’Förändring genom handel’ var Gerald Schröder och Angela Merkels slagord. Ryssland skulle anslå en väg till demokrati och anständiga relationer till sina grannar genom handel. När kapitalister från väst interagerar med sina kunder i öst spiller kapitalisternas demokratiska värderingar över, samtidigt som det skapas relationer som är givande för Ryssland och som blir kostsamma för dem att avbryta. Handeln skapar ett beroende och en värderingsöverföring.
Så resonerades det även i början på 1900-talet. Ju mer handel mellan länder, ju lägre krigsrisk. Man skulle få gemensamma intressen via handeln, varför man skulle vara mindre benägen att ingå krig. Vinsten av handeln skulle vara större än vinsten av krig. Enkelt uttryckt, krig är dåligt för affärerna. Den tanken slocknade, med all rätt, år 1914, när det som skulle bli Första Världskriget bröt ut.
Tanken att handel skapar positiv utveckling, fred och demokratisk förändring, är tilltalande för västs kapitalister. Därför stödjer de handel med auktoritära regimer som t ex Kina. Andra grupper, som akademiska administratörer på svenska universitet, pläderar också för utbyten, inte minst med Kina, där Wandel-argumentet förs fram. Genom att ta emot betalande (!) kinesiska studenter, sprids svensk demokrati till Kina, har argumentet varit. Intet kan vara mera fel, ty Kina har, trots stor och expanderande handel och andra utbyten med väst, vandrat mot än mer auktoritärt styre. Det är därför rimligt att anta misstanken att Wandel-argumentet döljer det korrekta motivet, profiten, både hos kapitalister och hos akademiska administratörer.
Sveriges relationer till Sydafrika under apartheidtiden visade hur kapitalisterna, med Wallenberg i spetsen, pläderade för Wandel, medan mer demokratiskt sinnade personer, t ex Palme, pläderade för sanktioner, bl a handelssanktioner. Det är oklart om vare sig handeln eller sanktionerna hade något betydelse för apartheidsystemets upphörande.
Idag tycks Wandel-argumentet vara glömt. Handeln med Iran, en bestialisk muslimsk regim, försiggår, dock med vissa begränsningar, utan vare sig argument om Wandel eller krav på ytterligare sanktioner. Afghanistan, med sin barbariska muslimska regim, är sanktionerad, men till priset av intet ty handeln har aldrig varit stor med landet. Här hörs inga wandel-argument, att talibanerna blir mer demokratiska och upphör med sin kvinnoapartheid om man gör handel med dem.
Det som satte en betydande spik i dagens Wandel-argumentet var Rysslands invasion av Ukraina. Där, och kanske än mer relativt Kina, visar det sig att Wandel-argumentet kan vändas mot sig själv. Det eftersökta beroendet genom handel gäller inte enbart den auktoritära statens beroende av väst, utan det uppstår ju också ett västberoende gentemot den auktoritära staten. När sanktioner infördes mot Ryssland, kom förvisso Ryssland i knipa, men även Tyskland kom i knipa. En del sanktioner kunde inte genomdrivas, ty Tyskland var alltför beroende av handeln med Ryssland. Handel blir således ett hinder för mer progressiv, sanktionsorienterad politik mot de auktoritära staterna.
Förändring genom handel är inte enkelriktad, från väst till auktoritära stater, utan skapar ett beroende som auktoritära stater kan använda mot väst.
Men wandel-argumentet kan vinna viss styrka genom att hänvisa till kolonialismen. Det låter förvisso överraskande, men undersökningar visar att länder som utsattes för kolonialism har haft en mer demokratisk utveckling än liknande länder som inte utsattes för kolonialt välde. En förklaring till detta överraskande resultat är att kolonialism innebar att västmänniskor kom till de koloniserade länderna, med sina relativt frihetliga värderingar, samtidigt som människor från de koloniserade länderna fick utbildning i väst.
Men mot det koloniala argumentet i wandelargumentet kan anföras att medan kolonialismen var auktoritär och påtvingad, är handeln frivillig. De kineser som utbildas i väst återvänder inte för att använda kunskapen i kolonialmaktens tjänst, utan i den auktoritära maktens tjänst.
Det förefaller som om handeln och utbytet används aktivt av de auktoritära makterna för att gagna dem, medan väst har haft en mer aningslös hållning. För att ’Wandel durch handel’ skall vara effektiv krävs därför att väst handlar målmedvetet mot förändring, och själv ser till att inte bli utsatt för det beroende man önskar skapa hos de auktoritära staterna.
Den 29 augusti 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
Så resonerades det även i början på 1900-talet. Ju mer handel mellan länder, ju lägre krigsrisk. Man skulle få gemensamma intressen via handeln, varför man skulle vara mindre benägen att ingå krig. Vinsten av handeln skulle vara större än vinsten av krig. Enkelt uttryckt, krig är dåligt för affärerna. Den tanken slocknade, med all rätt, år 1914, när det som skulle bli Första Världskriget bröt ut.
Tanken att handel skapar positiv utveckling, fred och demokratisk förändring, är tilltalande för västs kapitalister. Därför stödjer de handel med auktoritära regimer som t ex Kina. Andra grupper, som akademiska administratörer på svenska universitet, pläderar också för utbyten, inte minst med Kina, där Wandel-argumentet förs fram. Genom att ta emot betalande (!) kinesiska studenter, sprids svensk demokrati till Kina, har argumentet varit. Intet kan vara mera fel, ty Kina har, trots stor och expanderande handel och andra utbyten med väst, vandrat mot än mer auktoritärt styre. Det är därför rimligt att anta misstanken att Wandel-argumentet döljer det korrekta motivet, profiten, både hos kapitalister och hos akademiska administratörer.
Sveriges relationer till Sydafrika under apartheidtiden visade hur kapitalisterna, med Wallenberg i spetsen, pläderade för Wandel, medan mer demokratiskt sinnade personer, t ex Palme, pläderade för sanktioner, bl a handelssanktioner. Det är oklart om vare sig handeln eller sanktionerna hade något betydelse för apartheidsystemets upphörande.
Idag tycks Wandel-argumentet vara glömt. Handeln med Iran, en bestialisk muslimsk regim, försiggår, dock med vissa begränsningar, utan vare sig argument om Wandel eller krav på ytterligare sanktioner. Afghanistan, med sin barbariska muslimska regim, är sanktionerad, men till priset av intet ty handeln har aldrig varit stor med landet. Här hörs inga wandel-argument, att talibanerna blir mer demokratiska och upphör med sin kvinnoapartheid om man gör handel med dem.
Det som satte en betydande spik i dagens Wandel-argumentet var Rysslands invasion av Ukraina. Där, och kanske än mer relativt Kina, visar det sig att Wandel-argumentet kan vändas mot sig själv. Det eftersökta beroendet genom handel gäller inte enbart den auktoritära statens beroende av väst, utan det uppstår ju också ett västberoende gentemot den auktoritära staten. När sanktioner infördes mot Ryssland, kom förvisso Ryssland i knipa, men även Tyskland kom i knipa. En del sanktioner kunde inte genomdrivas, ty Tyskland var alltför beroende av handeln med Ryssland. Handel blir således ett hinder för mer progressiv, sanktionsorienterad politik mot de auktoritära staterna.
Förändring genom handel är inte enkelriktad, från väst till auktoritära stater, utan skapar ett beroende som auktoritära stater kan använda mot väst.
Men wandel-argumentet kan vinna viss styrka genom att hänvisa till kolonialismen. Det låter förvisso överraskande, men undersökningar visar att länder som utsattes för kolonialism har haft en mer demokratisk utveckling än liknande länder som inte utsattes för kolonialt välde. En förklaring till detta överraskande resultat är att kolonialism innebar att västmänniskor kom till de koloniserade länderna, med sina relativt frihetliga värderingar, samtidigt som människor från de koloniserade länderna fick utbildning i väst.
Men mot det koloniala argumentet i wandelargumentet kan anföras att medan kolonialismen var auktoritär och påtvingad, är handeln frivillig. De kineser som utbildas i väst återvänder inte för att använda kunskapen i kolonialmaktens tjänst, utan i den auktoritära maktens tjänst.
Det förefaller som om handeln och utbytet används aktivt av de auktoritära makterna för att gagna dem, medan väst har haft en mer aningslös hållning. För att ’Wandel durch handel’ skall vara effektiv krävs därför att väst handlar målmedvetet mot förändring, och själv ser till att inte bli utsatt för det beroende man önskar skapa hos de auktoritära staterna.
Den 29 augusti 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
