Dagens inlägg reserverar jag till mina huvudlösa och kanske grundlösa spekulationer över NN:s agerande. Varför detta befängda agerande från NN?
För det första, han borde insett att han spelade ett högt spel. Att jag när som helst kunde börja att tala. Så som jag gör nu. Men under processen. Ty han vet att jag talar. Ja, han har kanske t o m utnyttjat min benägenhet att tala. Det fanns en tid då han generöst delade med sig av information avseende andras agerande på Linnéuniversitetet. Det gällde information om fall av kollegors plagiat. Han gav mig information om andras plagiat. När jag får veta om plagiat och genom egen granskning kan se att det finns skäl att rapportera. Ja, då har jag, som akademiker, inget val. Det är min plikt att rapportera. Det är alla akademikers plikt att rapportera om plagiat.
NN tycktes inte känna den plikten lika intensivt eftersom han kunde dela med sig av information, som borde inneburit att han själv hade rapporterat. Men han rapporterade inte. Jag har dock en viss förståelse, även om jag inte accepterar, att folk inte rapporterar. De flesta erfarenheter jag har av mina och andras rapportering är att systemet och många människor i systemet inte uppskattar rapporteringen. Det läggs en tyngre börda på den som upprätthåller kvaliteten i systemet, rapportören, än på den som förstör systemet, plagiatören, som absurt nog kan framställas som offer.
Kanske NN använde mig som ett instrument att få plagiatörerna rapporterade. Han kanske insåg att jag ansåg mig vara tvingad att rapportera. Plagiatörerna blev rapporterade av mig och NN slapp stå i skottgluggen, så som en rapportör får göra. Men om det är korrekt, då visste han i den process som jag berättar om nu, att jag med hög sannolikhet skulle ta till orda. Så som jag gör nu. Men inte gjorde då.
Han måtte då, när han agerade, inte ha sett att hans agerande kunde ses som så absurt som jag återgett det här. Han måtte ha varit förblindad av sin egen förträfflighet i processen. Ty han borde ha insett, det han insåg när han gav mig plagiatinformationen, att jag talar. Slutsatsen är att han inte kan ha reflekterat mycket över sitt agerande, att tänka på vad andra kan se i hans agerande. Att en Collin kunde ha anledning att tala.
En möjlig förklaring till hans agerande är att han har en irritation över mitt agerande, att det var för självständigt gentemot Linnéuniversitetet, den institution som gett honom professors titel. Jag blev ju avskedad från Högskolan Kristianstad, enligt vad jag tror, mestadels p g a att jag talade offentligt om det jag såg och tyckte, och att jag offentligt gjorde motstånd mot chefernas försök att integrera hållbarhet i ekonomprogrammen.
I det sammanhanget skapade jag Free University of Scania (FUS), som ett sätt att visa att Universitet kan tas på allvar, och som ett öppet flin mot all den ideologisering som högskolor och universitet ägnar sig åt idag. Mottot för FUS är Sapere aude, dicere aude. Det första är Upplysningens motto, Våga tänka själv. Det andra är mitt tillägg, det som avskedade mig från en högskola, Våga tala. Det som jag gör nu. Men inte gjorde under processen.
FUS har varit en nagel i ögat på en del personer, och är det i UKÄ:s öga, som hedrar min lilla skapelse med ett speciellt omnämnande på sin webbplats. Det har också irriterat Linnéuniversitetet, då de mycket ogärna vill ha personer i verksamheten som företräder ett universitet som blott är en protest mot…ja, en del av den verksamhet Linnéuniversitetet själv bedriver. Jag har inte drivit saken så starkt, vilket bl a inneburit att jag undertecknade ansökan om betygsnämnd och opponent med den titel jag har från det universitet där jag är affilierad i Ukraina. Jag undertecknade således med Professors titel och relaterade till följande faktum: Affiliate Professor of Kharkiv University of Humanities “People’s Ukrainian Academy”, at the Chair of Economics and Law.
Det kan sticka oerhört i ögonen på en person, likt NN, som ibland, när det passar honom, förefaller vilja använda formella regler in absurdum. En titel är en titel, är en titel. För en som har en titel kan titeln vara viktig. Då får man minsann inte gå och skaffa sig den titeln genom ett eget påfund, ett eget universitet. Kanske i detta uppvisande av oberoende, finns en grund för NN:s agerande.
Men det finns mer oberoende NN kan ha irriterat sig över. När doktoranden började, skulle biträdande handledare tillsättas. Det fanns de som ansåg att den positionen skulle ges till någon på universitetet som skulle kunna använda positionen som meritering. Det fann jag självfallet orimligt. Istället lyckades jag få en annan person accepterad. En person som jag visste skulle vara delaktig i att befrämja doktoranden och hennes projekt. Och som inte skulle ta handledarskapet som ytterligare en linje på sitt CV. För mig är doktoranden målet, och de andra är medel. Doktoranden får aldrig vara ett medel. Detsamma blev det så småningom, med en roll som nog är speciell för Linnéuniversitetet, som kallas examinator, vars ansvar är att granska doktorandens kurser samt godkänna avhandlingen för disputation. Där lyckades jag få en person som är mycket kompetent inom doktorandens område. Men som inte har den helighet som ett anställningskontrakt på Linnéuniversitetet innebär. Som gör att man kan vara ordförande vid en disputation.
Detta oberoende måtte sticka i ögonen. Att så vända folket på Linnéuniversitetet ryggen och hävda andra personer som doktorandens främsta hjälp.
Nu kan man förvisso se det som att Don Collin ser om sina telningar. Ty assisterande handledare var min forna doktorand och så även examinatorn. Men för mig innebar det att jag hade mycket kunskap om deras förmågor, jag visste vad de kunde, och jag visste hur de agerade. Det innebar att jag kände mig säker på att doktoranden fick mycket bra villkor.
Men, det kan sticka i ögonen att Don Collin lyckas bygga upp sin maffia runt en doktorand, som därmed också kommer in i den maffian.
Kanske NN tänkte:
’minsann om jag ställer upp på hans maffiabygge. Tidigare misstag som gjorts på det svaga Linnéuniversitetet, som gav två av hans maffiamedlemmar assisterande handledarskap och examinator, skall inte upprepas. Collins oberoende, där han sköter sin maffia, där han blir Don Collin, skall minsann jag, NN, inte deltaga i. Nej, tvärtom, jag skall förstöra hans försök till maffia genom att underkänna hans förslag. Alla hans förslag, ty de är blott uttryck för hans maffiabyggande. Och minst av allt skall Collin få framstå som Don Collin, genom att vara ordförande vid disputationen. Ja, han skall inte ens få lov att föreslå betygsnämnd. Jag tar allt från honom. Don Collin skall avlövas och reduceras till en obetydlighet som man knappt stavar med stor bokstav, han kan möjligen få vara collin. Han skall veta sin plats. Han skall bevisas vara beroende. Beroende av NN:s välvilja’
Men det kan finnas ytterligare motivbild att lägga till. Som kan förklara denna märkliga upptagenhet kring titlar, även om den är motsägelsefull, då titel oftast spelar störst roll, men ibland relateras till den som utdelat titeln.
En möjlig förståelse kan komma från NN:s eget liv och hans egen titel.
Vi vet alla att en titel är relaterad till den som delar ut titeln. Något annat är, som Lidbom skulle ha sagt, trams (https://www.youtube.com/watch?v=a30ysyyuGLE ). För att förstå en individs kompetens måste man se på CV:t. Titeln plus universitetet som gav titeln, och dess renommé, kan vara ett närmevärde på individens kompetens. Men blott titel säger sällan så mycket.
Låt oss se på NN. Han blev professor vid Linnéuniversitetet 2020. Han hade, vid tiden för min ansökan i oktober 2020, 134 citeringar enligt Publish and Perish. Personen som han inte fann värdig att vara opponent i mitt första förslag hade vid samma tillfälle 251 citeringar. Personen som han förkastade, med hennes senior lecturship, hade 1148 citeringar. Vi vet alla att citeringar inte är en fullständig beskrivning av en person. Men det är en, av flera, indikatorer på hur integrerad individen och dennes förmåga till kunskapsproduktion är i vetenskapssamhället. NN:s kunskap är således inte spridd, och kan genom antalet citeringar knappast anses som accepterad i forskarsamhället. Dock kan man invända att det beror på hans sätt att sprida sin kunskap. Han har företrädesvis böcker och bokkapitel, och de är oftast på svenska. Men, mot det kan man anföra att forskarsamhället, i alla fall det akademiska, är internationellt. Vårt språk är inte svenska utan engelska. Vår form för kunskapsspridning är företrädesvis artikeln. Samtidigt gäller att konkurrensen är betydligt svagare när man skriver på svenska och i bokform, speciellt gällande bokkapitel. Att det inte blir fler citeringar kan då helt enkelt bero på att hans produktion inte är så kvalitativt god att den är värd att citeras. Man blir onekligen betydligt starkare i sin förmåga, när man möter hård konkurrens och oerhört kunniga reviewers i internationella tidskrifter.
Hur kan man då bli professor, med så svag prestation, i form av i huvudsak svenska enklare publikationer, som sedan återspeglas i en grad av citering som är så låg att en del av mina forna studenter har fler? Ja, det kan man fråga sig. Vid samma tillfälle då NN blev utsedd, blev en annan person utsedd (vilket jag kommenterat tidigare: https://doncollin.weebly.com/blogg/akademisk-dekadens-i-reaktionart-agerande-pa-linneuniversitetets-ekonomihogskola ). Han fick utstå smäleken att en ledamot i rekryteringskommitteen reserverade sig från beslutet. Hans argument var, om man läser lite mellan raderna, att den nyutsedde professorn inte skulle bli kompetensförklarad som docent vid en närliggande högskola. Vad jag kan förstå, skulle detsamma gälla för NN. Ja, för att strö ytterligare salt i såret, jag tror att den högskolan inte skulle beakta hans ansökan till docent, eftersom hans publiceringsprestation inte uppfyller kraven för att beaktas för docentbefordran.
Således, NN skulle bli accepterad i en betygskommittee, om hans första princip skulle användas, att en titel är en titel är en titel. Men den andra gången, då han menade att senior lecture just vid det universitetet, inte innebar docent, skulle han inte bli accepterad i betygskommitteen, eftersom Linnéuniversitetet, enligt en källa, ger ut professors titel till dem som inte är professorskompetenta.
Nu kan du tycka att jag blott gäldar NN:s förödmjukelse av mig med en förödmjukelse mot NN. Men jag försöker förstå varför han var så fixerad vid titel. Kanske det kan förklaras med att han äntligen fått sin titel. Men att han rimligen inser att den är på lösan grund. Därför måste en titel vara en titel, vara en titel. Mer motsägelsefullt blir det när han gör det som jag precis gjort, anför att titel är en funktion av universitetet, där man kan vara professor vid ett universitet, medan man 10 mil bort inte ens skulle övervägas som docent. Där förlorade han sin princip. Och borde ha befunnit sig i en obehaglig självspegling, ty om det universitetet kunde ha svaga utnämningar, då kunde detsamma gälla hans eget universitet. Något som reservationen mot den andre professorn visade på. Vilket därför skulle kunna avse även honom. Som om han inte var professor.
Det kan finnas ytterligare en delförklaring, att NN är enfaldigt regelföljande. Det är inte plikt, ty plikt kommer av en självständig reflektion. Regelföljande är Eichmanns agerande, att man gör det som står i regelboken. Man följer blint order. Man är lydig.
Men, den som följer regler accepterar senior lecturer och accepterar inte den betygskommittee jag berättade om tidigare. Således, NN är sannerligen inte en regelföljare. Han tycks vara högst oberoende gentemot regler. För honom tycks regler vara instrument för honom att leva ut sin makt. Passar de honom, då hänvisas till dem. Passar de inte, då finns de inte. NN:s förhållande till regler och traditioner är mycket flexibelt. Den princip som tycks gälla, är principen om hans makt.
I det påminner han om en chihuahua. Små, kära hundar, som är ganska beskedliga. När de står på marken. Men de stiger i aggression ju högre man lyfter dem.
Mitt avslutande omdöme om NN blir de visa ord den gamla Grevinnan av Downton Abbey ger om en sjukhuschef: “It always happens when you give these little people power, it goes to their heads as strong drink.” (https://www.youtube.com/watch?v=8Lyryl-hHtk)
Men varför i herrans namn kritiserade jag inte NN när det begav sig? Varför lät jag inte NN få ta del av dessa, mina funderingar över hans agerande och hans motiv, tidigare, när det skedde?
Varför teg jag?
Den 6 februari 2021
Sven-Olof Collin