Nej, jag skriver inte om Förintelsen, som är den företeelse som anses mest värd att minnas. Jag skriver inte heller om Holodomor, som, skamligt nog inte ges samma hågkomst, ja, somliga vet inte ens vad det är, trots att Holodomor har stora likheter med Förintelsen.
Jag skriver om den 24 oktober, första dagen i slankveckan. Den dagen då tjänstehjonen, främst statarna, fick lämna sin arbetsgivare, för att under en vecka vandra till nästa arbetsgivare. Slankveckans namn kom av att de då inte hade lön, dvs i statarnas fall, främst stat.
Statare var en lantarbetare som arbetade på en gård, med ersättning främst i stat, dvs i jordbruksprodukter, och med ytterst liten penninglön. Stataren var en i stort sett livegen person, som under ett år var starkt bunden till sin arbetsköpare. Kvinnan i statarfamiljen fick inte sällan stå för mjölkandet av kon, en plikt som Ivar-Lo Johansson gav namnet, den vita piskan. Arbetsköparen stod för logi, vilket innebar oanständigt dåliga bostäder, med trångboddhet och drag som vanligt inslag. Låg lön och en varubod ägd av arbetsköparen innebar inte sällan att stataren stod i skuld till arbetsköparen, vilket hindrade den att ens få utöva sin årliga frihet, att byta arbetsgivare.
Statarsystemet avskaffades 24 oktober 1945, efter ett ingånget avtal 12 oktober 1944 mellan parterna på den arbetsmarknaden, under ledning av Gunnar Sträng och Gösta Netzén. Kombinationen av ett mekaniserat jordbruk, som behövde mindre arbetskraft, och den hårda kritiken mot slaveriet på gårdarna, gav dödsstöten åt statarsystemet.
Att hålla folk i träldom, att hålla dem bundna genom låg lön och krediter, att ge dem dåliga bostäder, att på deras arbete bygga ett välstånd för de få, är en tid som måste vara försvunnen, och aldrig mer återkomma.
Statarsystemet var inte likvärdigt Förintelsen i grymhet, men i ovärdighet.
Det är en skam att vi i Sverige inte har den 24 oktober som en dag då vi har slaveriet i Sverige i hågkomst, på det att arbetaren alltid skall behandlas med den värdighet som den har som människa.
Som om någon vill glömma. Som om någon inte vill lära. Som om någon vill låta det undgå oss.
Den 24 oktober 2021
Sven-Olof Yrjö Collin