Vapenlobbyn i USA rättfärdigar den fria vapentillgången genom att hävda en obestridlig sanning: Ett gevär kan inte döda. Där geväret ligger på bänken, finns ingen död, inget mord. När människan tar upp geväret, riktar det mot en människa och trycker på avtryckaren, då skjuts en människa. Inte av geväret, utan av den som tryckte på avtryckaren. Människor dödar, inte gevär. Ett bevis på detta är den oerhörda mängd vapen som finns, medan det är en mycket ringa del av vapnen som förekommer i dödande.
Vapenlobbyn lägger till att onda människor alltid kommer över vapen, varför det är bra om goda människor har ett vapen, så att den onde kan oskadliggöras.
Motståndare till liberala vapenregler hävdar, lika sant, att om människan som tryckte på avtryckaren inte hade haft en avtryckare vid sitt finger, dvs inte haft ett vapen, hade kulan aldrig lämnat loppet och dödat en annan människa. Kulan som dödar kommer från geväret. Utan gevär, ingen kula.
Motståndarna lägger till att existensen av vapen gör att man vid konflikt eller andra upproriska känslor, har vapnet som ett av flera handlingsalternativ. Utan vapnet, inget vapen som handlingsalternativ. Existensen av vapen ökar benägenheten att utnyttja vapen.
Slutsatsen är att vapen dödar.
Dessa två sätt att resonera avseende vapen kan anföras i ett annat, lika dödligt sammanhang, om religioner.
En muslimsk terrorist gapar Allahu Akbar när han mördar människor. Kring det fenomenet finns två reaktioner.
Religionslobbyn hävdar att terrorn inte har med religionen att göra, som ju är en religion av fred, ty terroristen har missuppfattat religionen och/eller är terroristen vansinnig, dvs helt frikopplad från religionen. Det var inte religionen som mördade, utan människan.
Religionslobbyn pekar på det stora antal anhängare som religionen har, som är ytterst fredliga och inte begår terrorbrott. De få terrorister som finns och har funnits, relativt anhängare av religionen, är bevis på att terroristerna är avfällingar och vansinniga.
Religionskritikerna pekar på våldet i de heliga texterna, men även på en del religionspraktik som utförs i stater där religionen dominerar, och menar att de våldsamma textdelarna och praktiken används av vissa religiösa för att motivera sitt agerande. Som bevis anförs andra ideologier, t ex demokratisk socialism, som helt saknar våldsamma inslag i sina bärande texter och i sin praktik, och som aldrig, vad jag vet, har förekommit i samband med terrordåd. Aldrig har några mördats av en terrorist som vid morden skanderat ’Palme är stor’.
Rimligen finns det även vansinniga personer inom den demokratiska socialismen, men de har inte tillgång till våldsamma texter eller statlig praktik som kan motivera ett vansinnigt terrordåd.
Religionskritikerna lägger därtill till samma argument som vapenmotståndarna, att existensen av de våldsamma textstyckena och praktikerna ökar sannolikheten för att en anhängare skall tillgripa våld. Våldet ligger alltid tillgängligt som handlingsalternativ i de våldsamma religionerna.
Slutsatsen är att ideologier med våldsinslag dödar.
Därför skall vapentillgång och våldsamma religioner regleras, kontrolleras, disciplineras. Bäst vore, givetvis, att inga vapen eller religioner fanns, eller att religionerna, som minsta aktivitet, städar bort alla sina våldsamma inslag.
Den 11 november 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
Vapenlobbyn lägger till att onda människor alltid kommer över vapen, varför det är bra om goda människor har ett vapen, så att den onde kan oskadliggöras.
Motståndare till liberala vapenregler hävdar, lika sant, att om människan som tryckte på avtryckaren inte hade haft en avtryckare vid sitt finger, dvs inte haft ett vapen, hade kulan aldrig lämnat loppet och dödat en annan människa. Kulan som dödar kommer från geväret. Utan gevär, ingen kula.
Motståndarna lägger till att existensen av vapen gör att man vid konflikt eller andra upproriska känslor, har vapnet som ett av flera handlingsalternativ. Utan vapnet, inget vapen som handlingsalternativ. Existensen av vapen ökar benägenheten att utnyttja vapen.
Slutsatsen är att vapen dödar.
Dessa två sätt att resonera avseende vapen kan anföras i ett annat, lika dödligt sammanhang, om religioner.
En muslimsk terrorist gapar Allahu Akbar när han mördar människor. Kring det fenomenet finns två reaktioner.
Religionslobbyn hävdar att terrorn inte har med religionen att göra, som ju är en religion av fred, ty terroristen har missuppfattat religionen och/eller är terroristen vansinnig, dvs helt frikopplad från religionen. Det var inte religionen som mördade, utan människan.
Religionslobbyn pekar på det stora antal anhängare som religionen har, som är ytterst fredliga och inte begår terrorbrott. De få terrorister som finns och har funnits, relativt anhängare av religionen, är bevis på att terroristerna är avfällingar och vansinniga.
Religionskritikerna pekar på våldet i de heliga texterna, men även på en del religionspraktik som utförs i stater där religionen dominerar, och menar att de våldsamma textdelarna och praktiken används av vissa religiösa för att motivera sitt agerande. Som bevis anförs andra ideologier, t ex demokratisk socialism, som helt saknar våldsamma inslag i sina bärande texter och i sin praktik, och som aldrig, vad jag vet, har förekommit i samband med terrordåd. Aldrig har några mördats av en terrorist som vid morden skanderat ’Palme är stor’.
Rimligen finns det även vansinniga personer inom den demokratiska socialismen, men de har inte tillgång till våldsamma texter eller statlig praktik som kan motivera ett vansinnigt terrordåd.
Religionskritikerna lägger därtill till samma argument som vapenmotståndarna, att existensen av de våldsamma textstyckena och praktikerna ökar sannolikheten för att en anhängare skall tillgripa våld. Våldet ligger alltid tillgängligt som handlingsalternativ i de våldsamma religionerna.
Slutsatsen är att ideologier med våldsinslag dödar.
Därför skall vapentillgång och våldsamma religioner regleras, kontrolleras, disciplineras. Bäst vore, givetvis, att inga vapen eller religioner fanns, eller att religionerna, som minsta aktivitet, städar bort alla sina våldsamma inslag.
Den 11 november 2024
Sven-Olof Yrjö Collin
RSS-flöde
