Jag satte press på studenterna. De svarade an, och gav mig 7 i studentvärderingen, på en skala som sträckte sig från 1 till 7. Jag satte press på lärarna, så att de som inte klarade kursernas lärandemål för studenterna skulle sättas på skolbänken och utbildas. Det blev uppror bland en del tongivande lärare och jag blev avsatt som kursansvarig. Jag satte press på de sk cheferna, att de skulle göra bra, de skulle ha en kvalitetsstrategi, inte slösa med pengar och inte följa samhällsmode utan ha en tydlig akademisk riktning. Jag blev arbetsbefriad.
Det tycks som om att det är svårt, i alla fall för en människa som jag, att lyckas att lyfta en utbildning som anses ligga i den nedre delen av ekonomutbildningar,
Kanske jag borde ha tittat på den lista som finns här: http://smiekonomi.com/om-sm-i-ekonomi
Den visar vilket lärosäte som vunnit SM i Ekonomi, en tävling där varje lärosäte utser en grupp av studenter, som får tävla mot varandra i en jurybedömd final. Blott universitet och välrenommerade handelshögskolor finns på listan. Två saker är överraskande i listan. Växjö finns med på listan, både som högskola och sedan som ’nytt’ universitet, vilket är duktigt. Det andra är att Handelshögskolan i Jönköping aldrig lyckats vinna, trots deras enorma resurser och deras starka renommé under 2000-talet.
Men det som framträder med förkrossande tydlighet, är att högskolor (förutom prestigehögskolor) lyckas aldrig producera tre enormt goda studenter som tillsammans vinner priset.
Du kanske hävdar att det är resultat av att alla skolor har en normalsfördelningskurva av studenter, där den är kraftigt förskjuten för de renommerade läroanstalterna, vilket gör att de helt enkelt har bättre studenter. Om anstalterna har exakt samma utbildning blir utfallet bättre för de renommerade eftersom de har bättre ingångsvärden på studenter.
Det är delvis korrekt, men det är också fel, ty det argumentet stirrar på puckeln på normalfördelningskurvan, som mycket riktigt är förskjuten åt höger hos de renommerade.
Men nu pratar vi om de som befinner sig ytterst till höger, i den högsta kvartilen.
Min erfarenhet av utbildningar, från universitet och högskolor, är att högskolor framför allt utmärks av en något större vänstersvans, dvs att de har mer av dåliga och riktigt dåliga studenter. Men merparten av studenter är som studenter är, och de bästa, ja, där kan högskolor ha riktiga diamanter gömda i sina salar.
Med denna upplevelse, som säger att de flesta studenter är likartade när de väl kommit till läroanstalten, så duger inte argumentet om normalfördelningen.
Felet med normalfördelningsargumentet är att det hävdar att resultat produceras genom antagningen, dvs vilka meritvärde studenterna hade när de kom till utbildningen. Men studenternas prestation beror inte bara på hur de presterat på tidigare utbildningar. Själv är jag professor i ämnet där jag fick klassens sämsta betyg på gymnasiet.
Studenter presterar utifrån deras förmåga, utifrån deras tidigare utbildning, men också utifrån den kvalité som utbildningen håller, och utifrån vilka förväntningar på dem som finns i luften på utbildningen. Ställer man låga krav på studenter och om man har låga förväntningar på deras prestationer, då får man låga prestationer. Om läraren är okunnig eller lat, så ställer den självfallet inte höga krav, eftersom det kan slå tillbaka på läraren, och avkräva läraren en prestation som den inte klarar av eller gitter ta sig an.
Det blir en sovjetisk situation, där folket hävdade att de låtsades arbeta och staten låtsades betala. Läraren låtsas undervisa och studenten låtsas lära sig. Studenten blir godkänd och läraren får sin lön. Alla blir nöjda.
Men det blir ingen prestigeutbildning. Och kostnaden bärs av staten, som blir försnillad med lönemedel, av samhället, som inte får välutbildad arbetskraft, och framför allt, den som får betala ett högt pris, är studenten, som inte får möjlighet att utveckla sin förmåga.
Att högskolorna inte syns på listan beror således på en dålig utbildning parad med en kultur av låga förväntningar. Skyll inte på studenterna och deras gymnasiebetyg, utan på läroanstaltens kultur.
Öllsjö den 18 mars 2019