Jag anlitade snickare för att bygga om två rum. Jag utgick från att de visste när spik skulle användas och när skruv var mer lämpligt. Jag utgick också från att snickarna, när de använde en spik, drev in den med en hammare och inte med en skruvdragare. Sammanlades utgick jag från att när de använde skruv, drogs den in av en skruvdragare och bankades inte in av en hammare. Jag antog helt enkelt att snickarna var kompetenta snickare.
Vad jag såg, när jag tittade in där de arbetade, visade att mina förväntningar uppfylldes, så vitt jag förstår. Det var kompetenta snickare.
Samma förväntningar har varken jag eller andra insiktsfulla på de akademiska lärare som studenterna träffar på sin sista kurs på sin akademiska utbildning, handledarna av examensarbeten. Här kan man träffa på personer som inte vet hur man utför en tämligen grundläggande typ av dataanalys, ja, som kanske aldrig gjort en sådan analys själv. Ja, man kan t o m träffa på personer som hävdar ’jag tror inte på den typen av analys’? Som om en snickare står med en spik som skall drivas in och säger att han inte tror på hammaren.
Det finns således personer som är inkompetenta för den arbetsuppgift de skall utföra. Ja, det finns t o m de som hävdar att deras inkompetens bygger på en trosuppfattning.
Att man träffar på sådana beror inte på att de lyckats slinka genom ett finmaskigt nät av kvalitetskontroll. I så fall skulle dessa personer vara mycket sällsynta, och de skulle vara mycket skickliga i att dölja sin inkompetens.
De är tämligen frekventa, och på en del läroanstalter (sic!) som jag arbetat på har de haft chefernas stöd. Vilket är begripligt delvis genom att jag noterade att cheferna själva hade samma kompetensbrist.
Nu kan man säga att det är orimligt att begära att alla handledare skall kunna allt. Men mitt exempel med snickare säger att det inte handlar om att ha en mycket avancerad kunskap om hammarens användningsområden, utan den allmänna och grundläggande kompetens som man har rätt att förvänta av en snickare. I fallet med handledaren kan man säga att den lägsta nivån av kunskap som kan krävas, är den kunskap man begär av studenterna. Det är rimligt att en handledare kan uppfylla de lärandemål kursen sätter på studenten.
Men i svensk handledartradition inom företagsekonomi finns en tradition att acceptera handledares inkompetens till den grad att de inte behöver uppfylla kursens lärandemål. Jag har träffat på många handledare som inte läst kurslitteraturen på den kurs där de handlett. Skälet är ganska enkelt. De skulle inte kunna förstå den.
Allt medan läroanstaltens (sic!) chefer accepterar förhållandena, sannolikt för att de själva inte heller kan läsa kursboken.
Detta innebär att det som kan hyllas som vetenskapens princip, det rationella, inte realiseras på uppsatskurserna. En student har ett problem som bäst hanteras med en viss typ av metod. Men om handledaren inte kan denna metod, då får studenten antingen klara sig utan handledning (men handledaren får ändock betalt som om den handlett) eller får använda en mindre lämplig metod, eftersom det är den som handledaren kan, eller ’tror på’.
Du som inte arbetar inom den företagsekonomiska akademin förfasas med rätta eller tror att jag ljuger och far med osanning, ty det förefaller orimligt att denna inkompetens eller skolastiska dogmatism förekommer. Vi som är i verksamheten kanske inte ens höjer ögonbrynen ty denna inkompetens och skolastik är så utbredd och så accepterad att den tas för given. Den är så självklar att vi inte ens ser den och dess absurditeter.
Skulle någon höja sin röst och säga vad den ser, då blir det som med barnet som såg att Kejsaren var naken och sade det, den hyschas till tysthet. Skulle den inte tystna, tas den bort och Kejsaren får fortsätta sin procession. I sin nakna inkompetens och testuggande dogmatism.
Det ytterligare märkliga är att detta problem lätt kan lösas. De troende avlägsnas, ty akademi är inte testuggande skolastik utan det rationella Förnuftet. De inkompetenta sätts på skolbänken. Det senare borde ju vara en självklar insats i en organisation vars grundläggande värden är kunskap och lärande.
Men istället för att sätta lärarna på skolbänken för att lära sig det som krävs av studenterna, sätts de i skolbänken för att lära sig … administrativa instrument som hanterar betygsdokumentation och kursplanering.
Prioriterat är således att lärarna skall lära sig vara administratörer och inte lärare. Administrativ kunskap går föra vetenskaplig kunskap.
Så går det i organisationer som kontrolleras av administratörer. Det blir inga bra rum, ty snickarna kan inte bygga. Men det blir bra bokföring av arbetstiden, ty det är vad snickarna kan. Inte konstigt att högskolorna och universiteten är i kris
Öllsjö den 14 oktober 2018
Vad jag såg, när jag tittade in där de arbetade, visade att mina förväntningar uppfylldes, så vitt jag förstår. Det var kompetenta snickare.
Samma förväntningar har varken jag eller andra insiktsfulla på de akademiska lärare som studenterna träffar på sin sista kurs på sin akademiska utbildning, handledarna av examensarbeten. Här kan man träffa på personer som inte vet hur man utför en tämligen grundläggande typ av dataanalys, ja, som kanske aldrig gjort en sådan analys själv. Ja, man kan t o m träffa på personer som hävdar ’jag tror inte på den typen av analys’? Som om en snickare står med en spik som skall drivas in och säger att han inte tror på hammaren.
Det finns således personer som är inkompetenta för den arbetsuppgift de skall utföra. Ja, det finns t o m de som hävdar att deras inkompetens bygger på en trosuppfattning.
Att man träffar på sådana beror inte på att de lyckats slinka genom ett finmaskigt nät av kvalitetskontroll. I så fall skulle dessa personer vara mycket sällsynta, och de skulle vara mycket skickliga i att dölja sin inkompetens.
De är tämligen frekventa, och på en del läroanstalter (sic!) som jag arbetat på har de haft chefernas stöd. Vilket är begripligt delvis genom att jag noterade att cheferna själva hade samma kompetensbrist.
Nu kan man säga att det är orimligt att begära att alla handledare skall kunna allt. Men mitt exempel med snickare säger att det inte handlar om att ha en mycket avancerad kunskap om hammarens användningsområden, utan den allmänna och grundläggande kompetens som man har rätt att förvänta av en snickare. I fallet med handledaren kan man säga att den lägsta nivån av kunskap som kan krävas, är den kunskap man begär av studenterna. Det är rimligt att en handledare kan uppfylla de lärandemål kursen sätter på studenten.
Men i svensk handledartradition inom företagsekonomi finns en tradition att acceptera handledares inkompetens till den grad att de inte behöver uppfylla kursens lärandemål. Jag har träffat på många handledare som inte läst kurslitteraturen på den kurs där de handlett. Skälet är ganska enkelt. De skulle inte kunna förstå den.
Allt medan läroanstaltens (sic!) chefer accepterar förhållandena, sannolikt för att de själva inte heller kan läsa kursboken.
Detta innebär att det som kan hyllas som vetenskapens princip, det rationella, inte realiseras på uppsatskurserna. En student har ett problem som bäst hanteras med en viss typ av metod. Men om handledaren inte kan denna metod, då får studenten antingen klara sig utan handledning (men handledaren får ändock betalt som om den handlett) eller får använda en mindre lämplig metod, eftersom det är den som handledaren kan, eller ’tror på’.
Du som inte arbetar inom den företagsekonomiska akademin förfasas med rätta eller tror att jag ljuger och far med osanning, ty det förefaller orimligt att denna inkompetens eller skolastiska dogmatism förekommer. Vi som är i verksamheten kanske inte ens höjer ögonbrynen ty denna inkompetens och skolastik är så utbredd och så accepterad att den tas för given. Den är så självklar att vi inte ens ser den och dess absurditeter.
Skulle någon höja sin röst och säga vad den ser, då blir det som med barnet som såg att Kejsaren var naken och sade det, den hyschas till tysthet. Skulle den inte tystna, tas den bort och Kejsaren får fortsätta sin procession. I sin nakna inkompetens och testuggande dogmatism.
Det ytterligare märkliga är att detta problem lätt kan lösas. De troende avlägsnas, ty akademi är inte testuggande skolastik utan det rationella Förnuftet. De inkompetenta sätts på skolbänken. Det senare borde ju vara en självklar insats i en organisation vars grundläggande värden är kunskap och lärande.
Men istället för att sätta lärarna på skolbänken för att lära sig det som krävs av studenterna, sätts de i skolbänken för att lära sig … administrativa instrument som hanterar betygsdokumentation och kursplanering.
Prioriterat är således att lärarna skall lära sig vara administratörer och inte lärare. Administrativ kunskap går föra vetenskaplig kunskap.
Så går det i organisationer som kontrolleras av administratörer. Det blir inga bra rum, ty snickarna kan inte bygga. Men det blir bra bokföring av arbetstiden, ty det är vad snickarna kan. Inte konstigt att högskolorna och universiteten är i kris
Öllsjö den 14 oktober 2018
RSS-flöde
