Universitet har idag, som en självklarhet, och utan någon som helst problematisering, tagit ställning i politiska frågor, där t ex Linnéuniversitetet har tagit ställning för sexuellt likaberättigande, men inte tagit ställning för t ex för internationell solidaritet. Högskolan Kristianstad har tagit ställning för FN:s hållbarhetsstrategi, men inte t ex för allas lika möjligheter till god utbildning genom god rekrytering av kompetenta lärare.
Varför allt detta ideologiska ställningstagande?
Är det som ett uttryck på en ökad ideologisering i samhället, dvs att dessa organisationer deltar i, men är också utsatt för en samhällelig ideologiseringen, där man inte kan stå utanför, utan att förlora legitimitet? Går man inte demonstrativt ner på knä, antyder man att man är rasist, och kan drabbas av skam och t o m bojkotter.
Men notera att denna ideologisering är enbart ytlig. Ingen undrade över varför det svenska kvinnliga fotbollslandslaget, som gick ner på knä, var så etniskt och rasmässigt homogent. Andelen arabiska och finlandssvenska kvinnor är sannolikt betydligt lägre i landslaget än i landet, dvs landslaget representerar inte landets etniska sammansättning. De knäböjande damerna arbetar nog inte ihjäl sig på att i praktiken motverka denna diskriminering, t ex genom att aktivt gå ut i de kulturella mångfaldsområdena och rekrytera unga flickor för fotbollen, som lever i en muslimsk kultur av kvinnoförakt. Det är en sorts postmodernistisk ideologi, där yta, text och bild är allt, medan handling och projekt är intet.
Är det uttryck för en ideologiserad borgerligt orienterad medelklass, som tagit över organisationerna och börjat använda dem i sin medelklasspolitik? Det som i ekonomin kallas agentproblem, när organisationen styrs, inte av huvudmannens intresse, utan av administratörerna. Ja, det ser onekligen så ut, då radikala propåer om t ex ekonomisk demokrati, vilket är den äldre vänsterns käpphäst, aldrig har varit på tapeten. Snarare, som i universitetens fall, har man avvecklat arbetarnas inflytande, dvs lärarnas starka inflytande genom kollegialitet, och gjort om organisationerna till starkt hierarkiska organisationer, ja, snart så hierarkiska som gamla företag där patronen kunde avskeda folk efter eget gottfinnande.
https://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/professor-far-ga-hemma-med-lon-i-over-tva-ar/
Huvudmännen är lika försvagade som organisationen, ty även de är övertagna av den postmodernistiskt ideologiserade och ideologiserande medelklassen, den som demonstrerar, helst inför kameror, men inte agerar i praktiken.
Vi lever i ett ideologiskt tätt samhälle idag. Vi människor har gjort det tidigare. Det gick inte så bra då. Återstår att se om det går bättre idag.
Den 8 augusti 2021
Sven-Olof Yrjö Collin