Så såg min dag ut, den dagen då världen tog en sväng, till ett hemskare och otrevliga ställe att vara på.
Det var 20 år sedan som muslimska terrorister kapade fyra plan. Ett föll ner på en åker, ett åkte in i Pentagon, och två åkte in i tvillingtornen, som inte kunde stå emot branden, utan rasade efter en timmes brand. Över 3 000 människor mördades den dagen av de muslimska terroristerna.
Därefter startade USA sitt krig mot terrorismen. Ett krig som lämnat Irak i spillror och skapat ett Afghanistan som nu behärskas av de som USA bekämpade. Kriget har skapat oerhörda flyktingströmmar, där Sverige fått sin beskärda del, med sociala och ekonomiska kostnader som resultat. Kriget som gett muslimer kraft att utföra de mest bestialiska terrordåd, främst mot sina trosbröder och systrar, men också mot människor i Europa.
Kriget mot terrorn har kostat USA, enligt en beräkning, 8 000 miljarder dollar, dvs 8 000 000 000 000 dollar. Lägg till en nolla och du får det i kronor. Kostnaden för andra länder är oräknade. Det mänskliga lidandet är oräknat.
Kriget mot terrorn liknar Vietnamkriget. Genom den eviga dialektiken skapades där ett motstånd som slutligen besegrade USA. Samma dialektik har skapat muslimska terrorgrupper. Idag kan vi inte veta hur stor den muslimska terrorn hade varit, utan USA:s krig mot terrorn. Den groteska, nästan förbjudna tanken säger att terrorn kanske hade varit mindre.
När det mot kvällen den 11 september började komma fram att det var ett terrordåd, riktat mot USA, då kämpade jag med mig själv. I första hand tyckte jag, så som alla andra, att terrordåd är fruktansvärda. Att sitta i flygplanet som rände in i tornet och förgöras av eld. Ingen sak, ingen tanke, ingen vision, är värd ett enda liv. Blott fascister, de totalitära, politiska eller religiösa, kan tänka den absurda tanken att människans liv är ett medel för ett himmelrike.
Men samtidigt kom min socialistiska skolning upp i mig. Allt jag lärt mig om USA’s aggressioner i andra länder, inte minst i Latinamerika, där den våldsamma kuppen i Chile stod fram som det främsta. Men också USA’s mer avlägsen terror, som just Vietnamkriget.
Kuppen i Chile ägde rum den 11 september 1973. 28 år innan muslimerna mördade folk i USA. Man vill gärna föra fram att USA inte deltog aktivt i kuppen. Men likafullt, de deltog i aktiviteter som innebar förberedelser, och, inte minst, de hade med lätthet kunnat avstyra kuppen. Kriget i Vietnam, som ledde till många människors död och lidande, och ett kommunistiskt Vietnam, var statsstöd terrorism.
https://www.youtube.com/watch?v=vGm4es5rJnQ
Nu fick de som tidigare agerat med terroristers metod i andra länder, erfara terrorn hemma. Terror är aldrig rättvis, men det är oundvikligt att tänka att tornen balanserade USA’s tidigare terror.
Terror är terror, även om den kläds i olika dräkter, och skall givetvis fördömas, men än hellre, bekämpas.
Kanske USA:s krig mot terrorn säger oss att kampen mot terrorn inte kan använda terrorns medel. Vapen, lidande och död raderar inte ut terror, utan tycks skapa mer terror. Kanske mer effektivt är att bekämpa de ideologier som legitimerar terror. Kanske än mer effektivt är Juvenalis insikt om det romerska medlet för social fred: Bröd och skådespel. Ty mätta och skrattande människor är svåra att motivera till terror.
Den 11 september 2021
Sven-Olof Yrjö Collin