När räntesänkning förkunnas av Riksbanken, flödar tidningar över om att beskriva vinnarna på en räntesänkning. Små företag, barnfamiljer, börsnoterade företag, inte minst bostadsbolag, är vinnare. Förlorarna är få, och brukar pekas ut som bankerna. Så här skriver en finansmänniska, Maria Landeborn, Danske Bank: ”Banker är i stort sett de enda förlorarna på lägre räntor eftersom räntenettot sjunker. I övrigt finns det bara vinnare skulle jag vilja säga”. En aktiechef på Ålandsbanken, Lars Söderfjäll, skriver ” Köpkraften hos konsumenterna lär ju öka på de flesta håll då räntebetalningarna tar en mindre andel av den disponibla inkomsten.” (SvD 240826, kan tyvärr inte länka till artikeln)
Vadan denna halvblindhet? Varför ser ingen penningrentieren som försörjer banken med pengar till deras utlåning? Varför är de och deras minskade ränteintäkter inte också förlorarna?
År 2023 bestod bankernas finansiering av 48% inlåning från deras kunder och 52% från marknaden genom obligationer. Samtliga dessa, men kanske främst bankernas inlånare, förlorar på en räntesänkning. Den privatperson som har en rejäl inlåning i en bank får se sin ersättning för inlåningen, räntan, sjunka. Den får därmed mindre i plånboken. Inlånarens konsumtionsutrymme, som ges genom räntan, minskar.
Varför utmålas inte bankernas inlånare som förlorare eftersom de får lägre ränteinkomster och därmed lägre konsumtions/investeringsutrymme? Varför är inte deras minskande konsumtions/investeringsutrymme ett problem? Inlånarna avstår konsumtion och eller annan investeringsmöjlighet, t ex köp av guld eller aktier, men denna uppoffring tycks inte uppskattas av finansfolket.
Inlåning kan uppkomma av olika motiv. Man vill ha en buffert av extremt likvida tillgångar, för att hantera omedelbara risker, som att värmepannan i huset går sönder. Man får tillfälliga överskott som hålls som inlåning i väntan på att investeras i mindre likvida tillgångar. Man har inlåning för via ränteutbetalning generera årliga kassaflöden till konsumtion. Bufferten är behövlig, varför den sannolikt är ränteokänslig. Tillfälliga överskott är sannolikt mer räntekänsliga, varför en räntesänkning minskar tiden som överskottet ligger som inlåning. Inlåningen torde påverkas direkt av räntesänkningen, varför inlånaren börjar överväga andra sätt att generera konsumtionsmedel än via inlåning.
Med lägre ränta befrämjas de som vill leva på andras inlåning. Lättjefulla företag befrämjas eftersom en lägre ränta ställer lägre krav på deras investeringar. Lågräntepolitiken är de lättjefullas politik där Slösa befrämjas och Spara bestraffas.
Den 11 november 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
Vadan denna halvblindhet? Varför ser ingen penningrentieren som försörjer banken med pengar till deras utlåning? Varför är de och deras minskade ränteintäkter inte också förlorarna?
År 2023 bestod bankernas finansiering av 48% inlåning från deras kunder och 52% från marknaden genom obligationer. Samtliga dessa, men kanske främst bankernas inlånare, förlorar på en räntesänkning. Den privatperson som har en rejäl inlåning i en bank får se sin ersättning för inlåningen, räntan, sjunka. Den får därmed mindre i plånboken. Inlånarens konsumtionsutrymme, som ges genom räntan, minskar.
Varför utmålas inte bankernas inlånare som förlorare eftersom de får lägre ränteinkomster och därmed lägre konsumtions/investeringsutrymme? Varför är inte deras minskande konsumtions/investeringsutrymme ett problem? Inlånarna avstår konsumtion och eller annan investeringsmöjlighet, t ex köp av guld eller aktier, men denna uppoffring tycks inte uppskattas av finansfolket.
Inlåning kan uppkomma av olika motiv. Man vill ha en buffert av extremt likvida tillgångar, för att hantera omedelbara risker, som att värmepannan i huset går sönder. Man får tillfälliga överskott som hålls som inlåning i väntan på att investeras i mindre likvida tillgångar. Man har inlåning för via ränteutbetalning generera årliga kassaflöden till konsumtion. Bufferten är behövlig, varför den sannolikt är ränteokänslig. Tillfälliga överskott är sannolikt mer räntekänsliga, varför en räntesänkning minskar tiden som överskottet ligger som inlåning. Inlåningen torde påverkas direkt av räntesänkningen, varför inlånaren börjar överväga andra sätt att generera konsumtionsmedel än via inlåning.
Med lägre ränta befrämjas de som vill leva på andras inlåning. Lättjefulla företag befrämjas eftersom en lägre ränta ställer lägre krav på deras investeringar. Lågräntepolitiken är de lättjefullas politik där Slösa befrämjas och Spara bestraffas.
Den 11 november 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
