Detta har emellertid översatts till svenskan med uttrycket ’alla människors lika värde’. Att alla är lika värda. Nära denna tanke finns medborgarlön, att om alla har lika värde är det rimligt att en del av detta värde tillfaller alla, beroende på att de finns till, att de är. Att vara till är tillräckligt för att ha värde. Och, som i medborgarlön, att få ta del av värde.
Jag förstår varför FN:s deklaration om människans rättigheter ser ut som den gör. Den är, som all text och alla utsagor, kontextbunden, framväxt ur Andra Världskrigets ruiner och ur Förintelsens enorma mänskliga mörker och lidande.
Men idag har dessa rättigheter tagit sig sådana dimensioner, genom uttrycket ’lika värde’, att man där kan lägga in medborgarlön, dvs att man får en ersättning från staten enbart på grund av att man är. Att vara är tillräckligt för att ta del av samhällets skapade resurser. Den som är, har, genom medborgarlönen, rätt att ta del av vinbondens skapade vin, blott p g a att den är. Att vara är en resurs genom uttrycket ’lika värde’.
Emellertid!
Människor är inte lika värda. Ty värdet av en människa står i förhållande till vad den människan ger till andra.
Värde handlar om vad man gör för andra, för andra individer, för samhället som omger en, det samhälle som utformar rättigheter, men också skyldigheter. Värde är en relation. En relation till alla andra, till samhället. Medan individen har rättigheter i sig, har individen inget värde i sig, blott genom sin relation till andra. Värde är en relation.
Värde har den som hjälper till, den som försöker hjälpa sin nästa, som anstränger sig för att även andra skall få det bra. Värde har den som, efter förmåga, bidrar till samhället. Värde är därför mer skyldighet än rättighet.
Det som behövs idag, för att väga upp absurditeter likt medborgarlön, är de mänskliga skyldigheterna. Vi behöver en deklaration om de mänskliga skyldigheterna.
Min farmor lärde mig att mina rättigheter var samtidiga med mina mänskliga skyldigheter. Du skall arbeta i ditt anletes svett, betala din skatt och inte ligga staten till last. Därmed har du rättigheter, som rätten att gå i skola, rätten till sjukvård, rätten till en levnadsbar pension och rätten att få omsorg av staten om lyckan inte står dig bi.
Dessa rättigheter och skyldigheter står på mänsklighetens hårda och varma fundament, solidariteten, att man bistår efter förmåga och att man inte roffar åt sig.
Skall man tvunget prata om värde kunde man säga att människans värde är en funktion av i vilken utsträckningen den bidrar efter sin förmåga och i vilken utsträckning den roffar åt sig. Den människa har högre värde som bidrar mer utifrån sin förmåga och som mindre roffar åt sig.
Den 30 april 2024
Sven-Olof Yrjö Collin