik. Jag sitter i Öllsjö, nära den småländska gränsen, som tidigare var en nationsgräns. När den var nationsgräns, kostade gränsen många skåningars hus och liv. I Vä står ett monument, Sankta Gertruds kyrkoruin, nedbränd efter en härjning av svenskarna 1612. År 1962 hotade USA Kuba och Sovjetunionen, när Sovjet försökte expandera sitt intresseområde genom att besätta Kuba med kärnvapen. Den krisen löstes utan ett skott, genom att Sovjet vände sina fartyg i utbyte mot att USA drog tillbaka kärnvapen från Turkiet. Idag finns ett krig i Ukraina, där Ryssland eftersträvar gränsförändringar genom krigföring, mot folkrättens principer. En primitiv, barbarisk akt, likt koalitionen bestående av främst USA och UK, som folkrättsligt startade ett krig mot Irak och invaderade landet. Israel vidgar sina gränser, med våld som följd från bägge sidor. Men, återigen, i modern tid har vi Västtysklands och Östtysklands gränser som korrigerades till ett gemensamt land, utan ett avfyrat skott. Det tycks därför som om det kan finnas historiska och institutionella förhållanden som möjliggör fredliga gränsförändringar.
Det har sagts att stöd förhindrar lösningar genom att skapa beroende och lättja. Men varför lutade inte tyskarna och japanerna sig tillbaka och lät sig vara beroende och åt de stekta sparvarna som kom genom Marshallplanens pengar?
Eller hade Peter Wallenberg rätt när han svarade på Stina Dabrowski’s frågor i TV4, i september 1991?
”Klarar sig inte de svarta i Sydafrika utan de vita?
– Det är klart att de inte gör. De har helt enkelt inte den kompetens som krävs.
Vad beror det på?
– Då kommer man in på väldigt svåra frågor för oss svenskar. De har andra förutsättningar.
Beroende på gener?
– Utveckling. De är på samma nivå som vi var för 150 år sedan.”
(https://mikaelnyberg.nu/1998/06/16/peter-wallenberg-fran-afrika-till-overvikt/)
Han företräder utvecklingstanken, likt den marxistiska historiefilosofin, att samhälle genomgår en hart när lagbunden utveckling, där Sverige kommit längre än Afrikas länder. Men den utvecklingstanken har paradoxalt nog, omkullkastats av en marxistiskt, eller snarare, ett kommunistiskt land, Kina, som är i färd med att få en välståndsutveckling, om än inte välfärdsutveckling, som ju också inkluderar politiska friheter. Det tycks inte finnas en lagbundenhet i samhällsutveckling, utan t o m marxistiskt influerade länder kan frångå marxismens förutsägelse om den lagbundna samhällsutvecklingen.
Är det då en ideell faktor, som kultur, som kan ge förutsättningar, men också ge hinder för välståndsutveckling?
Ett annat, kanske för brännande exempel, är skillnaden i välstånd, inkluderande politisk utveckling, mellan de oljerika arabländerna i västasien, och ett av de få länderna i det området som är utan olja, Israel. De är semitiska i grunden, med två semitiska religioner som dominerande, islam och judendom. Marxisten hade pekat på de materiella förhållandena, oljan, där oljan blir en förbannelse, medan andra hade pekat på de ideella förhållandena, kulturen, där den judiska kulturen, trots att den är grunden för den islamiska kulturen, skapar välstånd och rimlig demokrati, medan islam tycks vara en förbannelse som skapar relativ fattigdom och förtryck.
Det tycks som om kulturen, den som i marxismen kallas överbyggnaden, som förändras av produktivkrafterna, kan stå emot produktivkrafterna och hålla tillbaka dem. Afrikas utveckling, eller snarare, brist på utveckling, tycks förkasta marxismen. För att förklara samhällsutveckling behövs både materialism och idealism.
Den 29 juli 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
