https://www.youtube.com/watch?v=r9cTJNcv294
Jag har sett detta med mina egna ögon. Idag och imorgon berättar jag om hållbarhetsdoktrinen. Mina historier avslutas dagen därpå med Ladokdoktrinen.
En högskola beslutade att FN:s hållbarhetsbegrepp skulle genomsyra utbildningen. Beslutet kom inte från verksamheten, som ett sätt att utveckla den akademiska utbildningen. Det var inte kollegiet som fann att deras vetenskapliga gärning, genom forskning och utbildning och samhällsengagemang, skulle förbättras genom att låta hållbarhetsbegreppet genomsyra verksamheten. Det var inte kollegiet, i kraft av att vara forskare, som trodde att deras vetenskapliga förmåga och bidrag till världens akademiska kunskap skulle förbättras genom att anamma FN:s hållbarhetsbegrepp som doktrin för forskningen. Det var inte kollegiet, i kraft av att vara lärare, som trodde att deras studenter och doktorander, skulle vinna akademisk förmåga genom att deras utbildning genomsyrades av FN:s hållbarhetsbegrepp. Det var inte kollegiet, i kraft av deras akademiska samhällsengagemang, som trodde att hållbarhetsbegreppet skulle förbättra deras förmåga att föra ut vetenskaplig kunskap till samhället. Det var de sk cheferna som fann det passande att högskolans verksamhet skulle bli en del av FN:s hållbarhetsarbete genom att FN:s föreställning om hållbarhet impregnerade utbildningen.
En del av kollegiet reagerade organisationspolitiskt smart. De gjorde det som Arpi säger om forskarnas initiala reaktion. De kryssade i rutor, de skapade dokument som tillfredsställde de sk cheferna. De var då i tron att de därmed kom undan och efter det Potemkinagerande, att hålla upp en kuliss för de sk cheferna, trodde att de skulle undkomma vidare krav, och därmed skulle kunna behålla sin förmåga att utföra sitt akademiska arbete.
Några i kollegiet anslöt sig till hållbarhetsdoktrinen och började föra ut FN:s hållbarhetsbegrepp. Kanske för att de gillade ideologin. Kanske för att de ansåg, som noga bokstaverades av de sk cheferna, att man är lojal mot organisationen, dvs man lyder de sk chefernas beslut.
Jag var illojal mot de sk cheferna och jag agerande inte organisationspolitiskt smart, utan protesterade högt och ljudligt, med full öppenhet och transparens. Några månader efter den tydliga reaktionen fann jag mig stå utanför högskolan, med uppmaningen att aldrig mer sätta min fot där.
Därmed skapades en kraftfull signal till kollegiet att doktrinen var verklig, att den kanske inte ens kunde åtlydas med smart agerande, dvs med kulisser, utan att den skulle följas, lojalt, dvs med lydnad, där opposition medförde risk för avsked.
Det började med en viskning, fortsatte med omakets strategi, att sätta några kryss, sedan blev omaket större, med några dokument, och sannolikt kommer omaket att övergå till lydigt följande, genom den starka signalen som har getts. Det går inte freda sig från. Det kommer att etableras. Kanske är det så som genusdoktrinen vunnit sin etablering.
Öllsjö den 29 maj 2020