Religioner, speciellt de abrahamitiska, har hävdat att de är krafter mot barbarism. Med barbarism kan menas frånvaro av kultur och civilisation eller närvaro av extrem grymhet och brutalitet.
Låt oss, med inspiration av en länk (se sist) se om religionernas påstående är korrekt.
Enligt de abrahamitiska religionerna skapade Gud mannen från stoft, och tog därefter ett revben från mannen och skapade kvinnan, för att ge mannen glädje och sällskap. Enligt asatron, som de abrahamitiska religionerna betecknar som barbariska, skapades de första människorna, Ask och Embla, av gudarna Oden, Vile och Ve från två trädstammar som de fann vid havskanten: en ask och en alm. Du får själv döma, vilken skapelseberättelse är uttryck för barbari?
En orm fick Eva att äta av kunskapens träd, varvid skapades människans eviga synd, arvssynden, varvid hon och hennes man förpassades från paradiset. Kunskapen och möjligheten att reflektera moraliskt är en synd, enligt de abrahamitiska religionerna. Man skulle kunna hävda att avsaknad av kunskap och moral, det som Adam och Eva började med, som guds skapelse, är uttryck för barbari.
I Andra Kungaboken 2:23-24 kan man läsa om en grupp unga pojkar som hånar Elisha för hans flintskallighet. Gud skickar då två björnhonor på pojkarna, som river 42 av pojkarna. Att döda 42 pojkar för att de skämtar om en persons flintskallighet är extrem grymhet. Gud agerade barbariskt.
Judar och muslimer får inte äta griskött, då det anses vara orent. I asatron finns Särimner, den väldige gris som man åt upp varje kväll i Valhall, men som nästa dag, likt Jesus, hade återuppstått och gick omkring i Valhall. Enligt abrahamiterna är det första uttryck för civilisation, medan Särimner och njutandet av honom är barbariskt. Döm själv.
Abrahamiterna grundar sina religioner på Abraham och hans villighet att följa gudens kommando, när han visade sin absoluta lydnad och underkastelse genom villighet att offra sin son, dvs att mörda sin son och bränna hans lik. Detta agerande är inte uttryck för kultur och civilisation, utan är uttryck för extrem grymhet och brutalitet, dvs det är barbariskt. Abrahamiternas fader, Abraham, var en barbar.
Gudar kan födas av mänskliga kvinnor, vars graviditet inte förutsatte ett samlag med en man, dvs jungfrufödelse. Samlaget, denna förutsättning för människans leverne, är ett nödvändigt ont för religionerna, men ibland måste de ta till kvinnan för att föda ett barn, varvid de hittar på jungfrufödelse. Jungfrufödelse är inte uttryck för civilisation, utan uttrycker barbari.
Judarnas gud gav Mose och hans folk ett land, som emellertid var bebott av andra folkslag. Då hjälpte guden Moses folk, ledda av Josua, att förinta folken. En oerhörd grymhet begicks mot dem. Moses folk var barbarer.
Mose sade till sina krigare, enligt 4 Moseboken 31:17 ”Döda nu alla barn av manligt kön, och döda alla kvinnor som har haft samlag med en man. Men de flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva och behålla för egen del.” Mose, guds tjänare, anvisar således våldtäkt och sexuellt slaveri. Det är ren och skär barbari.
Den som lyder religionens påbud belönas, som en Maslovs hund, med ett liv i evighet i himmeln, där gatorna är av guld och människorna är enbart lyckliga. I den muslimska himlen kan människor som dött för religionen belönas med 72 oskulder, där man onekligen undrar hur de unga flickornas bröder och fäder, under islams patriarkala idéer om heder, skulle reagera. Som modern man undrar man också hur dessa flickor reagerar när de blir givna som sexuell gåva till en död man. Denna föreställning är sannerligen inte uttryck för civilisation, utan uttrycker barbari.
Abrahamiternas gud ser inte enbart vad människan gör, utan vad människan tänker, ja, t o m vad de drömmer. Synd, det som förpassar dig till helvetet, är inte enbart onda handlingar, utan också onda tankar, medvetna eller som i drömmen, omedvetna. Jesus lär ju att synd är att ha tankens begärelse till en kvinna som man inte är gift med. Stalin, Hitler och Mao kunde bara drömma om att ha en sådan repressiv förmåga. Detta, att guden ser dina tankar, är den mest omänskliga repression som tänkas kan, och är därför uttryck för barbari.
En kvinna som menstruerar får inte gå in i heliga byggnader eftersom hon är oren. En man skall inte ta i en sådan kvinnas hand. Ja, i somliga religionsuttryck skall mannen överhuvudtaget inte vidröra en kvinna som inte är av hans släkt. Detta är monumentalt kvinnohat och uttryck för barbari.
Att ta avstånd från religionerna är hädelse. Speciellt i muslimska länder idag, som Iran, Saudiarabien och Pakistan lönas det med döden. Att dödas p g a att man säger att man tvivlar, att man inte tror på religionen, är sannerligen inte uttryck för kultur och civilisation, utan är uttryck för extrem grymhet och brutalitet, dvs barbari.
Abrahamiterna, men även andra, kallar gärna vikingarna för barbarer, eftersom de dödade och våldtog. Men vikingarnas dödståg var ringa om man jämför med vad judarna hävdar i sin bok, Toran, att de gjort, eller vad kristna och muslimer har gjort. Deras brutalitet överglänser vida vikingarnas. Och tag barbarin som Hitler, genom Förintelsen, Stalin, genom Holodomor och Mao, genom kulturrevolutionen utverkade, och jämför med den hart när totala förintelse som abrahamiternas gud gjorde genom syndafloden, där inte blott alla människor, förutom Noa och hans närmsta familj skonades, utan alla djur, med undantag av de två av varje art som skonades genom arken, förintades, trots att djuren inte var syndiga. En gigantisk kollektiv dom. Gudens syndaflod är den högsta formen av barbari.
Judendom, kristendom och islam är alla barbariska religioner. Inte konstigt då att deras anhängare, judar, kristna och muslimer, kan agera barbariskt. I den mån de agerar med kulturell och civilisatorisk värdighet, beror det inte på att de agerar som judar, kristna eller muslimer, utan på att de agerar som Eva och Adam, efter att de ätit av äpplet och därmed dragit på sig den eviga synden, arvsynden. Arvsynden är motsatsen till barbari.
De abrahamitiska religionerna är barbariska. Att ta avstånd från dem är att ta avstånd från barbarism.
Sven-Olof Yrjö Collin
https://www.youtube.com/watch?v=iRvyTco_8bE
Låt oss, med inspiration av en länk (se sist) se om religionernas påstående är korrekt.
Enligt de abrahamitiska religionerna skapade Gud mannen från stoft, och tog därefter ett revben från mannen och skapade kvinnan, för att ge mannen glädje och sällskap. Enligt asatron, som de abrahamitiska religionerna betecknar som barbariska, skapades de första människorna, Ask och Embla, av gudarna Oden, Vile och Ve från två trädstammar som de fann vid havskanten: en ask och en alm. Du får själv döma, vilken skapelseberättelse är uttryck för barbari?
En orm fick Eva att äta av kunskapens träd, varvid skapades människans eviga synd, arvssynden, varvid hon och hennes man förpassades från paradiset. Kunskapen och möjligheten att reflektera moraliskt är en synd, enligt de abrahamitiska religionerna. Man skulle kunna hävda att avsaknad av kunskap och moral, det som Adam och Eva började med, som guds skapelse, är uttryck för barbari.
I Andra Kungaboken 2:23-24 kan man läsa om en grupp unga pojkar som hånar Elisha för hans flintskallighet. Gud skickar då två björnhonor på pojkarna, som river 42 av pojkarna. Att döda 42 pojkar för att de skämtar om en persons flintskallighet är extrem grymhet. Gud agerade barbariskt.
Judar och muslimer får inte äta griskött, då det anses vara orent. I asatron finns Särimner, den väldige gris som man åt upp varje kväll i Valhall, men som nästa dag, likt Jesus, hade återuppstått och gick omkring i Valhall. Enligt abrahamiterna är det första uttryck för civilisation, medan Särimner och njutandet av honom är barbariskt. Döm själv.
Abrahamiterna grundar sina religioner på Abraham och hans villighet att följa gudens kommando, när han visade sin absoluta lydnad och underkastelse genom villighet att offra sin son, dvs att mörda sin son och bränna hans lik. Detta agerande är inte uttryck för kultur och civilisation, utan är uttryck för extrem grymhet och brutalitet, dvs det är barbariskt. Abrahamiternas fader, Abraham, var en barbar.
Gudar kan födas av mänskliga kvinnor, vars graviditet inte förutsatte ett samlag med en man, dvs jungfrufödelse. Samlaget, denna förutsättning för människans leverne, är ett nödvändigt ont för religionerna, men ibland måste de ta till kvinnan för att föda ett barn, varvid de hittar på jungfrufödelse. Jungfrufödelse är inte uttryck för civilisation, utan uttrycker barbari.
Judarnas gud gav Mose och hans folk ett land, som emellertid var bebott av andra folkslag. Då hjälpte guden Moses folk, ledda av Josua, att förinta folken. En oerhörd grymhet begicks mot dem. Moses folk var barbarer.
Mose sade till sina krigare, enligt 4 Moseboken 31:17 ”Döda nu alla barn av manligt kön, och döda alla kvinnor som har haft samlag med en man. Men de flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva och behålla för egen del.” Mose, guds tjänare, anvisar således våldtäkt och sexuellt slaveri. Det är ren och skär barbari.
Den som lyder religionens påbud belönas, som en Maslovs hund, med ett liv i evighet i himmeln, där gatorna är av guld och människorna är enbart lyckliga. I den muslimska himlen kan människor som dött för religionen belönas med 72 oskulder, där man onekligen undrar hur de unga flickornas bröder och fäder, under islams patriarkala idéer om heder, skulle reagera. Som modern man undrar man också hur dessa flickor reagerar när de blir givna som sexuell gåva till en död man. Denna föreställning är sannerligen inte uttryck för civilisation, utan uttrycker barbari.
Abrahamiternas gud ser inte enbart vad människan gör, utan vad människan tänker, ja, t o m vad de drömmer. Synd, det som förpassar dig till helvetet, är inte enbart onda handlingar, utan också onda tankar, medvetna eller som i drömmen, omedvetna. Jesus lär ju att synd är att ha tankens begärelse till en kvinna som man inte är gift med. Stalin, Hitler och Mao kunde bara drömma om att ha en sådan repressiv förmåga. Detta, att guden ser dina tankar, är den mest omänskliga repression som tänkas kan, och är därför uttryck för barbari.
En kvinna som menstruerar får inte gå in i heliga byggnader eftersom hon är oren. En man skall inte ta i en sådan kvinnas hand. Ja, i somliga religionsuttryck skall mannen överhuvudtaget inte vidröra en kvinna som inte är av hans släkt. Detta är monumentalt kvinnohat och uttryck för barbari.
Att ta avstånd från religionerna är hädelse. Speciellt i muslimska länder idag, som Iran, Saudiarabien och Pakistan lönas det med döden. Att dödas p g a att man säger att man tvivlar, att man inte tror på religionen, är sannerligen inte uttryck för kultur och civilisation, utan är uttryck för extrem grymhet och brutalitet, dvs barbari.
Abrahamiterna, men även andra, kallar gärna vikingarna för barbarer, eftersom de dödade och våldtog. Men vikingarnas dödståg var ringa om man jämför med vad judarna hävdar i sin bok, Toran, att de gjort, eller vad kristna och muslimer har gjort. Deras brutalitet överglänser vida vikingarnas. Och tag barbarin som Hitler, genom Förintelsen, Stalin, genom Holodomor och Mao, genom kulturrevolutionen utverkade, och jämför med den hart när totala förintelse som abrahamiternas gud gjorde genom syndafloden, där inte blott alla människor, förutom Noa och hans närmsta familj skonades, utan alla djur, med undantag av de två av varje art som skonades genom arken, förintades, trots att djuren inte var syndiga. En gigantisk kollektiv dom. Gudens syndaflod är den högsta formen av barbari.
Judendom, kristendom och islam är alla barbariska religioner. Inte konstigt då att deras anhängare, judar, kristna och muslimer, kan agera barbariskt. I den mån de agerar med kulturell och civilisatorisk värdighet, beror det inte på att de agerar som judar, kristna eller muslimer, utan på att de agerar som Eva och Adam, efter att de ätit av äpplet och därmed dragit på sig den eviga synden, arvsynden. Arvsynden är motsatsen till barbari.
De abrahamitiska religionerna är barbariska. Att ta avstånd från dem är att ta avstånd från barbarism.
Sven-Olof Yrjö Collin
https://www.youtube.com/watch?v=iRvyTco_8bE
RSS-flöde
