Det finns de som hyllar tilltaget. (https://www.svd.se/sallan-skadad-gemenskap-nar-mannen-portas) Men det finns också de som hävdar att kränkningen av kvinnor inte hanteras genom separation, utan att man måste angripa dess källa, männens och samhällets acceptans av kränkning av kvinnor.
https://www.expressen.se/debatt/trots-100-ars-kamp-nu-separeras-kvinnor-fran-man/
Maria-Pia Boethius bok från slutet av 70-talet (tror jag det var) kommer till mitt minne, där hon hävdade att det inte är kvinnans korta kjol, hennes röda skor, hennes väldoftande parfym, hennes röda läppar, hennes villighet att följa med mannen på te i hans lägenhet klockan 1 på natten som är orsaken till våldtäkten. Dessa faktorer tvingar inte mannen till våldtäkt. De tvingar inte ens mannen till kränkande kroppsberöring eller ord. Orsaken ligger helt hos mannen, som ges rätt av kvinnokränkande normer att bete sig som ett kräk.
Men det är ju ett oomkullrunkeligt faktum att vi accepterar separationen av män och kvinnor. I moskéer och synagogor har detta skett sedan deras religioner skapades av västsemitiska folk i mellanöstern. Denna praxis finns idag och angrips inte, vad jag känner till.
Vi accepterar också separationen mellan män och kvinnor i könsskilda omklädningsrum och tvättrum. I dessa rum förekommer könen nakna, vilket sannolikt är skälet till separationen.
Dock har denna praxis börjat luckras upp genom könsgemensam bastu och även omklädningsrum. I mina studentdagar deltog jag i könsupplösningen genom att vi hade gemensamt omklädningsrum och gemensam dusch när vi spelade volleyboll. Vi försökte bygga ett samhälle där människan erkänns, utan kön. Att könen kan vara nullifierade i idrottssammanhang. Som man gick det an att känna saven stiga inför en naken kvinna när sammanhanget var kärlek. När sammanhanget var idrott fick man inte bli kåt av nakenhet. Vi trodde på kulturens kraft.
Vägen in i framtiden är den vi försökte etablera på volleybollen. Att vi likt nudisterna erkänner människan som hon är, utan att göra henne till en sexuell varelse. Att vara tillsammans är framtiden. Det är vägen till ett gott samhälle. Separation av könen är att anträda vägen tillbaka till ett inskränkt samhälle, där man accepterar att könet alltid definierar människan. Det är vägen till de semitiska religionerna. Separationen innebär också ett erkännande av det patriarkala samhället, där kvinnor skall skyddas från männen, och männen skall skyddas från sin egen ständigt närvarande kåthet.
Separation är att reducera det mänskliga samhället till en reproduktionsanstalt, där männen är fria och kvinnorna skall skyddas. Kvinnofestivalen är därför ett enormt steg tillbaka. En stark manifestation av patriarkat och anti-human semitisk religion.
Kärleken är en mäktig kraft. Den fysiska kärleken är en mäktig upplevelse. Men lika mäktig är vårt samhälle där vi är människor, som tillsammans njuter musik, dans och mänsklig samvaro.
Öllsjö den 2 september 2018