Hoola Bandoola Band undrar vem man i hela världen kan lita på. (se länk 1. nedan)
Den sången kom till mig när jag läste om matdistributionen i Gaza (se länk 2. nedan). En amerikansk-israelisk organisation distribuerar mat i Gaza. Många palestinier tycks bli beskjutna vid utlämningsställena.
Israels stat hävdar att allt går rätt, vilket förefaller ett rimligt uttalande från dem. De är en stridande part och som sådan är de inte intresserade av sanningsenlig information utan av propaganda som kan stödja dem i deras krig. Stödorganisationer hävdar att beskjutningen utgör krigsbrott. De borde inte ha intresse i konflikten som sådan och borde därför företräda en sanning som inte premierar någon av sidorna, varför deras hävdade borde vara korrekt och inte uttryck för en värdering.
Tidigare har jag, kanske aningslöst, trott att företrädare för stödorganisationer talar, förvisso utifrån deras intresse av att finnas som stödorganisation, men därutöver utan annat intresse. Idag är jag mer tveksam och litar inte längre på att stödorganisationer företräder sanningar.
Orsaken till mitt tvivel är fenomenet politisk aktivism.
Politisk aktivism är att företräda och uttrycka specifika politiska värderingar och inställningar. Politisk aktivism har sin främsta plats i politiska sammanhang, i politiska partier, i politiska organisationer, på gator och torg. Men idag har politisk aktivism spridits till organisationer som borde vara utan politisk aktivism. Universitet borde enbart företräda vetenskaplig kunskap, förnuftsmässig kritik och yttrandefrihet, och borde inte ta ställning för eller emot t ex sexuell jämställdhet, ja, inte ens demokrati. Myndigheter borde vara byråkratier utan egen politisk aktivism, där de blott är utförare av de lagar och regleringar som bestämts i de demokratiska organen. Idag kan människor som företräder dessa organisationer helt skamlöst företräda åsikter och ge beskrivningar färgade av deras privata värderingar. En rektor för ett universitet kan säga att han står upp för Pride, vilket innebär att företräda en politisk åsikt och inte en vetenskaplig sanning, dvs rektorn företräder en politisk aktivism.
Med den politiska aktivismen penetrerar organisationer och görs legitima, så till den mildra grad att det krävs kunskap och väl utvecklad kritisk förmåga för att kunna förstå att en utsaga är uttryck för politisk aktivism, dvs laddad med värderingar, och inte är objektiv kunskap. Om beskjutningen av matutlämning på Gaza är krigsbrott eller inte är inte upp till stödorganisationer att döma, ty deras uppgift är att distribuera mat.
Än värre med politisk aktivism är att den kan vara svår att se då politisk aktivism består i att uppmärksamma en sak, men inte en annan, liknande, som inte passar in i den politiskt aktives politik. Idag rapporterar många tidningar och TV om Gazakonflikten. Men de rapporterar ynkligt lite om Sudankonflikten. De kan hävda att det beror på att samhället har stort intresse i det ena och inte i det andra. Men det går inte att undvika tanken att detta intresse drivs av rapportörernas politiska intresse, dvs politisk aktivism.
Idag rapporteras aningen mer om hedersförtrycket i Sverige. Under 90-talet rapporterades det mycket lite, trots dess redan då vida omfattning. Då fanns en värdering, som fortfarande dröjer sig kvar, att uppmärksamhet på hedersförtryck gjordes endast av islamofober, eller att rapportering kunde befrämja islamofobi. Det var en politisk aktivism som stängde rapportering av hedersförtryck. Och än värre, stängde möjligheter och intresse för att ta fram vetenskaplig kunskap om hedersförtryck. Denna politiska aktivism, uttryckt genom tystnad, har lett till att uppmärksamheten av och kunskap om förtrycket, och därmed debatt och slutligen politisk handling mot hedersförtryck, försenades kanske 20 år.
Vad ligger i mörker idag p g a politisk aktivism? Vad är sant och vad är blott ett snedvridet hävdande, grundat i politisk aktivism? Det tycks som en gammelvänsterns hävdande, att allt är politik, blivit allmängods.
Därför säger jag som Hoola Bandoola Band: ”vem man i hela världen kan lita på?”
Sven-Olof Yrjö Collin
Länk 1. https://www.youtube.com/watch?v=vUFOFaj9CTU
Den sången kom till mig när jag läste om matdistributionen i Gaza (se länk 2. nedan). En amerikansk-israelisk organisation distribuerar mat i Gaza. Många palestinier tycks bli beskjutna vid utlämningsställena.
Israels stat hävdar att allt går rätt, vilket förefaller ett rimligt uttalande från dem. De är en stridande part och som sådan är de inte intresserade av sanningsenlig information utan av propaganda som kan stödja dem i deras krig. Stödorganisationer hävdar att beskjutningen utgör krigsbrott. De borde inte ha intresse i konflikten som sådan och borde därför företräda en sanning som inte premierar någon av sidorna, varför deras hävdade borde vara korrekt och inte uttryck för en värdering.
Tidigare har jag, kanske aningslöst, trott att företrädare för stödorganisationer talar, förvisso utifrån deras intresse av att finnas som stödorganisation, men därutöver utan annat intresse. Idag är jag mer tveksam och litar inte längre på att stödorganisationer företräder sanningar.
Orsaken till mitt tvivel är fenomenet politisk aktivism.
Politisk aktivism är att företräda och uttrycka specifika politiska värderingar och inställningar. Politisk aktivism har sin främsta plats i politiska sammanhang, i politiska partier, i politiska organisationer, på gator och torg. Men idag har politisk aktivism spridits till organisationer som borde vara utan politisk aktivism. Universitet borde enbart företräda vetenskaplig kunskap, förnuftsmässig kritik och yttrandefrihet, och borde inte ta ställning för eller emot t ex sexuell jämställdhet, ja, inte ens demokrati. Myndigheter borde vara byråkratier utan egen politisk aktivism, där de blott är utförare av de lagar och regleringar som bestämts i de demokratiska organen. Idag kan människor som företräder dessa organisationer helt skamlöst företräda åsikter och ge beskrivningar färgade av deras privata värderingar. En rektor för ett universitet kan säga att han står upp för Pride, vilket innebär att företräda en politisk åsikt och inte en vetenskaplig sanning, dvs rektorn företräder en politisk aktivism.
Med den politiska aktivismen penetrerar organisationer och görs legitima, så till den mildra grad att det krävs kunskap och väl utvecklad kritisk förmåga för att kunna förstå att en utsaga är uttryck för politisk aktivism, dvs laddad med värderingar, och inte är objektiv kunskap. Om beskjutningen av matutlämning på Gaza är krigsbrott eller inte är inte upp till stödorganisationer att döma, ty deras uppgift är att distribuera mat.
Än värre med politisk aktivism är att den kan vara svår att se då politisk aktivism består i att uppmärksamma en sak, men inte en annan, liknande, som inte passar in i den politiskt aktives politik. Idag rapporterar många tidningar och TV om Gazakonflikten. Men de rapporterar ynkligt lite om Sudankonflikten. De kan hävda att det beror på att samhället har stort intresse i det ena och inte i det andra. Men det går inte att undvika tanken att detta intresse drivs av rapportörernas politiska intresse, dvs politisk aktivism.
Idag rapporteras aningen mer om hedersförtrycket i Sverige. Under 90-talet rapporterades det mycket lite, trots dess redan då vida omfattning. Då fanns en värdering, som fortfarande dröjer sig kvar, att uppmärksamhet på hedersförtryck gjordes endast av islamofober, eller att rapportering kunde befrämja islamofobi. Det var en politisk aktivism som stängde rapportering av hedersförtryck. Och än värre, stängde möjligheter och intresse för att ta fram vetenskaplig kunskap om hedersförtryck. Denna politiska aktivism, uttryckt genom tystnad, har lett till att uppmärksamheten av och kunskap om förtrycket, och därmed debatt och slutligen politisk handling mot hedersförtryck, försenades kanske 20 år.
Vad ligger i mörker idag p g a politisk aktivism? Vad är sant och vad är blott ett snedvridet hävdande, grundat i politisk aktivism? Det tycks som en gammelvänsterns hävdande, att allt är politik, blivit allmängods.
Därför säger jag som Hoola Bandoola Band: ”vem man i hela världen kan lita på?”
Sven-Olof Yrjö Collin
Länk 1. https://www.youtube.com/watch?v=vUFOFaj9CTU
RSS-flöde
