Kring år 2017 tryckte och distribuerade Vänsterpartiet denna bild.
Min undran är: Vem riktar sig bilden till?
Barnäktenskap är ett fenomen som sedan 2000-talet har blivit så frekvent att det är omtalat. Det har också fallit några domar där pappor och mammor blivit dömda för att de deltagit i att arrangera barnäktenskap.
Barnäktenskap är främmande för vår moderna kultur och har förmodligen blott funnits i Sverige som arrangerade äktenskap mellan aristokratiska ätter. Fenomenet finns numer i mindre utvecklade kulturer, där just barnäktenskap utgör en del i det underutvecklade. Det finns som beståndsdel i islam, där agerandet hos uppfinnaren av religionen, mohammed, med hans våldtäkt av en nio-åring, kan vara ett föredöme, eller i alla fall inte ett hinder för barnäktenskap.
De flickor som är på bilden förefaller vara svenska, eller i alla fall inte från de länder där barnäktenskap florerar som kulturellt fenomen, t ex Irak, Syrien, Somalia, Iran. De flickorna är inte representativa för de flickor som kan löpa risk att utsättas för barnäktenskap.
Varför illustrerar man en kamp mot barnäktenskap med de som inte är i riskzonen? Det hade varit mer begripligt om man hade haft några flickor från Syrien och Somalia, där några har hijab, för att markera att det är inom dessa kulturer som fenomenet finns och att det är för deras skulle vi vänder oss emot barnäktenskap.
Man kan tänka sig att man inte vill stigmatisera den kulturen mer än vad som redan görs. Man kanske vill undvika vad man själv kallar islamofobi, det som andra kallar religions- och kulturkritik, och som ingår i vad antirasisterna kallar rasism.
För oss andra är bilden löjlig, ty den visar så tydligt hur deras islamofobifobi uttrycker sig. Det löje som bilden skapar, torde de inte vara okunniga om. De borde veta och förstå att många bedömare ser bilden som en bekräftelse på deras islamofobofobi. Ändock gör de bilden.
Den torde endast kunna tala till de vänsterpartister som håller islamofobifobin högre än kampen mot det som bilden skulle ha kunnat uttrycka, kampen mot barnäktenskap. Det är en självbekräftelsebild, där deras ismalofobifobi, där deras motstånd mot att delta i vad de ser som stigmatiseringen av islam och kulturen som bär barnäktenskapen, manifesteras genom att demonstrativt utelämna de som löper risken att drabbas av barnäktenskap.
De bryr sig inte om att vi skakar på våra huvuden och skrattar med lätt förakt åt deras islamofobifobi. Ty bilden syftar till att bekräfta dem som de goda, som inte stigmatiserar en kultur och en religion. Bilden är inte ett medel i kampen mot barnäktenskap, utan är blott till för att bekräfta deras självbild.
En viktig del i feminismen är att bekämpa sexuella övergrepp och sexualisering av unga flickor, vilket drabbar alla flickor. Men en minst lika viktig del i feminismen måste vara att bekämpa barnäktenskap, ty det är inte blott en fråga om sexuella övergrepp, utan adderar en legalisering och normalisering av sexuella övergrepp, samt gör flickan till mannens egendom. Men inför kulturens och religionens legalisering och normalisering av sexuella övergrepp och egendomsobjektiveringen av flickan, gör Vänsterpartiet halt.
Bilden visar därför att Vänsterpartiet inte är ett feministiskt parti.
Skäms Vänsterpartiet!
Den 21 mars 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
Min undran är: Vem riktar sig bilden till?
Barnäktenskap är ett fenomen som sedan 2000-talet har blivit så frekvent att det är omtalat. Det har också fallit några domar där pappor och mammor blivit dömda för att de deltagit i att arrangera barnäktenskap.
Barnäktenskap är främmande för vår moderna kultur och har förmodligen blott funnits i Sverige som arrangerade äktenskap mellan aristokratiska ätter. Fenomenet finns numer i mindre utvecklade kulturer, där just barnäktenskap utgör en del i det underutvecklade. Det finns som beståndsdel i islam, där agerandet hos uppfinnaren av religionen, mohammed, med hans våldtäkt av en nio-åring, kan vara ett föredöme, eller i alla fall inte ett hinder för barnäktenskap.
De flickor som är på bilden förefaller vara svenska, eller i alla fall inte från de länder där barnäktenskap florerar som kulturellt fenomen, t ex Irak, Syrien, Somalia, Iran. De flickorna är inte representativa för de flickor som kan löpa risk att utsättas för barnäktenskap.
Varför illustrerar man en kamp mot barnäktenskap med de som inte är i riskzonen? Det hade varit mer begripligt om man hade haft några flickor från Syrien och Somalia, där några har hijab, för att markera att det är inom dessa kulturer som fenomenet finns och att det är för deras skulle vi vänder oss emot barnäktenskap.
Man kan tänka sig att man inte vill stigmatisera den kulturen mer än vad som redan görs. Man kanske vill undvika vad man själv kallar islamofobi, det som andra kallar religions- och kulturkritik, och som ingår i vad antirasisterna kallar rasism.
För oss andra är bilden löjlig, ty den visar så tydligt hur deras islamofobifobi uttrycker sig. Det löje som bilden skapar, torde de inte vara okunniga om. De borde veta och förstå att många bedömare ser bilden som en bekräftelse på deras islamofobofobi. Ändock gör de bilden.
Den torde endast kunna tala till de vänsterpartister som håller islamofobifobin högre än kampen mot det som bilden skulle ha kunnat uttrycka, kampen mot barnäktenskap. Det är en självbekräftelsebild, där deras ismalofobifobi, där deras motstånd mot att delta i vad de ser som stigmatiseringen av islam och kulturen som bär barnäktenskapen, manifesteras genom att demonstrativt utelämna de som löper risken att drabbas av barnäktenskap.
De bryr sig inte om att vi skakar på våra huvuden och skrattar med lätt förakt åt deras islamofobifobi. Ty bilden syftar till att bekräfta dem som de goda, som inte stigmatiserar en kultur och en religion. Bilden är inte ett medel i kampen mot barnäktenskap, utan är blott till för att bekräfta deras självbild.
En viktig del i feminismen är att bekämpa sexuella övergrepp och sexualisering av unga flickor, vilket drabbar alla flickor. Men en minst lika viktig del i feminismen måste vara att bekämpa barnäktenskap, ty det är inte blott en fråga om sexuella övergrepp, utan adderar en legalisering och normalisering av sexuella övergrepp, samt gör flickan till mannens egendom. Men inför kulturens och religionens legalisering och normalisering av sexuella övergrepp och egendomsobjektiveringen av flickan, gör Vänsterpartiet halt.
Bilden visar därför att Vänsterpartiet inte är ett feministiskt parti.
Skäms Vänsterpartiet!
Den 21 mars 2023
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
