I högtidstal och från godhetssignalerande sägs ofta att det inte skall finnas ett vi-och-dom i samhället. I Sverige finns gemenskap och konsensus, ett enda stort vi! Hos Socialdemokraterna gavs det namnet Folkhemmet, hos mer kritiska gavs det namnet Jantelagen.
Men idag är vi blott en from förhoppning, som t o m ofta uttrycks av de som, i brist på självinsikt, själva har ett vi-och-dom. Man kan identifiera tre konstellationer med vi-och-dom, två som är vi-och-dom och ett som är vi-och-dom-och dom.
Det första, som kan kallas det mångkulturella vi-och-dom, är där vi:et består av eliten, speciellt den politiska, förutom SD, samt både nyvänsterfolk och liberala, där dom är SD, de invandrarkritiska och de islamkritiska, gärna stigmatiserade som islamofober. Det finns en tredje grupp, invandrarna och då speciellt muslimerna, som utifrån vi:et varken ingår i vi eller dom, utan är de som vi skall ombesörja och skydda från dom.
Det andra, som kan kallas det muslimska vi-och-dom, är där vi:et utgörs av invandrarna, speciellt de muslimska, som sluter sig i sin grupp, med sina moskébesök, sina religiösa symboler och sitt halal, där dom utgörs av det som kallas majoritetssamhället.
Det tredje avviker något från de andra två eftersom det bäst beskrivs med två dom, som kan kallas det svenska vi-och-dom-och dom. Här är vi:et invandrarkritiska, islamkritiska, SD och nationalister. Dom är däremot två grupper. Ett dom som är de som är vi:et i den första gruppen, som betraktas som de som styr Sverige mot avgrunden. Det andra dom är de invandrare som inte går upp i det svenska samhället utan som står vid sidan om, kulturellt, symboliskt, och delvis också finansiellt genom att ligga staten till last.
En mycket stark manifestation av det mångkulturella vi-och-dom finns idag i Riksdagen, där det finns partier, som v, c, s, mp, fp vars profil rymmer det mångkulturella vi-och-dom genom att de absolut inte vill sitta regera tillsammans med SD.
Tidigare utgjorde Vänsterpartiet, då vpk, och därom till vänster liggande partier, ett sådant dom, där de andra partierna, speciellt s, inte ville räkna in dem i vi:et, annat än som röstboskap. Men det paradoxala i det avskiljandet, i det skapandet av ett vi-och-dom, var att många av de som tillhörde dom var väl integrerade i samhället genom att vara den radikala medelklassen. En del unga från medelklassen kom till universiteten, där de radikaliserades med fraser, lyckligtvis inte med handling, och utgjorde kärnan i dom. Senare återgick många av dessa dom till vi. Detta, som vi kan kalla Folkhemmets vi-och-dom, var således inte så starkt uppdelat och åtskiljande, vilket bl a visade sig genom vilken enkelhet dom kunde övergå till vi, varför den svenska karaktären med Folkhem och Jantelag, inte påverkades nämnvärt av det.
Det finns således tre grupper av vi, som skapar tre olika former av vi-och-dom. En av grupperna, vi:et i det svenska vi-och-dom-och dom vill återskapa det forna vi:et, utan dom. Vi:et i det mångkulturella vi-och-dom förefaller vilja upplösa vi:et och blott ha ett samhälle med dom. Medan vi:et i det muslimska vi-och-dom, med sin starka etnicitetskänsla baserad i sin religion, förefaller vilja ha sitt vi-och-dom, kanske med förhoppningen att dom blir vi.
Det förefaller som om det svenska samhället står och stampar med sina vi-och-dom, utan möjlighet till vare sig ett återgående till ett homogent vi eller till ett framtida mångkulturellt dom. Det som finns är således inte uttryck för en mångkultur, utan innebär en mångfald av minst tre olika former av vi-och-dom. Tiden får utvisa vilken grupp av vi som lyckas etablera sin vision, ett dom eller två olika vi.
Sven-Olof Yrjö Collin
Men idag är vi blott en from förhoppning, som t o m ofta uttrycks av de som, i brist på självinsikt, själva har ett vi-och-dom. Man kan identifiera tre konstellationer med vi-och-dom, två som är vi-och-dom och ett som är vi-och-dom-och dom.
Det första, som kan kallas det mångkulturella vi-och-dom, är där vi:et består av eliten, speciellt den politiska, förutom SD, samt både nyvänsterfolk och liberala, där dom är SD, de invandrarkritiska och de islamkritiska, gärna stigmatiserade som islamofober. Det finns en tredje grupp, invandrarna och då speciellt muslimerna, som utifrån vi:et varken ingår i vi eller dom, utan är de som vi skall ombesörja och skydda från dom.
Det andra, som kan kallas det muslimska vi-och-dom, är där vi:et utgörs av invandrarna, speciellt de muslimska, som sluter sig i sin grupp, med sina moskébesök, sina religiösa symboler och sitt halal, där dom utgörs av det som kallas majoritetssamhället.
Det tredje avviker något från de andra två eftersom det bäst beskrivs med två dom, som kan kallas det svenska vi-och-dom-och dom. Här är vi:et invandrarkritiska, islamkritiska, SD och nationalister. Dom är däremot två grupper. Ett dom som är de som är vi:et i den första gruppen, som betraktas som de som styr Sverige mot avgrunden. Det andra dom är de invandrare som inte går upp i det svenska samhället utan som står vid sidan om, kulturellt, symboliskt, och delvis också finansiellt genom att ligga staten till last.
En mycket stark manifestation av det mångkulturella vi-och-dom finns idag i Riksdagen, där det finns partier, som v, c, s, mp, fp vars profil rymmer det mångkulturella vi-och-dom genom att de absolut inte vill sitta regera tillsammans med SD.
Tidigare utgjorde Vänsterpartiet, då vpk, och därom till vänster liggande partier, ett sådant dom, där de andra partierna, speciellt s, inte ville räkna in dem i vi:et, annat än som röstboskap. Men det paradoxala i det avskiljandet, i det skapandet av ett vi-och-dom, var att många av de som tillhörde dom var väl integrerade i samhället genom att vara den radikala medelklassen. En del unga från medelklassen kom till universiteten, där de radikaliserades med fraser, lyckligtvis inte med handling, och utgjorde kärnan i dom. Senare återgick många av dessa dom till vi. Detta, som vi kan kalla Folkhemmets vi-och-dom, var således inte så starkt uppdelat och åtskiljande, vilket bl a visade sig genom vilken enkelhet dom kunde övergå till vi, varför den svenska karaktären med Folkhem och Jantelag, inte påverkades nämnvärt av det.
Det finns således tre grupper av vi, som skapar tre olika former av vi-och-dom. En av grupperna, vi:et i det svenska vi-och-dom-och dom vill återskapa det forna vi:et, utan dom. Vi:et i det mångkulturella vi-och-dom förefaller vilja upplösa vi:et och blott ha ett samhälle med dom. Medan vi:et i det muslimska vi-och-dom, med sin starka etnicitetskänsla baserad i sin religion, förefaller vilja ha sitt vi-och-dom, kanske med förhoppningen att dom blir vi.
Det förefaller som om det svenska samhället står och stampar med sina vi-och-dom, utan möjlighet till vare sig ett återgående till ett homogent vi eller till ett framtida mångkulturellt dom. Det som finns är således inte uttryck för en mångkultur, utan innebär en mångfald av minst tre olika former av vi-och-dom. Tiden får utvisa vilken grupp av vi som lyckas etablera sin vision, ett dom eller två olika vi.
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
