Vitboken, t ex SD:s och Vänsterpartiets tidigare vitbok, är en bikt, där man berättar om de fel man gjort. Andra som har gjort fel, mycket stora fel, som den svenska kyrkan, har ännu inte kommit med någon vitbok och därmed biktat sig.
Efter vitboken, efter bikten, kommer ångern, att be om förlåtelse för sina synder, att be om ursäkt. I SD:s fall gavs en ursäkt, speciellt till judar. Jag vet däremot inte om Vänsterpartiet bad om ursäkt för sitt intima samröre med östs diktaturstater. Eftersom svenska kyrkan inte gjort någon vitbok och biktat sig, har den ej heller bett om förlåtelse, trots att förlåtelse är deras specialitet.
Detta liknar den katolska kyrkans biktinstitution, där man först bekänner sina synder, sedan ber om förlåtelse. Därefter kommer prästens begäran att man skall utföra några böner och lova att inte synda mer.
Det är svårt att avgöra om SD och V fått syndernas förlåtelse. Det förefaller inte så, då man fortfarande drar upp SD:s och V:s historia och hävdar att den fortfarande är levande. När det gäller SD hävdar man att de blott ändrat sitt fokus, från judar till muslimer, där de pekar på SD:s tydliga kritik, inte av muslimer, utan av islam. I V:s fall pekar man på hur svårt de har att ta avstånd från Hamas och överhuvudtaget har svårt att ta tydligt avstånd från våldsamma, totalitära rörelser.
Men det viktigaste när man gör misstag är inte att man erkänner dem och därefter ber om förlåtelse. Det viktigaste är att man trovärdigt visar att misstagen inte kommer att upprepas. Att inför den katolska prästen lova att inte mer synda är värt noll och intet. För att vinna trovärdighet i sin ånger måste man visa upp hur man stöper om sitt liv så att man inte begår synden och misstagen igen.
Jag tycker SD är ganska övertygande i sitt agerande för att visa att de inte kommer att upprepa sina misstag genom att de obönhörligt och mycket snabbt rensar ut de som visar hänförelse till det som tidigare var deras misstag. Vänsterpartiet har inte agerat tidigare, men har nu, när regeringsmakt står nära tillgängligt, offrat två personer som visat V:s tidigare tolerans för diktaturer och repressiva makter. De har dock, likt socialdemokratin, Miljöpartiet och Centerpartiet, fortfarande en jollrig gemenskap med den totalitära rörelsen islam. Men kanske V börjar lära sig att bikt och ursäkt inte är tillräckligt, utan att man också måste visa i handling och struktur att man inte kommer att få återfall i misstag.
Det som är anmärkningsvärt är att de kristna, de som lever på och av förlåtelse, ännu inte ens biktat sig, än mindre bett om förlåtelse, och absolut inte agerat för att visa att deras misstag, deras förtryck aldrig mer kommer tillbaka. Kristendomen har gjort stor skada. De har inte gett ut någon vitbok, inte genomfört någon, inte bett om förlåtelse för sitt förtryck. Den har förvisso ibland bett om ursäkt för enskilda inslag. Men den har på intet sätt angett hur den försäkrat sig, och därmed oss, att den inte återkommer till nya misstag, likt Vänsterpartiets deltagande i pro-palestinademonstrationerna och deras inslag av antisemitism.
Misstagen finns kvar. De ligger och pyr, och med rätt vindpust, med rätt tändvätska, kan de blossa upp igen och återupprepas.
Nazityskland avnazifierades. Tyskland har bett om ursäkt och gör vad man kan för att hålla undan allt det som bidrog till katastrofen. De är trovärdiga i sin bikt eftersom de visar hur de säkerställer att misstagen inte återkommer. SD är ganska trovärdiga. Vänsterpartiet mindre trovärdigt. Svenska kyrkan är däremot helt och fullständigt trovärdiga i att de inte kommer att bikta sig, inte kommer att be om förlåtelse och absolut inte att ta rättning och genomföra den förändringar som krävs för att de skall bli en demokratisk organisation som arbetar för människans frihet. Förtrycket ligger fortfarande där, precis som i muslimska organisationer, tillgängligt och potentiellt, för att aktiveras när dagen kommer.
Därför måste vi vara oerhört vaksamma, inte på SD och kanske inte heller på V, men absolut på svenska kyrkan och deras agerande.
Sven-Olof Yrjö Collin
Efter vitboken, efter bikten, kommer ångern, att be om förlåtelse för sina synder, att be om ursäkt. I SD:s fall gavs en ursäkt, speciellt till judar. Jag vet däremot inte om Vänsterpartiet bad om ursäkt för sitt intima samröre med östs diktaturstater. Eftersom svenska kyrkan inte gjort någon vitbok och biktat sig, har den ej heller bett om förlåtelse, trots att förlåtelse är deras specialitet.
Detta liknar den katolska kyrkans biktinstitution, där man först bekänner sina synder, sedan ber om förlåtelse. Därefter kommer prästens begäran att man skall utföra några böner och lova att inte synda mer.
Det är svårt att avgöra om SD och V fått syndernas förlåtelse. Det förefaller inte så, då man fortfarande drar upp SD:s och V:s historia och hävdar att den fortfarande är levande. När det gäller SD hävdar man att de blott ändrat sitt fokus, från judar till muslimer, där de pekar på SD:s tydliga kritik, inte av muslimer, utan av islam. I V:s fall pekar man på hur svårt de har att ta avstånd från Hamas och överhuvudtaget har svårt att ta tydligt avstånd från våldsamma, totalitära rörelser.
Men det viktigaste när man gör misstag är inte att man erkänner dem och därefter ber om förlåtelse. Det viktigaste är att man trovärdigt visar att misstagen inte kommer att upprepas. Att inför den katolska prästen lova att inte mer synda är värt noll och intet. För att vinna trovärdighet i sin ånger måste man visa upp hur man stöper om sitt liv så att man inte begår synden och misstagen igen.
Jag tycker SD är ganska övertygande i sitt agerande för att visa att de inte kommer att upprepa sina misstag genom att de obönhörligt och mycket snabbt rensar ut de som visar hänförelse till det som tidigare var deras misstag. Vänsterpartiet har inte agerat tidigare, men har nu, när regeringsmakt står nära tillgängligt, offrat två personer som visat V:s tidigare tolerans för diktaturer och repressiva makter. De har dock, likt socialdemokratin, Miljöpartiet och Centerpartiet, fortfarande en jollrig gemenskap med den totalitära rörelsen islam. Men kanske V börjar lära sig att bikt och ursäkt inte är tillräckligt, utan att man också måste visa i handling och struktur att man inte kommer att få återfall i misstag.
Det som är anmärkningsvärt är att de kristna, de som lever på och av förlåtelse, ännu inte ens biktat sig, än mindre bett om förlåtelse, och absolut inte agerat för att visa att deras misstag, deras förtryck aldrig mer kommer tillbaka. Kristendomen har gjort stor skada. De har inte gett ut någon vitbok, inte genomfört någon, inte bett om förlåtelse för sitt förtryck. Den har förvisso ibland bett om ursäkt för enskilda inslag. Men den har på intet sätt angett hur den försäkrat sig, och därmed oss, att den inte återkommer till nya misstag, likt Vänsterpartiets deltagande i pro-palestinademonstrationerna och deras inslag av antisemitism.
Misstagen finns kvar. De ligger och pyr, och med rätt vindpust, med rätt tändvätska, kan de blossa upp igen och återupprepas.
Nazityskland avnazifierades. Tyskland har bett om ursäkt och gör vad man kan för att hålla undan allt det som bidrog till katastrofen. De är trovärdiga i sin bikt eftersom de visar hur de säkerställer att misstagen inte återkommer. SD är ganska trovärdiga. Vänsterpartiet mindre trovärdigt. Svenska kyrkan är däremot helt och fullständigt trovärdiga i att de inte kommer att bikta sig, inte kommer att be om förlåtelse och absolut inte att ta rättning och genomföra den förändringar som krävs för att de skall bli en demokratisk organisation som arbetar för människans frihet. Förtrycket ligger fortfarande där, precis som i muslimska organisationer, tillgängligt och potentiellt, för att aktiveras när dagen kommer.
Därför måste vi vara oerhört vaksamma, inte på SD och kanske inte heller på V, men absolut på svenska kyrkan och deras agerande.
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
