En människa utför en handling. Vi vet, från oss själva, att vi kan ha en önskan om något. Denna önskan, har vi lärt oss, kan realiseras genom att vår vilja förmår oss att handla. Vilja är det som behövs för att önskan skall realiseras genom handlingen.
Men tänk om viljan inte finns? Tänk på möjligheten att vi noterar en önskan, och vi noterar en handling. Då drar vi en slutsats, att mellan önskan och handlingen finns något, som vi kallar vilja, som överför önskan till handling.
Men viljan, lika lite som önskan, är inte observerbar, likt handlingen, det som utförs i verkligheten, utan är blott ett antagande vi gör för att förstå hur önskan transformeras till handling. Transformationen har vi gett namnet Vilja.
Vi finner det svårt att förstå en handling om vi inte antar att individen hade en vilja att utföra handlingen. Därför är Vilja ett praktiskt sätt att förbinda önskan och handlingen.
Men vi har komplikationer i vårt antagande. Paulus uttrycker det i Romarbrevet 7:15: ” Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag”. Således vet vi att viljan inte fungerar som den borde. Vi har en önskan, men den realiseras inte genom viljan, som istället förmår människan att göra något den inte önskar.
Viljan är tydligen inte slav under önskan, utan kan agera självständigt, och t o m mot önskan. Om nu viljan finns.
Tänk om viljan är ett påhitt vi gjort, för att skilja oss från djuren, som blott agerar på instinkt. Tänk om viljan är människans sätt att förhäva sig, att skapa ett beläte som får oss att framstå som annat än djur. Ty vem vill vara ett djur?
Sedan Upplysningen bär vi tanken att vi är fria. Och därför, att vi har vilja. Vi kan använda vårt Förnuft för att tänka ut principer, som leder oss i vårt agerande. Förnuftets realisering går genom viljan. Vi kan tänka på alternativ och vi kan välja. Vår önskan kan överföras till handling genom viljan. Viljan manifesterar vår frihet. Blott den som vill, är fri.
Utan vilja är vi ofria. Vilken hemsk tanke. Vårt agerande är resultat av våra djuriska instinkter, inte av Förnuftet som agerar genom viljan. En outhärdlig tanke.
Alternativet till viljan är guden, den som leder vårt handlande. Tänk tanken, att förvisso är guden en av människan mest ohyggliga innovationer, starkare i sin dödskraft än en annan mänsklig innovation, vätebomben. Men viljan, som med hjälp av Förnuftet står som alternativ till guden, kan lika mycket vara en innovation. Som vi har skapat för att göra oss gudomliga.
Vilja, gud eller instinkt. Inför dessa tre alternativ väljer jag så klart viljan. Även om det bara är ett påhitt för att göra mig gudomlig.
Öllsjö den 17 november 2019
Men tänk om viljan inte finns? Tänk på möjligheten att vi noterar en önskan, och vi noterar en handling. Då drar vi en slutsats, att mellan önskan och handlingen finns något, som vi kallar vilja, som överför önskan till handling.
Men viljan, lika lite som önskan, är inte observerbar, likt handlingen, det som utförs i verkligheten, utan är blott ett antagande vi gör för att förstå hur önskan transformeras till handling. Transformationen har vi gett namnet Vilja.
Vi finner det svårt att förstå en handling om vi inte antar att individen hade en vilja att utföra handlingen. Därför är Vilja ett praktiskt sätt att förbinda önskan och handlingen.
Men vi har komplikationer i vårt antagande. Paulus uttrycker det i Romarbrevet 7:15: ” Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag”. Således vet vi att viljan inte fungerar som den borde. Vi har en önskan, men den realiseras inte genom viljan, som istället förmår människan att göra något den inte önskar.
Viljan är tydligen inte slav under önskan, utan kan agera självständigt, och t o m mot önskan. Om nu viljan finns.
Tänk om viljan är ett påhitt vi gjort, för att skilja oss från djuren, som blott agerar på instinkt. Tänk om viljan är människans sätt att förhäva sig, att skapa ett beläte som får oss att framstå som annat än djur. Ty vem vill vara ett djur?
Sedan Upplysningen bär vi tanken att vi är fria. Och därför, att vi har vilja. Vi kan använda vårt Förnuft för att tänka ut principer, som leder oss i vårt agerande. Förnuftets realisering går genom viljan. Vi kan tänka på alternativ och vi kan välja. Vår önskan kan överföras till handling genom viljan. Viljan manifesterar vår frihet. Blott den som vill, är fri.
Utan vilja är vi ofria. Vilken hemsk tanke. Vårt agerande är resultat av våra djuriska instinkter, inte av Förnuftet som agerar genom viljan. En outhärdlig tanke.
Alternativet till viljan är guden, den som leder vårt handlande. Tänk tanken, att förvisso är guden en av människan mest ohyggliga innovationer, starkare i sin dödskraft än en annan mänsklig innovation, vätebomben. Men viljan, som med hjälp av Förnuftet står som alternativ till guden, kan lika mycket vara en innovation. Som vi har skapat för att göra oss gudomliga.
Vilja, gud eller instinkt. Inför dessa tre alternativ väljer jag så klart viljan. Även om det bara är ett påhitt för att göra mig gudomlig.
Öllsjö den 17 november 2019
RSS-flöde
