Idag publiceras en samlad bild av de senaste opinionsmätningarna. Den visar att Socialdemokraterna fått markant ökat stöd, upp till 30% och är återigen största parti. Det socialdemokratiska partiet kommer kanske därför att göra ett virtuellt jubel idag.
Vi som läser den gamla högertidningen, Svenska Dagbladet, kan läsa en intervju med en besviken socialdemokrat som hävdar att opinionsökningen idag är folk som återkommer från sin flykt till Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Ty det verkar vara dit som den övergivna arbetarklassen, den som övergavs av nysocialdemokraterna under 90-talet, har ställt sina steg.
I Kristianstad rivs just nu Sommarlust, det gamla Folkets Park. Mången politisk debatt har ägt rum där, men främst har nog människor funnit varandra där, en kärlekens park. Men den rivs just nu. Resterna av arbetarrörelsen i Kristianstad, som innan kunde ses genom de låsta gallren till Sommarlust, det nedgångna huset, marken med allt ogräs, visade hur socialdemokratin eroderat under nysocialdemokraterna. Om en månad är all materiell manifestation av den rörelsen borta.
Jag gick i mitt första 1:a Majtåg 1978 i Lund, bakom banderollen ”Sverige behöver en socialistisk regering”. Den bar vi alltid med oss, men från 1983 fick vi inte använda den. Tågledaren hävdade att vi ju hade en socialistisk regering. Vi SSU:are hävdade att det hade vi inte alls.
Då var jag avundsjuk på kommunisterna, dvs Vpk, som hade minst fem gånger fler deltagare i sitt tåg. Nästan alla mina korridorkamrater från Parentesen i Lund gick i det tåget (Några var Apk:are, SKp:are eller KPML:are och kunde ju inte beblanda sig med bourgeoisiens lakejer). Några av de flickor jag var tillfälligt förälskade i, gick i det tåget. Inte i mitt. Men vad jag såg, som gjorde mig stolt, var att fackföreningarna fanns i mitt tåg, och, utifrån min fördom om folk, var det arbetare i mitt tåg och studenter i Vpk:s tåg. Det var i vårt tåg arbetarrörelsen fanns. Det var vi som var sanna, och de som var hycklare.
Idag sitter VpK:s demonstranter i sina sommarhus vid havet och reflekterar över skillnaden mellan franska och italienska viner, och minns med nostalgi de engagerande åren. Och gav mig rätt.
Medan den fundamentalistiska demokratiske socialisten, arbetsbefriad för sin kamp för akademisk frihet, sitter i Öllsjö och ser hur regnet faller på gräsmattan som påpassligt fick gödning igår. Han förundras, och skräms, över sin förståelse för den övergivna arbetarklassens vandring. Gör din plikt, kräv din rätt, är ju mantrat. Sverigedemokraterna tilltalar plikten, medan Vänsterpartiet tilltalar Rätten. Jämlikheten drar till Sverigedemokraterna, medan Solidariteten drar till Vänsterpartiet.
Men ingen, absolut ingen dragning finns till 1:a Maj-tåget. Det tåget jag gick i, har gått ur tiden. Det har gått bort. Det finns inte mer. Rörelsen i tåget har stannat, ty rörelsen gick ur, den gick bort, den ”försvann längs trottoar’n”
”Jag har en sne känsla att ingenting kan bli som förr”
https://www.youtube.com/watch?v=qb5HfUYuc3s
Öllsjö den 1;a Maj 2020