Eftersom det är en statlig högskola som avskedat mig, borde mitt namn för alltid befinna sig i skam och vanära. Inte blott på Högskolan Kristianstad, utan överallt, i alla akademiska sammanhang, borde man följa Högskolan Kristianstad som föredöme, och betrakta mig som Persona Non Grata.
Hur fungerar då denna informationsmarknad? Är den effektiv, dvs kan informationsmarknaden se till att den som en statlig högskola, till stora kostnader, har funnit vara Persona Non Grata, inte mer kommer i kontakt med någon akademisk verksamhet? Sitter jag ensam i mitt hus i Öllsjö, som vanärad, föraktad av alla, utstött, en paria i den akademiska världen?
Låt oss se hur den akademiska världen stött ut mig.
Jag har en position som affilierad professor vid Kharkiv University of Humanities “People’s Ukrainian Academy, Ukraina.
Jag har haft, och sannolikt kommer att ha även nästa läsår, praktiskt ansvar för den sista kursen på Civilekonomprogrammet i redovisning och finansiering vid Linnéuniversitetet, där studenterna kröner sin utbildning genom att göra ett terminslångt examensarbete. Med en kröningens höjdpunkt, för några av dem, blev att de presenterade sina resultat Svenska Dagbladet (https://www.svd.se/kvotering-till-styrelser-kan-ha-for-hogt-pris)
Jag är huvudhandledare för en doktorand vid Linnéuniversitetet och biträdande handledare för en doktorand vid Linköpings univeritet.
Jag har förekommit två gånger under dessa två år som paria med debattartiklar i Sveriges nästa största dagstidning, Svenska Dagbladet.
Jag är medlem i the editorial board i två vetenskapliga journaler, Journal of Governance and Managament och Eastern European Management Journal, och fullgör plikten som reviewer i många journaler, som t ex Academy of Management Review, Baltic Journal of Management, Corporate Governance: An International Review, Scandinavian Journal of Management, European Accounting Review.
Jag står bakom ett forskningsprojekt som finansieras av Svenska Handelsbankens forskningsstiftelser, och är engagerad i ett projekt finansierad av samma finansiär.
Jag är anlitad som expert av universitetet i Genua och förväntas hålla forskningsseminarier vid universitetet i Ferrara.
Jag genomför forskningsprojekt som publiceras i vetenskapliga journaler, t ex Issues in Educational research och Financial Accountability and Management,
För mig, men så är jag ju också jävig, framstår det som om det akademiska systemet misslyckats att binda mig till huset i Öllsjö där jag sitter ensam, översköljd av skam och vanära. Det tycks mig som om Högskolan Kristianstads agerande inte behandlats som föredömligt och efterföljansvärt. Är då informationsmarknaden inte perfekt?
Jag vet att den inte är perfekt. En lektor blev utköpt av Lunds universitet p g a gravt åsidosatt sin plikt som akademisk lärare, bl a genom rasism och sexism. Han sökte en tjänst vid Blekinge Tekniska Högskola. Jag, som en av granskarna av de sökande, rankade inte honom bland de sökande, med argumentet att han var olämplig som akademisk lärare. Han blev emellertid anställd. Trots att informationen fanns där, blev han anställd.
Det tycks inte vara brist på information, utan trots information, kan olämpliga individer bli anställda på akademiska institutioner. Informationsmarknaden är i högsta grad ineffektiv.
Kanske är det därför jag fortfarande kan använda min kompetens. Jag, den ovärdige.
San Bernardo den 2 augusti 2020