Vanlig vardaglig kunskap säger att en mor är ett rytande lejon om hennes barn är i fara och att en mor kan ödmjuka sig och förödmjuka sig hur mycket som helst för sitt barn.
Att dessa två saker är sanna, framstår med all tydlighet om du nu kan idas läsa Matteus 15:21-28.
”Jesus lämnade platsen och drog sig undan till området kring Tyrus och Sidon. Då kom en kanaaneisk kvinnaa [min anmärkning: Kananéer var hedningar och sågs som mindervärdiga av judarna] från dessa trakter och ropade: "Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är svårt besatt." Men han svarade henne inte med ett ord. Hans lärjungar gick då fram och bad honom: "Skicka i väg henne! Hon följer ju efter oss och ropar." Han svarade: "Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus." [dvs judarna, min anmärkning] Men hon kom och föll ner för honom och sade: "Herre, hjälp mig!" Han svarade: "Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." Hon sade: "Jo, Herre, också hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord." Då svarade Jesus henne: "Kvinna, din tro är stor. Det skall bli som du vill." Och från det ögonblicket var hennes dotter botad.”
Svart på vitt, tydligt och klart, utan minsta tvekan i tolkningen, säger Jesus att han fanns till blott för judarnas skull. Svart på vitt, tydligt och klart, utan minsta tvekan i tolkningen vägrar först Jesus göra en god gärning gentemot en människa, utan säger att hans bröd blott är till för judarna. Det är inte till för hundarna, som ju anses vara mindre värda av abrahamiterna. När hon upprepar sig, sväljer förödmjukelsen att ha blivit kallad hund, och visar sin oerhörda kärlek och omsorg om sin dotter och t o m accepterar att bli kallad hund, ger Jesus med sig och gör sitt underverk.
De kristna, icke-judarna, som således under Jesu tid skulle kallas hedningar och därmed betraktas som varande hundar, skulle behöva ödmjuka sig något oerhört för att bli sedda av Jesus. Han som blott fanns till för judarna. En sorts upp-och-ner-vänd antisemitism, en prosemitism, där hedningar betraktades så som de betraktas av muslimerna, som mindervärdiga och snart kastade i eldens gap.
Du som läser det här har säkert hört talas om Jesus korsfästelse och hans utfordrande av de många människorna med fisk och bröd. Det var heroiska saker, väl värda att berättas om och om igen. De är väl värda att slå mynt av, anser de kristna. Däremot har de kristna inte fört fram, med någon större intensitet, denna återgivna berättelse, där Jesus säger till en icke-jude, en hedning: "Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." Med den utsagan torde hela kristendomen sjunka likt Titanic.
När du vill skapa en idol, var noga med berättelserna. Sila snacket, ha kontroll över snacket. Som i detta fall, där tolkarna inte fäst ett dyft uppmärksamhet på Jesus prosemitism, utan istället blåst upp kvinnans vilja att göra vad som helst för sin dotter, t o m ödmjuka sig mot en rasistisk översittare. (se t ex https://www.churchofjesuschrist.org/study/liahona/2023/09/05-the-meekness-of-the-woman-of-canaan?lang=swe )
Slutsatsen är som vanligt, skall du vara kristen gäller att du har ett så rymligt samvete att du kan leva med dubbelmoral.
Den 28 april 2024
Sven-Olof Yrjö Collin