Du skall nu få tävla. Jag vill att du kombinerar temat för konferensen och platsen för konferensen. De två tema är ”Företagsekonomiska metoder – Metoder i Företagsekonomi” och ”Företagsekonomins bidrag till en hållbar livsmiljö”. De två platserna är, med utgångspunkt från Öllsjö, närmast liggande Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet, och den mer avlägsna Högskolan i Gävle. Med gissning har du 50% sannolikhet att få rätt. Jag vill att du får 100% rätt, men baserat på argument.
Rätt svar är att Högskolan i Gävle hade temat om bidrag till hållbarhet, medan handelshögskolan har årets tema om vetenskapens metoder.
Det är svårt att hävda generalitet utifrån två fall, men kryddad med en mycket stark upplevelse från Högskolan Kristianstad, där jag några månader innan jag blev avskild från min tjänst som professor, offentligt gick emot högskolans lednings ambition att genomsyra ekonomutbildningen med FN:s 17 hållbarhetsmål, vill jag hävda följande:
Högskolor är relativt gamla universitet, oftast mycket svaga akademiska institutioner. De är då både känsliga för politiska vindar, och kan också kontrolleras av politiskt engagerade individer eller grupper av individer. Samtidigt har de ingen respekt och/eller förståelse för de Humboldtska idealen (där de kanske inte ens känner till vare sig personen eller idealen): Akademisk frihet.
Högskolor är därför mer sannolika att överordna politisk aktivism relativt akademiska ideal som sanning och kunskap. Därför var det mer sannolikt att temat med politisk aktivism kom upp i Gävle än i Göteborg.
Nu är förvisso inte universiteten skyddande från politisk aktivism. Inte minst har Göteborgs universitet visat det genom att många universitetsanställda stormade mot att en SD-tjänsteperson fick hålla en föreläsning om sitt politiska partis mediastrategi. På en utbildning om media. Men han fick hålla sin föreläsning, vilket kanske visar att Göteborgs universitet just är ett universitet, där man får storma, men där också idealet om att läraren avgör lektion och inte politiska stormar, är förhärskande.
Kritik mot min position har ibland formulerats som: Men är inte hållbarhet bra då? Jo, det är lika bra som rasåtskillnad var bra i Tyskland och i Sydafrika, på den tiden det begav sig. Det är lika bra som klasskampen var i slutet av 60-talet. Det var lika bra som jämställdheten var på 80-talet.
Poängen med min inriktning är att akademier söker kunskap, inte handling. Olikt Marx utsaga i sina teser om Feuerbach, ’att filosoferna har förklarat världen, nu gäller det att förändra den’, hävdar jag att vi redan förändrar världen så starkt genom våra ämnes akademiska utveckling, att vi inte skall lägga ytterligare restriktioner på vår kunskapstörst genom att rikta den mot politisk handling.
För kunskap krävs akademier. Inte politiska slagord och politiska ideologier eller politiska chefer. De borde anställas i politiska partier, inte i organisationer som borde ha akademiska målsättningar.
Därför hyllar jag Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, som genom sitt tema visar plasten för det akademiska skåpet.
Öllsjö den 27 februari 2020