Ryssland lagstiftar nu så att det som vi har, en inskränkning i yttrandefriheten avseende ärekränkning och hets mot folkgrupp, blir mycket omfattande, Nu skall det även gälla kränkning av staten. Som det citeras i tidningen: ” Information som uttrycks på ett otillständigt sätt, som kränker människors värdighet och samhällsmoralen, som visar uppenbar missaktning mot samhället, staten, Rysslands officiella symboler, författningen och statliga myndigheter.”
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/putin-forbjuder-forolampningar-mot-ryssland-och-falska-nyheter-pa-internet
I en bok, som jag starkt rekommenderar till läsning för de som vill hålla sig vetande om vår stora granne i öst, ”Framtiden är historia: Det totalitära Rysslands återkomst”, skriver Masha Gessen om hur Ryssland förändrats men samtidigt behållit element av den totalitära staten. Hon skriver om hur individer i Ryssland behållit sin grundläggande egenskap av att vara Homo Sovieticus, dvs en individ som är beredd på svängningar, som behåller handlingsutrymme för att kunna parera vindarna från Kreml. Varje förändring tar den med en nya salt ty snart kan det vända. Sibirien lever ständigt som ett hot. Uttalanden som idag är rimliga och möjliga, kan imorgon bli en enkel biljett till Sibirien, även om just de faktiska resorna till Sibirien inte finns längre. Eller snarare, just nu.
Vi som läst vår ekonomiska historia vet, eller kanske snarare, tror att den goda utvecklingen i samhället kommer i första hand genom institutionell säkerhet, att man kan lita på lagarna, på domstolarna, på regleringen. Då kan människor agera friare och utan att ha en uppsättnings försäkringsaktiviteter, för att inte riskera att imorgon bli åtalade eller utfrysta. Denna osäkerhet lever man med i Ryssland, och sättet att hantera osäkerheten är att vara en Homo Sovieticus.
I andra hand kommer en förnämlig samhällsutveckling genom en hög tillit i samhället. De nordiska länderna har visat hur den samhällsförmågan gett ett samhälle som vida överglänser andra länder, och som idag gör oss stolta mottagare av flyktingar.
Men i ett samhälle där vindarna kan svänga, finns små förutsättningar till tillit.
Jag fick åka i forna Köningsberg, nutida Kaliningrad. Där såg jag det gamla tyska Köningsberg genom husen, som idag var nedgångna, utan nödvändiga renoveringar. Varför sköter de inte sina hus, tänkte jag. Ja, varför skall man sköta sina hus om man snart blir bortföst? Vem vill göra omfattande investeringar, vem vill sköta sitt hus, om man kan förlora rätten att bo i huset?
En del i Homo Sovieticus är att inte spendera för mycket energi i något man snart kan förlora. Samhället blir ett samhälle av kortsiktighet, brist på förtroende, inte bara mot staten eller företag, utan t o m mot sin granne, som ju blixtsnabbt kan vända sig mot en, om vindarna från Kreml blåser åt det hållet.
När jag frågade Ukrainska studenter, vad som är den grundläggande normen i deras samhälle, sade de snabbt familjen. Är det familjen som är den enda stabila institution de känner, där man vet vad som gäller och där ingen talar illa om en till staten? Inför all osäkerhet, så finns familjen som säkerhet.
Visst kan det låta trevligt att familjen är viktig, men dess vikt kommer av bristen på tillit och bristen på säkerhet i samhället. Familjens vikt kommer inte som ett positivt val, utan som ett negativt val. Det är det som återstår när samhället och staten sviker individen.
En temperaturmätare på samhället är därför hur fritt ordet är. Ju friare, ju friare är individen. I ett fritt samhälle, där du får säga vad du vill, utan att riskera repressalier, idag eller i morgon, är ett samhälle för individen. Därför skall vi vara uppmärksamma på varje form av inskränkning av yttrandefriheten, på det av vi inte tvingas bli Homo Sovieticus, som spiller energi på att skapa individuell säkerhet.
Öllsjö den 2 april 2019
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/putin-forbjuder-forolampningar-mot-ryssland-och-falska-nyheter-pa-internet
I en bok, som jag starkt rekommenderar till läsning för de som vill hålla sig vetande om vår stora granne i öst, ”Framtiden är historia: Det totalitära Rysslands återkomst”, skriver Masha Gessen om hur Ryssland förändrats men samtidigt behållit element av den totalitära staten. Hon skriver om hur individer i Ryssland behållit sin grundläggande egenskap av att vara Homo Sovieticus, dvs en individ som är beredd på svängningar, som behåller handlingsutrymme för att kunna parera vindarna från Kreml. Varje förändring tar den med en nya salt ty snart kan det vända. Sibirien lever ständigt som ett hot. Uttalanden som idag är rimliga och möjliga, kan imorgon bli en enkel biljett till Sibirien, även om just de faktiska resorna till Sibirien inte finns längre. Eller snarare, just nu.
Vi som läst vår ekonomiska historia vet, eller kanske snarare, tror att den goda utvecklingen i samhället kommer i första hand genom institutionell säkerhet, att man kan lita på lagarna, på domstolarna, på regleringen. Då kan människor agera friare och utan att ha en uppsättnings försäkringsaktiviteter, för att inte riskera att imorgon bli åtalade eller utfrysta. Denna osäkerhet lever man med i Ryssland, och sättet att hantera osäkerheten är att vara en Homo Sovieticus.
I andra hand kommer en förnämlig samhällsutveckling genom en hög tillit i samhället. De nordiska länderna har visat hur den samhällsförmågan gett ett samhälle som vida överglänser andra länder, och som idag gör oss stolta mottagare av flyktingar.
Men i ett samhälle där vindarna kan svänga, finns små förutsättningar till tillit.
Jag fick åka i forna Köningsberg, nutida Kaliningrad. Där såg jag det gamla tyska Köningsberg genom husen, som idag var nedgångna, utan nödvändiga renoveringar. Varför sköter de inte sina hus, tänkte jag. Ja, varför skall man sköta sina hus om man snart blir bortföst? Vem vill göra omfattande investeringar, vem vill sköta sitt hus, om man kan förlora rätten att bo i huset?
En del i Homo Sovieticus är att inte spendera för mycket energi i något man snart kan förlora. Samhället blir ett samhälle av kortsiktighet, brist på förtroende, inte bara mot staten eller företag, utan t o m mot sin granne, som ju blixtsnabbt kan vända sig mot en, om vindarna från Kreml blåser åt det hållet.
När jag frågade Ukrainska studenter, vad som är den grundläggande normen i deras samhälle, sade de snabbt familjen. Är det familjen som är den enda stabila institution de känner, där man vet vad som gäller och där ingen talar illa om en till staten? Inför all osäkerhet, så finns familjen som säkerhet.
Visst kan det låta trevligt att familjen är viktig, men dess vikt kommer av bristen på tillit och bristen på säkerhet i samhället. Familjens vikt kommer inte som ett positivt val, utan som ett negativt val. Det är det som återstår när samhället och staten sviker individen.
En temperaturmätare på samhället är därför hur fritt ordet är. Ju friare, ju friare är individen. I ett fritt samhälle, där du får säga vad du vill, utan att riskera repressalier, idag eller i morgon, är ett samhälle för individen. Därför skall vi vara uppmärksamma på varje form av inskränkning av yttrandefriheten, på det av vi inte tvingas bli Homo Sovieticus, som spiller energi på att skapa individuell säkerhet.
Öllsjö den 2 april 2019
RSS-flöde
